Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

EU:s toppkandidater inga kändisar ens i riksdagen

Från 2014
Uppdaterad 07.04.2014 21:51.
Programmet är inte längre tillgängligt
Yle Nyheter TV-nytt: Europeiska toppkandidater okända i Finland - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Europaparlamentet lovar att det här valet ska göra en skillnad. Bland annat ska medborgarna i valet bland sju så kallade toppkandidater kunna rösta om vem som blir kommissionens nästa ordförande. Det här spännande racet, tror EU, ska stimulera väljarna att i strida skaror ge sig till valurnorna.

Det finns totalt sju kandidater för de här topposterna. Det borgerliga kristdemokratiska blocket har ställt upp Luxemburgs mångårige stats- och finansminister Jean Claude Juncker. Liberalerna i Alde har nominerat belgaren Guy Verhofstadt, som vill bli kommissionsordförande, och Olli Rehn, som eftersträvar en annan toppost.

De gröna har valt den enda kvinnan, tyskan Ska Keller och fransmannen José Bové. Socialisternas val är Europaparlamentets nuvarande talman Martin Schulz, som för övrigt besökte Finland för en tid sedan.
Yttervänstern har ställt sig bakom den grekiska oppositionspolitikern Alexis Tsipras.

Det är alltså i den här samlingen som den europeiska valboskapen ska välja sina framtida ledare.

Schulz kände mången till

Förutsättningen är förstås att väljarna för det första känner igen någon av de sju toppkandidaterna. Låter som ett litet fåfängt hopp, eftersom inte ens kvalificerade EU-kandidater i riksdagen förmår känna igen dem.

Vi visade bilder på sex av kandidaterna, förutom Olli Rehn, för en slumpmässigt vald EU-kandidat från varje riksdagsparti. Någon enstaka kunde inte identifiera en enda, men socialisten Martin Schulz var bekant för många.

Satu Haapanen (Gröna) och Alexander Stubb (Saml) hittade den gemensamma nämnaren mellan de sex porträtten vi visade, och konstigt hade ju varit om Europaministern inte hade vetat vad det är fråga om

Toppkandidaterna valbluff?

Man kan förstås fråga sig om det är någon annan poäng med att veta vilka spetskandidaterna är, än att det är politisk allmänbildning i ett val där du deltar. Toppkandidaterna har nämligen inte någon egentlig ställning. Lissabonfördraget som styr EU säger inget om toppkandidater, eller att en av dem ska bli kommissionens ordförande.

Mor till hela idén med toppkandidater sägs vara rättskommissionär Viviane Reding. Och av någon anledning gick idén vidare, kanske som ett desperat försök av EU att överkomma det så kallade demokratiunderskottet.

Men kommissionens nästa ordförande väljs av stats- och regeringscheferna. De ska beakta resultatet i parlamentsvalet, men behöver inte de acceptera en kandidat som påtvingas dem av de europeiska partierna.

Kanske någon helt annan?

Dessutom är det bara en av de starka kandidaterna som har ministererfarenhet, nämligen Juncker, medan socialisten Schulz har gjort sin karriär i Europaparlamentet.

Man kan fråga sig varför Angela Merkel skulle stöda en tysk socialdemokrat.

Mycket möjligt är att stats- och regeringscheferna stannar för någon helt annan än de sju. Tidskriften The Economist till exempel har fört fram Internationella valutafondens chef Christine Lagarde som lämplig ny kommissionsordförande.