Hoppa till huvudinnehåll

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

Här är berättelserna vi tiger om - #TaDetPåAllvar

Från 2014
Uppdaterad 10.02.2015 10:03.
Skärmkapning av #tadetpåallvar-berättelserna
Bild: Yle/Peter Sjöholm

De mest vedervärdiga skällsord, hot, sexuella trakasserier och våld. Här är mobbningsberättelserna som ni har skickat in. De visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. #TaDetPåAllvar

Svenska Yles öppna granskning #TaDetPåAllvar vill lyfta fram de här berättelserna för att visa hur mobbning ser ut, vilka följderna är och vad man kan göra för att minska mobbningen. Över tvåhundra personer har varit i kontakt med oss och vi har publicerat en stor del av berättelserna. Vi har tagit emot berättelser fram till 18.5.2014 då vi avrundar granskningen. Vi har tagit in extra personal för att redigera alla berättelser och kommer att fortsätta uppdatera berättelsesidan så att också de senaste berättelserna finns med. Tack till alla som bidragit. Ni är modiga.

Är du en av dem som har skrivit in? Hittar du inte din berättelse? Har du något viktigt att säga? Eller vill du ge oss feedback? Ta kontakt med eva.koskinen(a)yle.fi

Nr 175: ”Jag är så oerhört ledsen över allt du har fått utstå, att du har fått agera spott­kopp och hack­kyckling”

Nr 174: ”Jag tog en tatu­ering med en text som fått mig att bli star­kare för varje dag”

Nr 173: ”Hon hade fel kläder, fel frisyr, fel skriv­stil och fel intressen.”

Nr 172: ”Har aldrig i livet känt mig så ensam, rädd och hjälplös”

Nr 171: ”Många var också rädda för läraren.”

Nr 170: ”Hon gjorde så att jag psykiskt skulle må dåligt”

Nr 169: ”När det var bögar på teve gick jag ut ur rummet, och jag undvek disku­tera ämnet. Nu vet jag änt­ligen varför.”

Nr 168: ”Sedan gick hon och kramade alla i klassen – förutom mig.”

Nr 167: ”Då blev de andra mobbarna betydligt trevligare.”

Nr 166: ”Min tid som mobb­nings­offer är som en plast­påse över hjärtat.”

Nr 165: ”Jag blev utfryst när jag inte an­vände smink eller märkes­jeans.”

Nr 164: ”De sa åt mig att jag är ful, idiot, äcklig och så vidare.”

Nr 163: ”I huvud­sak var allt fråga om lukt. Av någon anled­ning hade vi utöver kossorna massor med kattor”

Nr 162: ”Jag blev 'svedu­pelle', 'hurri' och 'ruotta­lainen'”

Nr 161: ”Mobb­ningen gick ut på att tvinga mig att göra saker jag inte ville, slå ner folk och sedan hålla tyst om sakerna”

Nr 160: ”Jag läste fel och blev rättad av läraren var tionde sekund”

Nr 159: ”Pappers­tussar med inskriften 'till din bh' kastade i huvudet”

Nr 158: ”Extroverta personer är de som räknas, resten hamnar i skymundan”

Nr 157: ”Där fick en 8-åring höra att det är han som är problemet”

Nr 156: ”En gång spred en flicka ett rykte om att jag suttit hemma vid datorn naken”

Nr 155: ”Varje gång jag hör hennes röst i radio eller liknande stänger jag av!”

Nr 154: ”Min största rädsla är att mina barn någon gång kommer att bli mobbade eller själva mobba”

Nr 153: ”På de lektionerna var man mest utsatt för att visa sin kropp och allt det främmande.”

Nr 152: ”Rasterna till­bringade jag oftast gömd på toaletten”

Nr 151: ”En klen ut­länning med motoriska problem – det perfekta mobbnings­offret”

Nr 150: ”Då det änt­ligen började hända något var det offrens fel och inte mobbarnas.”

