Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Maktkamp bakom kulisserna i Turkiet

Uppdaterad 30.03.2014 20:28.
Programmet är inte längre tillgängligt

Mutor, penningtvätt, telefonavlyssning, nepotism och förbud mot sociala medier. Det är den bild av Turkiet som har dominerat den senaste tiden. De här är de synliga delarna av en hård maktkamp som pågår mellan två maktlystna män.

I Turkiet är det styrande Rättvise- och utvecklingspartiets (AKP) största fiende inte de övriga partierna som ställer upp i lokalvalet på söndag (läs separat artikel här). Premiärminister Recep Tayyip Erdoğans största fiende är den rörelse som leds av den islamska tänkaren Fethullah Gülen.

Den islamska forskaren och predikanten Fethullah Gülen
Bildtext Den islamska predikanten Fethullah Gülen

För Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan var den 17 december 2013 säkerligen den värsta dagen i hans liv. Då slog polisen till mot ett flertal personer i Erdoğans närmaste krets. I gryningen greps mer än 50 personer misstänkta för korruption, mutor och penningtvätt.

Korruptionsskandalen

Bland de gripna fanns sönerna till inrikesministern, ekonomiministern och stadsplaneringsministern. Dessutom greps en borgmästare, flera direktörer för byggbolag och en bank. I räden hittade polisen graverande bevismaterial. Inpackade i skolådor hittade man 4,5 miljoner dollar i kontanter och i bankdirektörens bokhylla hittade man 10 miljoner lira (5 miljoner dollar). De tre ministrarna lämnade regeringen efter razziorna.

Skandalen kastade en lång skugga över Erdoğan särskilt efter det att hans son Bilal blandades in i muthärvan. I samma veva började ”någon” läcka ut hemligt inspelade ljudband som visade att de inblandade hade skumma affärer på gång. I ett av samtalen hör man Erdoğan säga till sin son att han ska gömma undan kontanter.

De hemligt inspelade ljudfilerna lades ut anonymt på Twitter och Youtube. Ingen har med säkerhet kunnat avgöra om de är äkta eller konstruerade. Erdoğan talar om påhittade ljudupptagningar för att skada regeringen. Regeringen gick till motattack genom att förbjuda först Twitter och sedan Youtube. En domstol hävde ändå Twitterförbudet nyligen.

Erdoğans motoffensiv

Premiärminister Erdoğan gick omedelbart till motangrepp. 24 polischefer omplacerades på order av inrikesministern (vars son var en av de gripna). Likaså omplacerades tusen poliser av lägre rang. De flesta jobbade med att utreda mutbrott och penningtvätt.

Regeringspartiet AKP:s anhängare på valmöte i Istanbul
Bildtext Två miljoner anhängare till AKP deltog i valmöte i Istanbul 23.3.2014

Men varför slår Erdoğanregeringen till mot poliser som utreder brott? En förklaring är att Erdoğan upplever att räderna är direkt riktade mot honom. Det är enligt den här tolkningen inte frågan om normalt polisarbete som motarbetar korruptionen. Det är i stället en politiskt betingad aktion mot regeringen. Korruptionen är så utbredd inom Turkiet att polisen inte i normala fall sätter resurser mot den.

Gülenrörelsen är global

Frågan är då vem som vill skada regeringen några månader innan lokalvalet. AKP:s och Erdoğans svar är entydigt: Det är Gülenrörelsen som står bakom polisrazziorna och de hemliga ljudinspelningarna.

I bakgrunden står den islamska tänkaren och predikanten Fethullah Gülen som sedan 1999 lever i frivillig landsflykt i Pennsylvania, USA. Därifrån leder han en världsomspännande moderat islamsk rörelse som betonar utbildning och dialog mellan religionerna.

Gülenrörelsen är samtidigt en enorm finansiell apparat. Också Gülen har blivit utsatt för hemlig avlyssning. På en ljudfil hör man Gülen ge order om tvivelaktiga ekonomiska transaktioner. Rörelsen har däremot hållit sig borta från partipolitiken.

Det är en grundkonservativ rörelse med kraftigt nationalistiska tendenser. Inom rörelsen är man dessutom kritisk till regeringens linje att få en lösning på konflikten med kurderna.

Gülenrörelsen, som i Turkiet kallas Hizmet eller Cemaat ger inte ut uppgifter om sig själv. Därför varierar uppskattningarna om medlemsantalet från en till åtta miljoner. Medlemmarna har god utbildning och jobbar inom byråkratin, rättsväsendet, universiteten och affärslivet. Gülenrörelsen kontrollerar tidningar, radio- och tv-stationer. Dessutom har rörelsen mer än 300 skolor i Turkiet och omkring tusen skolor runt om i världen.

Särskilt aktivt har rörelsen nästlat in sig hos polisen och i domstolsväsendet. Det här är allmänt känt och det ger bakgrunden till razziorna den 17 december.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan på en valtillställning
Bildtext Premiärministern på valmöte i Istanbul 23.3.2014

Eftersom Erdoğan upplever att tillslaget var riktat inte enbart mot AK-partiet utan också mot honom personligen har han inte sparat på det verbala krutet.

Erdoğans hatretorik

Erdoğan har kallat Gülenrörelsen ”värre än shiamuslimer, en koalition mellan yttre och inre fiender, smutsig koalition, landsförrädare, globalt mordförsök, blodslobby” och han har lovat ”bryta deras händer, krossa dem” och som grädde på moset har han kallat kampen mot rörelsen ”det andra självständighetskriget”.
När Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP grundades i början av 2000-talet var Fethullah Gülen en bra bundsförvant. Både Gülen och Erdoğan förfäktar en moderat och sunnimuslimsk syn på islam. Båda hade nytta av varandra. Småningom började det skära sig mellan dem och förra hösten blev konflikten öppen.

AKP-regeringen beslöt stänga Gülenrörelsens prepskolor som förbereder eleverna för inträdesprov till högskolor och universitet. Razziorna i slutet av förra året ses som en motaktion eller en hämnd för beslutet att stänga Gülenrörelsens skolor.

Gülenrörelsen och politiken

Hittills har Gülenrörelsen varit en bundsförvant för AKP. I dagens läge är det oklart var rörelsen står politisk inför lokalvalet den 30 mars. En vink kan man kanske få av att Gülenrörelsens tidning Today´s Zaman har skrivit om Republikanska folkpartiet (CHP) i en betydligt positivare ton än tidigare. CHP är ett sekulärt parti (Atatürks gamla parti) som tidigare styrde Turkiet.

Konflikten mellan Erdoğan och Gülen genomsyrar det turkiska samhället och ingen i Turkiet kan ha undkommit den närmast hatiska retorik som Erdoğan använder sig av. Erdoğan har hela tiden hävdat att Gülenrörelsen är ett mer eller mindre hemligt nätverk utan någon som helst demokratisk kontroll. Däremot styr Erdoğan och AKP med en makt som de har fått genom val.