Carin Göthelid: Det allra heligaste
Källskyddet är en av grundbultarna i journalistiken. Men det allra heligaste kan också kännas både hotfullt och obehagligt när det hettar till ordentligt, skriver Svenska Yles mediechef Carin Göthelid.
- Man snappar upp vad man har hört och för det vidare utan egna undersökningar.
Så löd en av kommentarerna på Yle Västnyland förra veckan. Yle Västnyland rapporterade i radioinslag och webbartiklar om företaget Ekenäs sjuktransport. Yle Västnylands källor vittnade om att företaget har utrustning som inte fungerar, ambulanser som är i dåligt skick och att det brister i personalpolitiken. De gjorde det anonymt och Yle gav dem källskydd.
Enligt lagen om yttrandefrihet får journalister hemlighålla sina källor, också i polisförhör och vid rättegångar. Om det är fråga om ett brott som i lag definieras som grovt kan källskyddet brytas men inte annars.
Källskyddet används då en redaktion bedömer att det inte annars går att få fram viktig information om missförhållanden. Skälen måste vara tungt vägande, källskydd är inget man använder lättvindigt. Det är långt ifrån att ”snappa upp vad man har hört”. Patrik Rosström som är redaktionschef på Yle Västnyland fick förklara det här flera gånger i kommentarsfältet under ambulansartiklarna. Här kommer en annan av journalistikens grundbultar in i bilden, nämligen källkritiken. Vi måste veta vem som säger vad och i vems intresse. Källorna får inte vara ute efter att skada någon eller få egen vinning av avslöjandet utan det måste vara av samhällelig betydelse. Publiceringen föregås av ett grundligt arbete och noggrann avvägning.
De riktigt stora avslöjandena i journalistikens historia kom till tack vare ett fungerande och rätt använt källskydd. Watergate-affären var ett sådant där en president i slutändan fick avgå.
På närmare håll har vi Zavidovo-affären, där hemlig och betydelsefull information om samtal mellan den finländska och sovjetiska statsledningen läckte ut.
Källskyddet är kraftfullt då det används, och just därför väcker det både irritation, ilska och misstänksamhet. Det är inte ovanligt att journalister pressas hårt att avslöja sina källor. Men här är det faktiskt en lagstadgad rätt att tiga och hemlighålla.
Därför är källskyddet det i många avseenden det ultimata testet för journalistikens trovärdighet. Det kan användas bara ibland just för att det är något helt annat än att snappa upp rykten.