Vi bökar i berggrunden - städerna sjunker

Flera av världens stora städer sjunker långsamt ner i jorden eller glider ut i havet. Och ofta är det människans utvinning av vatten, olja eller gas som underminerar marken under metropolerna. Problemet märks också i Europa.

Forskningsrön tyder på att sjunkande markytor, eller sättning som det heter på fackspråk, är ett mer akut problem för storstäderna än klimatuppvärmningen och de stigande havsytorna. Det finns trakter där marken sjunker tio gånger snabbare än vad havsytan stiger, i regel till följd av människans ingrepp.

I april publicerade det nederländska forskningsinstitutet Deltares en studie över de regioner i världen där sättning är mest påtagligt. Senare samma månad diskuterades frågan också vid Europeiska geovetenskapliga unionens (EGU) kongress i Wien.

Den vanligaste orsaken till sättning är att grundvatten pumpas upp till en växande folkmängds försörjning. I Indonesiens största stad Jakarta har befolkningen stigit från en halv miljon på 1930-talet till nästan 10 miljoner idag. Vattentäkt har gjort att delar av staden sjunkit med nära två meter.

Samma utveckling kan skönjas i Dhaka i Bangladesh, Bangkok i Thailand, Ho Chi Minh i Vietnam och andra lågt belägna kuststäder.

- Sättning och stigande havsytor bidrar båda till att översvämningarna blir värre och mer långvariga, säger forskningschefen vid Deltares, doktor Gilles Erkens, till BBC.

Rasmassor tippas på gatorna

Mest påtaglig är utvecklingen i delar av östra Kina. Vid EGU:s kongress kunde forskaren Zhenhong Li från University of Newcastle beskriva hur marken på vissa orter sjunker med upp till tolv centimeter varje år, oftast på grund av vattentäkt. Även om nederbörden i regionen är riklig, sjönk grundvattennivån under 1990-talet med i snitt tre meter.

Områden med extrem sänkning ligger ofta under kraftverk eller fabriker som förbrukar stora mängder vatten. Redan år 2000 förbjöd Kinas regering alltför omfattande vattentäkt i en rad regioner, varefter läget har förbättrats.

På andra håll i Kina är ingen ljusning i sikte. Shenzhen på sydkusten har inom loppet av några decennier vuxit till en supermetropol med 10 miljoner invånare. Otaliga byggnader i staden har fått sprickor och hela stadsdelar sjunker med en halv centimeter årligen, enligt Peng Liu från Shenzhens universitet.

Värst är kanske utsikterna i en annan indonesisk kuststad, Semarang på norra Java, som bokstavligt talat är i färd med att rutscha ut i havet. Tyska forskare har beräknat att stadsdelarna närmast strandlinjen sjunker med upp till 15 centimeter om året, och stora områden översvämmas dagligen då tidvattnet stiger.

Semarangs invånare lägger ut tegelstenar på gatorna för att ta sig fram torrskodda, och på gatorna tippas jord och rivningsmassor som ska höja gatunivån över havsytan.

Även i Semarang är det uppumpning av grundvatten som är orsak till eländet. När vattnet försvinner ur marklagren sätter sig jorden, och den lergrund som staden är uppförd på torkar ut.

Konsekvenser av gasutvinning

Också vid holländska nordsjökusten är problemet bekant. Där är det utvinningen av gas som gör att jorden formligen gröps ur. Sedan slutet av 1950-talet utvinns nära Groningen gas ur en av Europas största fyndigheter. Då gasen pumpas upp håller berggrunden inte längre för trycket utan sjunker ihop.

Nederländska institutet för vattenhushållning, Riza, bedömer att marken har sjunkit med 30 centimeter sedan 1970-talets slut, och det finns inget som tyder på att utvecklingen bromsats upp. Inom de närmaste åren kan Groningen-regionen sjunka ytterligare 30 centimeter, lyder den dystra förutsägelsen.

Lissabon och Aten är två europeiska huvudstäder där illa skött vattenhushållning lett till sättning i marken. I vårt närområde är fenomenet också känt från delar av S:t Petersburg, men där är det enligt forskarna i huvudsak bebyggelsens tyngd som pressar samman marklagren.

Tokyo vände trenden

Det här är en utveckling vars följder knappast kan lämna någon oberörd. Doktor Gilles Erkens och hans forskarlag bedömer redan idag utgifterna för skadade byggnader och reparationer till cirka en miljard dollar varje år. Och om inga åtgärder vidtas kommer delar av flera jättestäder - som just de tidigare nämnda Jakarta, Bangkok, Ho Chi Minh och Dhaka - att försvinna i böljorna en vacker dag.

- I Jakarta reagerade man sent på faran, säger Erkens till Der Spiegel. Man har märkt av sättningen länge, men det var först en extrem översvämning för sju år sedan som man insåg att något måste göras. Forskare har fått i uppdrag att kartlägga riskerna och föreslå åtgärder.

Att utvecklingen kan hejdas visar exemplet Tokyo. Tiotals år av vattentäkt fick den japanska huvudstaden att sjunka ett par meter under 1900-talets senare hälft. Därefter beslöts om restriktioner, och sedan 70-talet förefaller läget ha stabiliserats.