Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Högern kommer - hur förändrar det EU?

Från 2014
Uppdaterad 13.05.2014 15:53.
Programmet är inte längre tillgängligt

Prognoserna förutspår succé för de eurokritiska högerpopulisterna i EU-valet. Frågan är vilken falang som kommer att vinna. Är det reformisterna som vill ha kvar EU, men ge unionen mindre att säga till om? Eller är det anti-EU partierna som vill köra ner unionen och låta nationalstaterna bestämma själva? Och vilken blir följden om de får allt mer att säga till om i EU och säger det allt högljuddare?

Forskarna tror att EU-kritikerna kommer att ha svårt att göra gemensam sak, och därför förblir de splittrade. Det i sin tur gör att de etablerade partigrupperna i Europaparlamentet inte är intresserade av samarbete, och följden av det är att kritikernas direkta inflytande inte blir speciellt stort.

De segervissa eurokritikerna tror själva på betydligt vidlyftigare konsekvenser av en eventuell valseger.

- Nästa parlament kan bli en vändpunkt i unionens historia, en vändpunkt till det bättre. Hittills har allt handlat om integration, men nu kan vi börja fundera på om vi överhuvudtaget tjänar något på den europeiska integrationen, säger sannfinländarnas europaparlamentariker Sampo Terho, som är medlem i den eurokritiska partigruppen EFD.

Sampo Terho säger att Sannfinländarna inte är ute efter att skrota EU och beskriver sig snarare som EU-reformist än som EU-motståndare. Han säger att sannfinländarnas mål är att skapa en lättare och vettigare union, som bestämmer om färre saker. Terho tycker att EU huvudsakligen ska koncentrera sig på frågor som berör handel.

Sampo Terhos gruppkamrat Morten Messerschmidt, som är Dansk Folkepartis enda europaparlamentariker, är också inne på reformistlinjen.

- Vi vill ha fler undantag i en rad frågor, bl.a. gränskontroll, utbildningspolitik och socialpolitik. 1992 fick vi fyra undantag i Maastrichtfördraget. De har fungerat bra, och vi är nöjda med att stå utanför euron. Därför tror jag att det stora temat blir hur man kan vara kvar i EU, men begränsa EUs makt, säger Messerschmidt

I dag är eurokritikerna till höger uppdelade på tre olika grupperingar - EFD, ECR, som leds av det engelska konservativa partiet och den så kallade ytterhögern, som inte hör till någon parlamentsgrupp.
Där hittar vi bland annat ungerska Jobbik, som i det nationella parlamentsvalet i april gick från knappa 16 % till över 20 % av rösterna. Jobbik företräder den så kallade exit-linjen, d.v.s. de vill ut ur EU så snabbt som möjligt.

- Det råder en så djup kris såväl i Ungern som i EU, att det krävs radikala och snabba åtgärder, säger Márton Gyöngyösi, som är vice ordförande för Jobbiks parlamemntsgrupp i det ungerska parlamentet.

Vem ska samarbeta med vem?

En av de stora frågorna efter EU-valet handlar om vem som kan och vill samarbeta med vem i Europaparlamentet. I dag existerar inget samarbete att tala om mellan EU-kritiker i olika grupper.

- Detta måste förändras. Om eurokritikerna får sin förväntade valseger, så måste det leda till att vi grundar en ny, stor grupp. Den ska helst bli den tredje största gruppen i Europeiska parlamentet, säger Sampo Terho.

Har man en partigrupp så har man tillgång till administrativa resurser och större möjlighet att få uppdrag i de olika kommittéer som finns i Europaparlamentet. Men utan en partigrupp har man inte så mycket att säga till om. Därför försöker nu också den icke anslutna ytterhögern mobilisera till samarbete. Marine Le Pen från franska Front National och Geert Wilders som leder holländska Frihetspartiet PVV vill samla så många euroskeptiska partier de kan till en ny, bred högergrupp.

- Det är vår plikt att övervinna våra meningsskiljaktigheter och samarbeta. På det sättet kan vi ta tillbaka våra länders suveränitet och självbestämmanderätt, säger Geert Wilders.