Nr 149: ”De tog fast mig och slog mig, hällde grus innanför kläderna, eller snö om det var vinter”

Nr 148: ”Vi hade gjort fel då vi sade åt pojken att sluta vara elak.”

Nr 147: ”Slut­ligen fick jag ett ord för det som pågick i skolan - mobbning.”

Nr 146: ”Sedan träffade jag min pojkvän och då var det något som klickade i mig”

Nr 145: ”Hon spred hemska rykten om mig, sa att hon hatade mig och äck­lades av mig.”

Nr 144: ”När vi umgås så glömmer jag bort allt dåligt och mitt liv ljusnar lite mer.”

Nr 143: ”Jag vågar inte titta omkring mig och se om jag blir vald till gruppen.”

Nr 142: ”Alla var bjudna, men bara tre klass­kompisar kom.”

Nr 141: ”Jag var alltid klädd i svart, hängde med fel folk och höll på med fel saker”

Nr 140: ”Olika forum på internet gav mig lite styrka att fortsätta.”

Nr 139: ”Jag berättade för lärarna men även efter diskuss­ioner med mobbarna så ändrades det inte.”

Nr 138: ”Så gott som varje dag grät jag i bilen före jag skulle till jobbet”

Nr 137: ”Blir du rädd nu? Blir du rädd att jag ska göra någonting?”

Nr 136: ”En del av mig skulle än i dag vilja fråga lärarkåren om de inte skäms”

Nr 135: ”Jag blev väldigt ledsen, eftersom jag tänkte att vi var bästa kompisar.”

Nr 134: ”Jag ville vara så känslokall som möjligt”

Nr 133: ”Jag blev förstörd. Hon hade förvandlats till en av mobbarna.”

Nr 132: ”Jag har svårt att förstå hur läraren inte kunde märka att det var något mer på gång.”

Nr 131: ”De vanligaste orden var 'cp-störd' och 'fuling'.”

Nr 130: ”Jag fick otroligt bra hjälp och stöd av min klass­före­ståndare och andra lärare.”

Nr 129: ”Dottern blev slagen med käppar av ledar­flickan så att ryggen var gul och blå.”

Nr 128: ”Mobbning är något man aldrig riktigt kan förstå ifall man inte själv utsatts för det”

Nr 127: ”Murarna jag byggt upp är höga och ärren finns fort­farande kvar”

Nr 126: ”De som mobbar förstår verkligen inte hur sårad man kan bli!”

Nr 125: ”Chefen hade en hög post i kommunen och kollegan hörde till 'eliten'”

Nr 124: ”Halvvägs hem började jag gråta i 45 km/h. Sedan skrattade jag.”

Nr 123: ”Det var blickarna som var de värsta och viskningar när man gick förbi i korri­dorerna.”

Nr 122: ”Då man närmar sig sextio år är det alltför svårt att börja om på nytt.”

Nr 121: ”Horor!', 'Håll käft jävla arslen' och dylikt fick vi höra. Vi var tretton. Oskulder.”

Nr 120: ”Jag vet hur stark jag verkligen är idag”

Nr 119: ”Hora!' stod skrivet på varje bord med svart tusch”

Nr 118: ”Det också fanns klasser för invalid­elever. Jag fick höra att jag kanske skulle börja där istället”

Nr 117: ”Känslan att stå där när lagen valdes och alltid vara sist.”

Nr 116: ”Jag blev sexuell trakasserad av en äldre chef”

Nr 115: ”Hon negligerade mig fullständigt.”

Nr 114: ”Från och med den dagen började hon sprida rykten om att jag var en hora”

Nr 113: ”Lärarna sa att det inte före­kommer någon mobbning i denna skola”

Nr 112: ”Jag kunde sitta och gråta på lektionerna utan att någon skulle ha gjort något för att hjälpa mig”

Nr 111: ”Jag var fet, min kompis var neger, vi var fula, någon var för smal, var och varannan var homo”

Nr 110: ”Jag glömmer aldrig den enorma lättnaden och glädjen jag kände när jag fick eget körkort”

Nr 109: ”En liten klapp på huvudet och 'nu ska ni vara snälla med varandra små flickor'. Gissa om det hjälpte.”

