Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Staten tappar kontrollen över norra Nigeria

Från 2014
Uppdaterad 14.05.2014 09:13.
Demonstranter vill att regeringen gör mera för att hitta de kidnappade flickorna
Bildtext Demonstranter har krävt att Boko Harams offer ska räddas. Regeringen anklagas för att ha ignorerat hotet från gruppen.
Bild: EPA/DEJI YAKE

– Osäkerheten är enorm och folk flyr från området då man inte kan leva på ett normalt sett. Så om man inte får bukt med det snart är risken stor att det blir en slags krigszon.

Henrik Angerbrandt, forskare vid Stockholms universitet och expert på norra Nigeria, säger att han inte menar en krigszon i vanlig bemärkelse, med slagfält och ställningskrig.

I stället är det frågan om en situation där ingen går säker och där våldet när som helst kan drabba.

Kaoset och rädslan har förvärrats i de delstater i norra Nigeria där Boko Haram är som starkast och läget kommer att bli allt värre om Boko Haram inte kan besegras, säger Angerbrandt.

– Laglöshet kan frodas och det blir då allt svårare att få kontroll över det här området. Så det är en spiral där problemen i de här delstaterna blir allt djupare.

Våldet en maktuppvisning

I tre delstater råder det redan undantagstillstånd och eftersom läget bara har förvärrats bad president Goodluck Jonathan igår parlamentet att förlänga undantagstillståndet.

Armén har inte lyckats slå tillbaka Boko Haram, och gruppen har stärkts allt mer ju mindre kontroll staten har i områdena.

Det är också förklaringen till varför gruppen allt mer angriper statliga institutioner som skolor, som den i Chibok där nästan 300 flickor togs tillfånga för en månad sen.

– Framförallt att vill man visa sin kapacitet. Man vill visa att staten försöker och försöker att gå hårt åt gruppen, men ändå den kan utföra aktioner som kidnappningen i Chibok. Kidnappningen höll på i fyra timmar utan att armén ingrep, trots att de fick indikationer att den pågick. Det är också en maktdemonstration.

Symbolisk attack

Att angripa skolor har också ett speciellt symbolvärde för Boko Haram.

Gruppens ideologi bottnar i en mycket konservativ och fundamentalistisk tolkning av muslimsk lag, sharia, men med många lokala särdrag.

Boko Haram är egentligen inte gruppens ursprungliga namn utan har uppstått i folkmun. Det betyder ungefär västerländsk utbildning är förbjuden, och beskriver gruppens agenda i ett nötskal.

Utbildningen är enligt Angerbrandt symbol för allt gruppen ser som västerländskt inflytande.

I gruppens ögon är det västerländska inflytandet sammanflätat med den nigerianska statens institutioner och myndigheter. Därför har just skolor ofta angripits.

– Många skolor i området har stängt för att man inte längre kan garantera säkerheten på grund av angreppen. Attackerna mot skolor fyller i princip två funktioner, dels att rikta sig mot staten och dels den västerländska utbildningen som har fått allt mer fokus hos gruppen på sistone.

Växande hot

Boko Haram ansågs redan en gång ha varit slagen. I häftiga strider år 2009 i staden Maiduguri dödades hundratals av gruppens anhängare och dess ledarskap.

Efter det ignorerades gruppen en längre tid och så småningom har den vuxit och blivit allt mer brutal.

Boko Haram har regelbundet angripit kyrkor och polisstationer i norra Nigeria, men också utfört bombdåd i huvudstaden Abuja och andra synliga mål i söder. Gruppen har på sistone till och med angripit hela byar plundrat dem och dödat alla invånare man har hittat. Bara i år har flera tusen mänskor dödats.

Missnöje och fattigdom

Boko Haram är idag starkare än någonsin, men det beror enligt Angerbrandt inte på att den muslimska majoriteten i norra Nigeria i högre grad skulle dela gruppens ideologi.

– Det är inte många som ställer upp på den tolkningen av islam som Boko Haram står för. Det är en liten del av befolkningen som den tolkningen appellerar till. I de breda lagren finns det inget stöd för gruppens ideologi.

Angerbrandt säger att det nog finns en utbredd misstänksamhet mot det västerländska och en historia av lokala konflikter mellan kristna och muslimska samhällen i området.

