Vårt Medelhav och Deras

Från 2014

Publicerad 13.05.2014 09:05. Uppdaterad 03.05.2016 14:50.

Strand i Nice, 2013 — Bild: Yle/Ida Fellman

En liten notis, igen. En båt med flyktingar har sjunkit utanför den lilla ön Lampedusa. Jag vet inte hur jag skall greppa detta, men jag försöker.

Bara på 2000-talet har över 13.000 människor, män, kvinnor och barn, mist livet i sina försök att nå Europa sjövägen över Medelhavet. Av dem har c. 6500 försvunnit eller dött på väg till den lilla ön Lampedusa i Italien. Den europeiska immigrationspolitiken har under den senaste åren bestått av gränskontroller och visumkrav. Människor i behov av skydd har inga lagliga vägar att ta sig till EU. Och när den lagliga invandringen minskar ökar båtflyktingarna.

Bildtext Yle / Jonas Forth
Bild: Yle / Jonas Forth
egypten,karta,alexandria,lampedusa

I oktober 2013 skedde en stor katastrof när en båt med c. 500 illegala flyktingar från Tripoli, Libyen, förliste utanför Lampedusa. De 300 omkomna var var främst från Eritrea och Somalia.

När jag hade läst om den katastrofen såg jag Alejandro González Iñárritus film Biutiful (2010). Biutiful handlar om ett Barcelona av idag, om Europa och resten av världen, om illegala flyktingar främst från Afrika, men också från Asien. Och om en familj i Barcelona, och hur katastrofer på ett personligt plan och ett globalt plan går in i varandra. Jag kunde inte sova efter att jag hade sett den. Nästa morgon körde jag av trötthet in i en lyktstolpe när jag skulle föra barnen till skolan. Det kändes som världen trängde sig in i mig, en stor förtvivlan över att världen är sådan som den är och ingen av oss gör något, eller tillräckligt.

Bildtext Grekisk ö. - (Copyright: Yle / Nilla Nuto)
Bild: Yle / Nilla Nuto
hav,ö,grekland

Det ljuvligt blå Medelhavet

Medelhavet är vårt underbara semesterhav. Redan att lyssna till skildringar från resor till Medelhavet gör att man vill resa dit!

Medelhavsseglats med Göran Schildt från 1963

Några dagar efter Lampedusakatastrofen och bilkrocken reste vår familj på en semesterresa till södra Frankrike, Nice. Det var underbart, stranden, ljuset och havet som var så vackert och så varmt att simma i. Titt som tätt tänkte jag på drunknade lik, på flyktingar som kanske inte ens kan simma och kommer i en liten gummibåt över Medelhavet. Men så glömde jag dem. Det var så ljuvligt där.

Flyktingar fortsätter att strömma till Europa. EU vill inte hjälpa asylsökande, endast hindra invandring. Ändå är EU också iblandad i flyktingströmmen från Afrika. Multinationella bolag har odlingsmark där, fiskevattnen utanför Senegal tillhör nu EU. Antingen blir man pirat eller flyr? Enligt Dublinförordningen, som gäller i EU samt Norge och Island skall asyl sökas i det land man kom till först. Det skapar ett hårt tryck på Grekland, Spanien och Italien. Och i andra EU-länder skyller man på att dessa har för dåliga gränser. Spanien kanske villigt tar emot den svinbillliga arbetskraft som de illegala flyktingarna utgör t.ex. på tomatplantagen.

Bildtext Flyktingar anländer till ön Lampedusa - (Copyright: Venezia Filippo / EPA)
Bild: Venezia Filippo / EPA
flyktingar,immigranter,lampedusa

Och den 12 maj 2014 sker så en ny olycka utanför Lampedusa. Den nya dödsolyckan är en skam för vår tid skriver Maria Ferm, Migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna i ETC.

Skall vi tänka på detta ett tag och sen glömma det. Eller? Journalister som Jessica Stolzman gör starka reportage om EU:s flyktingpolitik Ska Keller från de gröna talar om hur vi måste göra något i EU. Kanske rucka på de stränga Schengen-bestämmelserna (att varje land ansvarar för sin del av den gemensamma yttersta gränsen.) Gå in på The Migrants Files och kolla mängderna flyktingar som har dött.

Vi människor är olika mycket värda, verkar det som. Och det gör mig så ledsen.