Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Mer makt än en minister?

Från 2014
Uppdaterad 02.04.2014 15:15.
Ingemo Lindroos är redaktör på Yle
Bild: Yle

Vill man ha inflytande som europaparlamentariker så finns makten inom räckhåll. Men då gäller det att arbeta hårt, ta för sig och skapa förtroende bland de europeiska kollegorna.

Svenska Yles EU-ranking visar dels att de finländska parlamentarikerna har lyckats rätt väl med att få uppdrag där de kan utöva större inflytande.

– De finländska ledamöterna är ganska duktiga i lagstiftningsarbetet och kan skapa förtroende bland sina kollegor, bedömer Pekka Nurminen, som är chef för Europaparlamentets informationskontor i Finland.

Pekka Nurminen är chef för Europarlamentets informationsbyrå i Finland
Bildtext Det är ingen bordsbetjäning i parlamentet, utan ett smörgåsbord där man ska ta för sig, betonar Pekka Nurminen vid Europaparlamentets informationskontor.
Bild: Yle/Anette Forsström-Fellman

De grönas Tarja Cronberg toppar tillsammans med föregångaren Heidi Hautala vår ranking, som visar på viktiga utskottsplatser. Vi har räknat ihop båda parlamentarikers uppdrag eftersom de har delat på samma mandat under den här valperioden. Både Cronberg och Hautala har tagit sig fram delvis tack var det som kallas "senioritet", eller äldre statsmannakvinna. Det betyder att man är känd och har vunnit respekt under tidigare år.

Men också här ser man fördelen av att komma från ett mindre europeiskt parti som den gröna gruppen, vilket gör att konkurrensen om posterna är mindre.

Mitro Repo talar men rankas lågt

Intressant är att Sannfinländarna, som EU-kritiker, ligger på andra plats i vår ranking, då det gäller inflytande. Här har vi räknat ihop Timo Soinis uppdrag med sittande Sampo Terhos uppdrag. Också här syns fördelen med att komma från en liten grupp: konkurrensen om uppdragen är inte så stor, speciellt då en del av Sannfinländarnas EU-skeptiska kollegor har valt att hålla låg profil i parlamentet.

Bildtext Också ett suppleantuppdrag är viktigt i de krävande utskotten, säger Sari Essayah.
Bild: Yle

Vem ligger då lägst ner? Sari Essayah (KD) och Mitro Repo (SDP) har inte lyckats få uppdrag i stil med viceordförandeposter eller koordinatorsuppdrag. Båda hör till stora europeiska partier, högergruppen EPP, respektive socialdemokraterna S&D.

– Det är ganska stor konkurrens, till exempel ekonomiutskottet är krävande och många vill vara med. Jag är ganska nöjd att jag har en plats som suppleant där, säger Essayah.

– Under den första mandatperioden är ansvarsuppdrag svåråtkomliga. Jag har aktivt sökt sådana, och om jag har fått uppdrag så har jag satt mig in i dem med hela min byrå, säger Repo.

Han är känd för att använda mycket taltid i plenum och förklara sina omröstningsbeslut under sessionerna, där man ibland har höjt på ögonbrynen åt metoden.

– Jag ser det som min skyldighet att förklara mina beslut. Jag är ju det finländska folkets representant i Bryssel, säger Repo till Yle Nyheter.

Essayah flitigast – med vilket inflytande?

Sari Essayah toppar vår ranking i fråga om resolutioner och ändringsförslag, som vi valt att kalla "flitmätare". Essayah stoltserar med att hon har skrivit mest ändringsförslag till betänkanden, i själva verket 350 stycken eller nästmest i hela parlamentet. Här är det svårt att veta hur stor del av ändringsförslagen som har haft konkret inverkan.

Bildtext Nykomlingar i parlamentet har svårt att få ansvarsuppdrag. De kommer med med den andra mandatperioden, menar Mitro Repo.
Bild: Yle

– Det finns sådana saker som man måste förändra och mina förslag har varit konkreta, säger Essayah. De som är mer kritiska gentemot arbetssättet talar om att man måste ha en aktiv stab som orkar lägga ut alla förslag som kommer in av lobbyister, men att det inte nödvändigtvis är det effektivaste sättet att arbeta på.

Essayah har också, liksom Cronberg och Liisa Jaakonsaari skrivit en stor mängd resolutioner. De har inte någon inverkan på lagstiftningen. Däremot visar de på parlamentets vilja i olika frågor som ofta berör situationen i länder utanför EU.

SFP:arna drog lagstiftningsbördan

Om man vill veta var den tunga makten finns så kan man se på ansvariga personer för vissa lagförslag. De kallas betänkanden på Brysselspråk och är parlamentets svar på kommissionens lagförslag. Här är det duon Carl Haglund och Nils Torvalds (SFP), som toppar vår ranking, då man räknar ihop deras uppgifter som föredragande och skuggföredragande.

Liisa Jaakonsaari.
Bildtext Samarbetet inom en grupp är svårt att mäta i siffror, säger Liisa Jaakonsaari.
Bild: Yle

Uttrycket "mera makt än en finländsk minister" handlar om att en parlamentariker kan ha ansvar för ett betänkande, som har mer omfattande och konkreta följder för hela EU, än de åtgärder som en enskild minister kan ta till. Ett exempel är Haglunds betänkande om skärpt budgetdisciplin och sanktioner mot de medlemsländer som inte följer budgetdisciplinen.

Alla har inte tid, eller vill inte ens sätta, månader av arbete på ett betänkande. Anmärkningsvärt är att en politiker som uppfattas som kunnig med lång erfarenhet, som Liisa Jaakonsaari (SDP) kommer på delad sista plats i vår ranking, om man ser på lagstiftningsarbetet. Jaakonsaari uppger som en orsak att hon satt som viceordförande i det tillfälliga utskottet för den ekonomiska krisen.

– Hur man beter sig i gruppen och hur man lyckas påverka den politiska inriktningen i gruppen är kärnfrågan, men den är svår att mäta, säger Jaakonsaari.

Den framgångsrika tar för sig

Vår ranking av parlamentarikernas arbete är ett försök att mäta parlamentarikers påverkan, men mycket syns inte i de mätare vi valt. Det syns inte vilka sociala talanger, vilka nätverk och förmågor att påverka bakom kulisserna en parlamentariker har. Det syns inte heller att en parlamentariker har en större position inom sitt europeiska parti. Till exempel Anneli Jäättenmäki är viceordförande för den liberala gruppen ALDE. Det syns inte heller vilken tyngd det utskott har som dessa personer sitter i.

Däremot berättar flera av de här uppdragen om förtroende. Det kommer bara genom hårt arbete, sociala talanger och goda medarbetare. Dessutom kryddat med lite "ta för sig"-mentalitet. Som Pekka Nurminen säger: "det är ingen bordsbetjäning i parlamentet, utan ett smörgåsbord där man ska ta för sig. Falsk anspråkslöshet är farlig".

Läs också: Vår EU-ranking: Torvalds aktivast, Cronberg mäktigast – se topplistorna

Dan Ekholm intervjuade i Bryssel.