Det gruppen ändå har utnyttjat till sin fördel är det utbredda missnöjet mot staten.

– I och med att man har riktat sig mot staten och statens institutioner som många i området är väldigt missnöjda med så handlar det inte bara om ideologi längre. Det handlar om att många letar efter alternativ och att missnöjet sen får utlopp genom olika grupper, säger Angerbrandt.

Bankrån och massmord

Att Boko Haram har lyckats rekrytera utanför sin ideologiska målgrupp märks också på våldsamheterna i norra Nigeria.

Den fanatiska kärngruppen som leds av den nu ökända Abubakar Shekau ligger bakom de mest brutala attackerna, också kidnappningen i Chibok.

Kärngruppen utgör ändå bara en liten del av gruppen.

– Alla anhängare som tillhör det som kallas Boko Haram tillhör inte den ideologiska grupp som leds av Abubakar Shekau. Det finns också mer självständiga grupper som tillskrivs Boko Haram-attacker. Det kan röra sig om allt från bankrån till mer lokala konflikter som går långt tillbaka i tiden.

Gerillaledaren Abubakar Shekau.
Bildtext Ledaren för Boko Haram, Abubakar Shekau.
Bild: AFP / Lehtikuva

De som ansluter sig på grund av missnöjet mot staten utgör idag troligen största delen av dem som genom våld spär på kaoset och Boko Harams inflytande i norra Nigeria.

Ignorerat problem

Missnöjet i norr har enligt Angerbrandt goda orsaker. Nigeria är Afrikas största oljeproducent och så gott som hela statskassan består av oljeinkomster.

Inkomsterna har ändå aldrig fördelats jämlikt mellan södra Nigeria och de muslimska delarna i norr.

– Norra och södra delarna av landet har utvecklats på mycket olika sätt. En stor del av utvecklingen har varit knuten till olika centrum i söder och satsningarna har främst gynnat en mycket liten elit. Och då har norra Nigeria alltid blivit förfördelad.

Missnöjet med regeringarnas insatser i norra Nigeria har dessutom förstärkts av utbredd korruption bland politiker och myndigheter.

Dessutom har den nigerianska armén ofta orsakat stor skada bland den muslimska civilbefolkningen i sina strider mot Boko Haram, vilket har lätt till utbredd ilska mot militären.

Att norra Nigeria har ignorerats av landets regeringar förklarar också delvis varför Boko Haram har fått växa sig starkt.

Också den nuvarande presidenten Goodluck Jonathan har ignorerat det växande hotet, säger Angerbrandt.

– Han har undvikit att kommentera problemet så långt som möjligt och istället lagt över ansvaret på guvernörerna i de drabbade delstaterna och sett det som deras och också de traditionella religiösa ledarnas uppgift att ta itu med problemet. Samtidigt har han frånskrivit sig så mycket ansvar som möjligt.

Vändpunkt

Angerbrandt tror ändå att kidnappningen i Chibok ändå kan bli en vändpunkt i kampen mot Boko Haram.

– Om det finns något positivt med den här händelsen är det väl att den har väckt så pass mycket frustration och ilska i övriga Nigeria, att det har lätt till protester i hela landet. Det har gjort att presidenten har tvingats ta tag i problemet på ett annat sätt.

Den internationella uppmärksamheten har dessutom lett till att USA nu också har givit sig in i kampen mot Boko Haram.

USA:s hjälp kan bli kontroversiell i norr, menar Angerbrandt, speciellt om det i framtiden också kommer att betyda väpnad hjälp med till exempel drönare.

Men den utländska hjälpen kan också ge positiva effekter. Om Boko Haram kan besegras kan det betyda att säkerheten kan återvända till norra Nigeria.

Angerbrandt påpekar ändå att den militära kampen mot Boko Haram också måste följas upp med mer långsiktiga lösningar, om den nigerianska regeringen vill förebygga nya hot.

– Det har hittills varit bara en militäroperation där man har försökt trycka tillbak gruppen, precis som man har gjort med tidigare militanta islamistiska sekter i området. Den taktiken har ofta lyckats men det är en kortsiktig taktik som ofta genererar mer missnöje och leder till nya grupper. För att hitta en långsiktig lösning behövs sociopolitiska reformer som inkluderar folket på ett brädare sätt.