Trygg på isen – med eller utan skridskor
Blanka vårisar kan vara lockande oberoende om man är långfärdsskrinnare eller isamatör. Men vilken kategori man än tillhör är det viktigt att tänka på säkerheten när man rör sig på isen, för den kan ge vika även om isläget är bra på de flesta ställena.
Innan man ger sig ut på isen ska man vara förberedd och ha koll på utrustningen. Utbildaren Simo Ahtola har fem grundregler för säkerheten, en för varje finger. De är ispik, isdubbar, kastlina, ryggsäck och kompis.
Ispiken är ögat på isen. Med den kan man kontrollera isens hållbarhet. Man måste själv lära sig hur många slag man behöver för att slå hål i en dålig och en tillräckligt bärande is. Ispiken ska ha en tyngd och kunna flyta när den är ihopkopplad.
Isdubbarna ska fästas tätt runt halsen med ett stativ och vara utrustad med en visselpipa. Stativet behövs för att dubbarna ska hållas på rätt plats och för att de ska vara lätta att lägga tillbaka så man inte har vassa piggar dinglande runt halsen när man håller på med annat.
Kastlinan ska vara minst 22 meter lång och man ska se till att det är en lina som inte suger upp vatten. Linan ska packas löst i påsen så den inte slår knut på sig själv och den ska vara fäst i ryggsäcken. Det lönar sig att öva sig att kasta. Ligg på isen och testa i olika väderförhållanden, som motvind och snöfall. Kolla alltid linan innan avfärd.
Åk aldrig ut på isen ensam. En kompis kan hjälpa dig om du plurrar i och två par ögon ser mera än ett par.
Ryggsäcken fungerar som en flytväst på isen. Den ska vara tillräckligt stor för att rymma ett helt ombyte kläder och färdkost. För att den ska fungera som flytväst ska man packa sitt ombyte vattentätt. Det finns speciella kajakpåsar eller så använder man dubbla, tjockare fryspåsar. Dessutom behöver ryggsäcken ha både midjebälte och grenremmar så den hålls stadigt på plats om man går igenom isen.
När man packar ryggsäcken ska man placera kläderna i den ordning man klär på sig –uppifrån och neråt. Det är lättare att klä på sig kläder som är lite för stora när man är kall. Dessutom behöver man en liten handduk att torka sig med och två stadiga plastpåsar som man trär över strumporna som skydd när skorna är våta. Dessutom är det bra att ha med ett sittunderlag, en förstahjälpväska, toalettpapper och telefon i ett vattentätt fodral. Man ska alltid ha på sig ryggsäcken på isen.
När säkerheten är under kontroll gäller det att hålla koll på isen. Riskområden är till exempel broar, uddar, åmynningar, bryggor, råkar, remmare, vassruggar och strömhål. Det är viktigt att kolla vädeprognoser och israpporter. Man kan också kolla isläget med fiskare och myndigheter. Är man intresserad av att lära sig mera om isens egenskaper kan man kolla här:
http://www.thinkice.com/glaciology/sv/praktiskisbedomning/syn/index.htm
Råkar man ut för det värsta – plurrar genom isen ska man:
- tänka, andas, lugna ner sig
- återvända i den riktning man kom från, där höll isen
- blåsa i visselpipan för att kompisarna ska se vad som har hänt
- ta tag i iskanten med isdubbarna
- kasta linan åt en kompis som kan hjälpa dig att komma upp ur vaken
- lägg bröstet över isdubbarna
- sparka en delfinspark för att få upp benen på isen
- dra dig framåt 10-20 cm åt gången, tar du för långa armtag blir det mycket tyngre
När man tagit sig upp på isen igen ska man ta sig till en säker, vindskyddad plats. Där kan man byta kläder med hjälp av en kompis som ger dig kläderna i rätt ordning – uppifrån neråt. Stå på ett sittunderlag när du byter om. Vrid ur våta kläder och dela upp den våta packningen med dina kompisar. Fortsätt färden så snabbt som möjligt för att få upp värmen i kroppen. Det är faktiskt bra att öva sig att åka igenom isen under ordnade förhållanden, då är det lättare att hantera en riktig nödsituation. Går man genom isen är det bra att ringa nödcentralen så fort som möjligt, det går alltid att ringa tillbaka igen ifall man klarat ut situationen på egen hand.
Vill man veta mera kan man t.ex. läsa mera på
www.skrinnari.fi
www.skridsko.net
www.isplanket.com
' /%3E%3C/svg%3E)