Nr 108: ”De frågade aldrig om jag vill hänga med. Jag blev helt förstörd.”

Nr 107: ”Jag fick veta att jag frågade för mycket och att det hade lett till klagomål.”

Nr 106: ”Det hände på mitt arbete och det var vuxna människor som gjorde det.”

Nr 105: ”Återigen stod jag ensam utan några vänner.”

Nr 104: ”Men guud, se så smal hon är”

Nr 103: ”Om jag börjar röka skulle jag höra till gänget och vara omtyckt”

Nr 102: ”Jag stod bredvid henne på skol­gården med mobbarna runt­omkring oss”

Nr 101: ”Hon skall få en längre tröja för att kunna täcka sin rumpa”

Nr 100: ”Jag blev kallad fet och äcklig varje dag i två hela skolår.”

Nr 99: ”De gjorde ofta föräldrarna till åtlöje och det sårade mig djupt”

Nr 98: ”Jag var kanske 165 cm och vägde mycket litet.”

Nr 97: ”För mig har det varit avgörande att det funnits åtminstone någon som brytt sig.”

Nr 96: ”Jag kan berätta att det gör ganska ont att bli slagen med en äppel­rem i ansiktet.”

Nr 95: ”På min första arbets­plats kände jag mig utanför och hade ingen att prata med”

Nr 94: ”Eleven på golvet och hade kramper. Det kom fradga ur munnen och andningen var an­strängd.”

Nr 93: ”Om dessa mobbare bara visste hur dåligt jag mått under alla dessa år”

Nr 92: ”Jag var en ”satans hora” för att jag en dag hade på mig en t-skjorta”

Nr 91: ”Det var jag som tog ut min ångest på henne”

Nr 90: ”Ingen ville umgås med mig. Jag raderade mina konton på internet när elaka meddel­anden började trilla in i inboxen”

Nr 89: ”Han brukade dagligen komma alltför nära mig”

Nr 88: ”Jag började isolera mig. Nu började mina kolleger baktala mig.”

Nr 87: ”Jag är både stark och modig, och det tack vare musiken.”

Nr 86: ”Han bad om ursäkt och frågade om han fick ge mig en kram.”

Nr 85: ”Jag tog ena handsken och gav honom en örfil med all kraft”

Nr 84: ”Om de dessutom hade fått veta att jag var homo­sexuell – vad skulle de ha gjort?”

Nr 83: ”Jag vågade inte ens berätta för mina föräldrar.”

Nr 82: ”Jag skämdes alltid så oerhört mycket över att jag var mobbad.”

Nr 81: ”Min stora rädsla i dag handlar om mina barn som snart börjar skolan”

Nr 80: ”Våldet blev så normalt för mig att jag inte tyckte det var någon idé att flytta mig”

Nr 79: ”Över tio år senare har det hänt mycket i mitt liv – både på gott och ont.”

Nr 78: ”Jag gick in i någon form av känslo­koma. Jag kände absolut ingenting.”

Nr 77: ”Jag blev mobbad för att jag växte upp i ett alkoholist­hem och inte hade lika fina kläder”

Nr 76: ”Det är allt eller inget för mig och jag väljer allt. Mitt namn är Fanny och det här är min berättelse.”

Nr 75: ”Det krossade mitt hjärta”

Nr 74: ”Ett halvt år efter att filmen lagts upp hittade en flicka den”

Nr 73: ”Vuxna i min närhet för­minskade det och kallade det utfrysning. Aldrig mobbning.”

Nr 72: ”Folk kanske skulle tycka mer om mig om jag bara var vackrare, smalare”

Nr 71: ”Förlåt betydde inget för dem. Mobb­ningen fortsatte som vanligt så fort vi lämnade rektorns rum.”