Sannfinländarna är tills vidare svårflörtade - partiets officiella linje är nej tack till Wilders och Le Pens invit.

- För oss skulle det vara ett steg bakåt att ansluta oss till en helt nygrundad grupp. Vi har varit här i en valperiod, och vi vill i stället ta ett steg framåt och grunda en stor grupp, säger Sampo Terho

Partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo är inne på samma linje.

- Vårt mål är att påverka de beslut som fattas. Vi är inte i Bryssel bara för att skrika i korridorerna, utan i höst vill vi vara med i en betydande partigrupp i Europaparlamentet, säger hon.

Dansk Folkepartis Morten Messerschmidt säger att han inte vill samarbeta med ytterhögern. Han är bekymrad över extremhögerns uppgång i Europa.

- Det beror på att de traditionella partierna inte har tagit EU-problemen på allvar. I Sverige t.ex. upplever vi att Sverigedemokraterna går framåt för att de andra partierna inte talar om problem med invandring. Så när de högerextrema partierna vinner framgång är det i själva verket ett uttryck för att de gamla partierna sviktar.

Ett av de partier som redan meddelat att de är med i det nya ytterhögersamarbetet är det belgiska separatist- och nationalistpartiet Vlaams Belang. Andra partier är däremot mindre välkomna i koalitionen. Geert Wilders säger att han inte vill samarbeta med fascistiska och rasistiska partier och nämner Jobbik som ett exempel.

Eurokritiker viktiga för demokratin

Lektor Ann-Cathrine Jungar på Södertörns högskola i Stockholm har studerat de populistiska politiska rörelserna i flera år. Hon säger de eurokritiska populistpartierna har bidragit till ökad demokrati.

- Framför allt i EU-frågan, men också i synen på invandring har de bidragit till att fler väljare nu har ett parti som de kan rösta på, säger hon. Men Jungar förutspår svåra förhandlingar när de här partierna ska försöka samarbeta sinsemellan.

- Det är starka individer och starkt centraliserade partier, och det finns starka politiska motsättningar mellan de mera extrema grupperna. Jag tror att man inväntar hur det går i valen, hur många mandat det blir och vilka grupper som kan bildas. Och sen blir det hårda förhandlingar, säger hon.

Populistseger ger dämpad debatt?

EU-tankesmedjan Notre Europe Jacques Delors-institutet gav nyligen ut en rapport om vilka konsekvenser en populistisk valseger kunde ha för Europaparlamentet. De tror att debatten paradoxalt nog kommer att minska i parlamentet om de eurokritiska populisterna blir fler. Orsaken är att de stora, etablerade partigrupperna blir mera samarbets- och konsensusinriktade sinsemellan. Men sannfinländarna tror inte på detta.

- När vi grundat en salongsfähig, saklig grupp som framför rationell kritik, så går det inte att förbigå oss längre, säger Sampo Terho.

Men även om populisterna väntas göra ett bra val, och prognoserna lovar dem 25% av platserna i Europaparlamentet, så kommer eurokritikerna knappast att ta över parlamentet. En valseger för populisterna skulle påverka EU-politiken mera indirekt, genom att influera de etablerade partiernas linje, tror forskarna. De etablerade partierna reagerar på eurokritikernas ökande popularitet, och tar upp EU- och invandringskritiken på sina egna agendor. Detta fenomen har redan synts i de nationella parlamenten, bl.a. i Holland, säger professor Sarah de Lange vid Amsterdams universitet.

- Som en följd av eurokritikernas framgångar i val, såväl i socialistpartiet till vänster, och Geert Wilders Frihetsparti till höger, har de etablerade partierna blivit mera kritiskt inställda till EU, säger de Lange.

På Sannfinländarnas partikansli ser man pragmatiskt på det hela. Partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo säger att det inte spelar någon större roll vem som förverkligar de förändringar Sannfinländarna vill ha bara de genomförs.

Mer om ämnet på Yle Arenan