Usla förhållanden på fabriker i Bangladesh
Det har gått ett år sedan den åtta våningar höga klädfabriken Rana Plaza i Bangladesh huvudstad Dhaka kollapsade. Fler än tusen anställda vid fabriken, som tillverkade kläder för flera olika västerländska klädföretag som Mango, Benetton och Walmart, fick sätta livet till i den värsta klädfabriksolyckan genom historien.
Klädbranschen i Bangladesh
- Bangladesh är världens andra största klädtillverkare, efter Kina.
- Lönerna i branschen är bland de lägsta i världen.
- Landet har plågats av bränder och kollapser i klädfabriker - totalt har ungefär 1 800 arbetare vid fabriker fått sätta livet till sedan 2005.
- Klädfabriken Rana Plaza kollapsade 24.4.2013 och anses vara det värsta klädfabriksraset genom tiderna, med fler än 1 000 döda och 2 500 skadade.
- Enligt information från tullen köpte Finland ifjol kläder för över 100 miljoner euro från Bangladesh
Rana Plazas kollaps lyfte frågan om säkerhet och förhållanden vid klädfabriker upp till ytan och under året som gått har åtgärder vidtagits för att försöka förbättra läget.
Bland annat har Bangladesh regering, fackföreningar och 160 västerländska klädföretag gemensamt undertecknat avtalet Accord, vars syfte är att förbättra brand- och byggnadssäkerheten på fabrikerna. De som undertecknat avtalet förbinder sig att betala för brister som upptäcks i kontroller av byggnaderna. Av de finländska företagen har endast Stockmann undertecknat avtalet.
I december 2013 höjdes minimilönerna för de anställda på klädfabriker från 28 euro till 48 euro i månaden. Men istället för att förbättra läget för de anställda har löneförhöjningen gjort arbetet omänskligt. Tempot på fabrikerna är nu så högt att de anställda inte kan hålla pauser.
- Om jag går på paus så hinner jag inte utföra mitt uppdrag innan arbetsdagen tar slut. Om jag går på toaletten hinner jag inte göra 150 plagg i timmen. Varenda minut är viktig, berättar Solaiman Hossain som jobbar på en fabrik som tillverkar kläder för Lindex, som ägs av Stockmann.
Lindex-fabrikens anställda får ungefär 60 euro i månaden, en summa så liten att den inte går att försörja sig med. Den som inte når de dagliga målen för antalet klädesplagg tvingas stanna på övertid utan ersättning.
- Arbetet är så tungt att många har blivit sjuka. Vi har inte ens toalettpauser, berättar Ripon Hawladar som också är anställd på Lindex-fabriken.
Flera som jobbar på fabriken vittnar om kränkningar och hot - ibland till och med misshandel.
Inte i enlighet med kraven
På Stockmann håller man med om att det inte låter som det ska.
- Det här låter enligt mig inte som de krav vi ställer, säger Nora Malin, Stockmanns kommunikationschef.
- Jag har inte själv stött på de här påståenden, men såklart försöker vi hela tiden följa med och övervaka situationen.
Mera om klädfabrikernas arbetsförhållanden i MOT, måndag 14.4 klockan 20 i Yle TV1.