Nr 70: ”Flickan som ritat hade blivit tillsagd att rita mig tjockare än vad jag var”

Nr 69: ”Bättre att vara med i ett gäng och vara lägst i rang än att vara helt ensam, tyckte jag.”

Nr 68: ”Mycket av min känslighet och sårbarhet grundar sig i utfrysningen”

Nr 67: ”Killarna började följa med mig efter skolan med sina cyklar.”

Nr 66: ”Jag förstod ingenting alls. Luktade jag? Såg jag konstig ut?”

Nr 65: ”Långa medd­elanden om hur värdelös jag var, att jag ska hålla mig borta”

Nr 64: ”Jag skulle hoppas att alla föräldrar skulle lära sina barn hur illa det känns när någon blir ledsen”

Nr 63: ”De sa att jag borde gå och dö, att ingen skulle sakna mig.”

Nr 62: ”Det värsta är att jag känner att just ingen har velat hjälpa mig”

Nr 61: ”Jag är medveten om att jag förstörde mycket för henne. Jag ångrar mig oändligt mycket.”

Nr 60: ”De gjorde en chatt i Kik där de började mobba mig om en massa saker”

Nr 59: ”Här är jag, starkare än då.”

Nr 58: ”Vad jag än ser ut som blir det som plus 20 kg till i mitt huvud”

Nr 57: ”Det enda jag kan göra nu är att säga förlåt, det var inte meningen. Och verkligen mena det.”

Nr 56: ”Jag hade bara en vän i hög­stadiet och varje dag gick jag ensam hem”

Nr 55: ”Under hela grund­skolan blev jag mobbad. Enda orsaken till detta var att jag var mörk­hyad.”

Nr 54: ”Det kändes som om det gäller att mobba eller bli mobbad”

Nr 53: ”Det gick väldigt fort utför och snart hade jag blivit bästis med anorexin.”

Nr 52: ”Mer än halva mitt liv hade gått åt till att känna mig otrygg, utsatt och värdelös.”

Nr 51: ”Först under studie­tiden har jag arbetat upp ett själv­förtroende där jag kan stå för min åsikt och för vem jag är”

Nr 50: ”I en skola med under sextio elever kan man inte undvika den som mobbar”

Nr 49: ”Ännu i denna dag kan jag känna sorg för att jag fick vara rädd i nästan ett och ett halvt år”

Nr 48: ”Jag ogillar människor men lär mig att gilla dem”

Nr 47: ”De sade att jag borde gå och dö, att ingen skulle sakna mig”

Nr 46: ”En dag satt jag sex timmar inlåst på toaletten i skolan”

Nr 45: ”Jag sa åt mamma att om jag blir mobbad igen så flyttar vi tillbaka till Finland”

Nr 44: ”Hon var också avund­sjuk för att de manliga patient­erna visade mer intresse för mig”

Nr 43: ”Jag vet att jag inte är den enda som har väntat på gymnasie­valet som en befrielse, som en utväg ur helvetet”

Nr 42: ”Folk teg och tittade bort när jag på stor­mötena med gråten i halsen berättade om vad jag hade upplevt”

Nr 41: ”Har funderat på om jag borde ta kontakt med offren och beklaga mig”

Nr 40: ”Långa förhåll­anden och intim närhet behärskar jag inte, jag känner mig tryggast ensam.”

Nr 39: ”Tankarna som dök upp då – tänk om jag bara skulle ta storm­geväret och sätta pipan mot mitt huvud?”

Nr 38: ”Människor i min omgivning sneglade på mej konstigt och ingen talade med mej.”

Nr 37: ”Jag började bråka tillbaka, men då blev allt bara värre. Jag till och med blev en mobbare själv.”

Nr 36: ”Pojkarna på min årskurs sparkade mig i knä­vecken för att få mig att falla ihop”

Nr 35: ”Jag kallades för fula ord, lämnades utanför gruppen och blev slagen och sparkad och för­följdes på skolvägen.”

