En gång Liljendalbo, alltid Liljendalbo
År 2010 skedde den – sammanslagningen mellan Liljendal, Strömfors, Pernå och Lovisa. Nya Lovisa är inne på sitt femte år, men hur upplever invånarna i den före detta kommunen Liljendal sitt liv som stadsbor?
I Bagarstugan i Liljendal sitter Ted Nybondas, som bott alla sina 32 år på jorden i Liljendal.
- När man en gång är född till Liljendalbo så är man alltid det, det blir inte Lovisabo av mig.
Det är svårare för byborna att påverka skeendena på den egna hemorten.
- Man gick in till kommunkansliet och talade med någon, hade någon bekant i fullmäktige eller någon ortsbo, så fick man alltid sin sak förd fram, förklarar Nybondas om hurudant det var i kommunen Liljendal. Det funkade bra, alla känner varandra.
”Fåglarna vet vart man ska vända sig”
Processen har blivit längre och pappersarbetet invecklat för till exempel föreningar som behöver stöd. Tröskeln har blivit högre för invånarna att ta kontakt.
- Allt har blivit mycket mer byråkratiskt. Nu ska det faras in till centrum och fåglarna vet vart man ska vända sig.
Ted Nybondas är nöjd med de bybor som deltar i beslutsfattandet i Lovisa. Vid nästa fullmäktigeval kommer antalet ledamöter att minska då övergångsperioden tar slut.
- Jag hoppas att Liljendal också i framtiden är minst lika väl representerat. Det är hemskt viktigt att det kommer in representanter för landsbygden, att det inte bara är centrumbor som sitter i fullmäktige. Många tror än i denna dag att det var Lovisa som fick Liljendal, Strömfors och Pernå men det blev ju en sammanslagning, inte att vi for dit.
I byn syns sammanslagningen mest att det sociala umgänget har försvunnit, anser Nybondas.
- Då vi hade nämnder och möten så träffades alla för att jutta, det var ju ortsbor sinsemellan. Det har tagit mycket ner på det sociala.
”Nu har jag arbetstider”
Mats Lönnfors är fastighetsskötare för Liljendalområdet och Liljendalbo sedan 27 år tillbaka. För fem år sedan blev hans arbetsgivare Lovisa stad och det är han nöjd över. Tidigare var han på jobb 24 timmar i dygnet.
- Det blev arbetstider och andra som dejourerar, jag kan stänga av min arbetstelefon när klockan är fyra. Nu har jag arbetsvänner och möjligheter att få hjälp då jag behöver.
Lönnfors tror fortfarande på Liljendalbornas möjligheter att påverka. Man måste bara vara mera aktiv själv.
- Liljendalbor är alltid Liljendalbor, inte ändras de och kör för sina egna sakers skull. Tyvärr så lyckas det inte i allt.
Lönnfors har lagt märke till en klar nedgång i det sociala umgänget och talkoandan under de senaste åren. Han undrar om det beror på sammanslagningen eller helt enkelt bara det att folk inte har tid att hjälpa andra längre. Det är inte heller självklart att Liljendal hade haft det bättre som en självständig kommun i det här ekonomiska läget, funderar Lönnfors.
”I stan vill jag inte bo”
Camilla Ramstedt flyttade till Liljendal från Pernå och bildade familj där.
- Det fanns lediga bostäder här och Liljendal var bekant från barndomen. Det är litet och lugnt, i stan vill jag inte bo.
Mycket har förändrats sedan 2010, till det sämre, anser hon.
- Jag ser inga fördelar med det. Allt försvinner, tandläkare, hälsogård… Allt finns där i Lovisa och ingen känner en där. Om man ringer dit och säger ”mojn, det är Camilla” så säger de nog ”ursäkta, vem?”