Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Carmela Walder: Kvana on my mind

Från 2014
Uppdaterad 16.04.2014 16:39.
Carmela Walder är redaktör på Svenska Yle och arbetar för Radio Vega Östnyland.

Roddbåtar i grannröd plast, skotska terriers och coronaspel – det för tankarna till barndomens somrar på Kvarnuddens lägergård i Pernå, eller "Kvana" som det på den tiden hette.

På 1970- och 80-talen hade Helsingfors folkskolors lärare- och lärarinneförening flera lägergårdar i Nyland. Kvarnudden var reserverad för de äldsta och mest busiga ungarna, de som gick i femman eller sexan. Behovet av att få barnen bort från stadens asfalt och avgas var stort. Sommaren är lång och föräldrarnas semester ofta på tok för kort.

Det handlade på den tiden inte om en dryg vecka på läger, utan om flera veckor i stöten. För min del var det oftast tre veckor, men flera barn var på läger sex veckor i sträck.

På Kvarnudden fanns på den tiden pojkhuset och flickhuset, en strandbastu och ett utedass. Flickornas hus låg lite längre bort. Sängarna vi sov i var hårda och kuddarna knöliga.

Disco på fredag

Jag kommer ihåg hur vi kollade in pojkarna som spelade corona på vinden. Alla flickor hade varsin favoritpojke som var ”så jättesöt”. På fredagens disco hoppades vi på att få dansa med vår utvalda, men discot gick mest ut på att alla satt uppstaplade längs väggarna och glodde på varandra.

En av ledarna hade med sig sin hund, en gammal, lat skotsk terrier. Jag har kvar en grånande bild på den. Den ligger på flickhusets veranda. Bilden är tagen med en superdålig pocketkamera. På den tiden var det ingen förälder som ifrågasatte att hunden var med, ingen protesterade för att ”min dotter är sååå allergisk”.

Stranden var det inte mycket att skryta med. Det var mest vass och lera. En brygga gick ut i vattnet. Det som var lyx var att ta en av de minimala röda platsbåtarna från bryggändan och åka över till en liten ö några tiotals meter från stranden. Där kunde man sola i fred, åtminstone tills de högljudda, fåniga pojkarna kom dit.

Mycket hade förändrats

För ungefär tio år sedan kom jag tillbaka till Kvarnuddens lägergård som reporter för Yle Östnyland. Den gamla köksan var fortfarande kvar och plockade fram en gästbok från sommaren 1981. I den hade jag plitat ner ett litet blygt Mela, för sådan var jag på den tiden – liten och blyg.

Lägergården har förnyats otroligt. Karaktärshuset var det samma, men lägerbarnen sov i moderna baracker med både dusch och toaletter. Lägergården utnyttjades inte bara för sommarläger, utan också för lägerskolor nästan året runt.

Svenska folkskolans vänner planerar att sälja den gård som de tog över då Helsingfors lärare- och lärarinneförening upplöstes år 2003. Den här sommaren står Kvarnudden tyst och tom, första gången på tiotals år. Inga barn tjoar vid stranden och kämpar med att inte fälla årorna i vattnet.