Nr 34: ”En av killarna tog en lös fönster­bräda som han slog mig med”

Nr 33: ”Äckliga fetto, du stinker och är ful”

Nr 32: ”Fyra pojkar i klassen över mig hade startat en tråd där folk fick skriva skit om mig.”

Nr 31: ”Eleverna i skolan pratade öppet skit bakom min rygg, till och med så att jag kunde höra det.”

Nr 30: ”Jag var 10 år gammal då jag började bli knuffad från gungorna och fick fot­bollar sparkade på mig.”

Nr 29: ”Det ledde till utfrysning. Jag visste att det snackades skit bakom ryggen på mig.”

Nr 28: ”Klass­kompisarna fick veta att jag var flickan som inte dög någonting till”

Nr 27: ”Jag fick höra olika saker, folk knep, sparkade, stack sina arm­bågar i sidan på mig, slog mig, skickade SMS”

Nr 26: ”Jag fick ju inte umgås. Jag fick inte existera. Inte utan de andra eleverna knuffade till mig, kallade mig fula saker, block­erade vägen för mig.”

Nr 25: ”Ensamhets­känslan kommer alltid att finnas kvar inom mig. Den önskar jag inte ens min värsta fiende.”

Nr 24: ”De retades för att försöka trycka ner mig, jag var en ganska snäll och tyst­låten tjej”

Nr 23: ”Jag gjorde själv slut på mobbningen genom att säga ifrån.”

Nr 22: ”Jag hade möjlighet att välja. Jag hade tur.”

Nr 21: ”Till slut började jag tro på dem. Jag blev en annan person på grund av mobb­ningen.”

Nr 20: ”Min största mobbare drog med smuts­kastningen till högstadiet, där mobbningen blev ännu värre”

Nr 19: ”Har man blivit utsatt för fysisk eller psykisk terror finns känslan kvar inne i kroppen livet ut.”

Nr 18: ”Jag är inte längre rädd för att säga min åsikt. Jag har fått tillbaka min röst.”

Nr 17: ”Lärarna tog genast i saken och mobb­ningen slutade samma dag. Jag är väldigt tacksam för lärarnas råd.”

Nr 16: ”Ska du inte skära dig med saxen?”

Nr 15: ”Det gällde att mobba eller bli mobbad”

Nr 14: ”Än idag känner jag ett hat mot hembyn och de som bor där. Jag skulle aldrig flytta tillbaka.”

Nr 13: ”Jag kunde inte gå igenom korri­dorerna i skolan utan att minst en av mobb­aren hälsade på mig med ironi”

Nr 12: ”Det värsta är att man inte vågar berätta det för någon”

Nr 11: ”Det är synd att det enda de hade kontroll över var att göra livet svårt för andra”

Nr 10: ”De drog in mig på en wc. Pissade först och sedan ner med mitt huvud i byttan och spola.”

Nr 9: ”Jag minns orden så tydligt: ”

Nr 8: ”Varför jag? Vad hade jag gjort?”

Nr 7: ”Nu tyckte alla att jag var dum och en fegis för att jag berättade”

Nr 6: ”Jag är 16 år och har blivit mobbad i flera år både fysiskt och med olika skälls­ord.”

Nr 5: ”Jag blev systematiskt hor­förklarad i hög­stadiet.”

Nr 4: ”Mobbningen jag upplevde var rätt osynlig men den gjorde väldigt ont inom­bords. Jag minns att jag alltid blev lämnad utanför”

Nr 3: ”Grunden till hela problemet ligger ju hos de som mobbar, hos sådana som jag”

Nr 2: ”Jag var så otroligt rädd att det skulle bli värre om någon vuxen i skolan skulle få reda på något”

Nr 1: ”Jag önskar att ingen levande varelse på denna jord ska behöva gå igenom samma känslo­stormar”

Diskussion om artikeln