Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Pekka Poutanen: Humanistisk hjärngymnastik för ingengörer

Från 2014
Uppdaterad 27.04.2014 22:25.
Pekka sitter på en parkbänk
Bild: YLE/Elias Poutanen

Årets nya studenter står snart inför ett svårt val. Vad vill jag bli? För en tid sedan råkade jag resa i en tågkupé där en grupp ungdomar diskuterade om sina framtidsplaner. Om jag förstod rätt var det studier inom tekniken som prioriterades. Det stod klart att de humanistiska vetenskapen inte stod högt i deras tankevärld. Det värsta som kunde hända var att hamna till humanioras diffusa värld.

Det är inte ovanligt att de s.k. hårda vetenskapen anser att samhällets satsningar för humanistiska studier är alltför stora. Humanisterna är inte tillräckligt produktiva. De är inte nyttiga för nationalekonomin. Man tror att deras insatser inte syns i exportstatistiken.

Min starka tro är att humanister utgör den största gruppen bland lärare inom vårt skolsystem. Även de tjänstemän, som planerat och byggt upp den finländska skolvärlden har mycket ofta humanistisk examen.

Pisa och andra internationella undersökningar har tydligt visat att våra skolor fungerar bra och eleverna verkligen lär sig läsa, räkna och lösa problem. Utan duktiga och välutbildade lärare - ofta humanister - skulle vi inte ha uppnått dessa fina resultat. Våra läkare, jurister, ekonomer och talrika andra experter uppnår en hög nivå.

Inom den internationella gemenskapen har våra ingenjörer inte nått lika fina resultat. De har inte kunnat skapa sådana topprodukter, som våra lärare. Nokia var en kort tid en lysande stjärna, men den sloknade mycket snabbt. En stor del av våra ingenjörer har historiskt sett haft ganska enkla sysslor. De har kokat cellulosa, tillverkat papper, sågat plankor, brutit malmer och förädlat dessa till metaller eller svetsat plåt. Nu när dessa traditionella finländska sysslor utförs billigare i andra delar av världen står våra experter här och funderar vad man nu skulle hitta på och göra.

Världen, människor och deras tankar, värderingar eller förväntningar kan man inte handskas med ingenjörslogiken. Det är i alla fall dessa som styr vårt beteende som individ i världsgemenskap. Kanske våra studerande inom teknikens område skulle behöva de humanistiska vetenspens verktyg och tankemodeller för att klara sig bättre i den nya öppna världen. Tekniken är alltför enkel. Humanismen erbjuder verklig hjärngymnastik utan begränsningar.

Poutapekkas blogg