Berättelse 74: Nätmobbarna vågade inte ens titta på mig i skolan
Vår hemgjorda musikvideo spreds i hemlighet på Facebook. Sedan satt folk och gjorde narr av oss där utan att vi hade en aning om vad som pågick.
Så här skriver Rebecka till #tadetpåallvar:
I högstadiet på sjunde och åttonde klass blev jag nätmobbad över saker jag inte ens hade gjort. Både via min blogg och på Facebook. Jag fick höra saker som "attention whore, hora" och så vidare.
Ett halvt år efter att filmen lagts upp hittade en flicka den
Det värsta var att de som mobbade mig inte ens kände mig. Vi hade bara sett varandra i skolan. De var äldre och många.
Jag var i princip ensam. Visst hade jag mina vänner men de vågade ju inte säga till åt mobbarna.
Lätt att mobba på internet
Du är inte ensam – #tadetpåallvar
Läs fler berättelser om mobbning
Följ Svenska Yles öppna granskning på svenska.yle.fi/tadetpaallvar
Det är så jävla lätt att mobba folk nu för tiden via internet. Man kan vara anonym, och mycket modigare på nätet än face to face. De här människorna som skrev all skit åt mig via internet vågade inte ens titta på mig i skolan.
Jag fick i princip ingen hjälp. Inte kan lärare eller föräldrar övervaka det som händer på nätet. Och man skämdes ju.
I åttan gjorde jag och min kompis en "musikvideo" som vi kallade det, och vi var jättenöjda!
Ett halvt år efter att filmen lagts upp hittade en flicka den. Hon lade upp den på Facebook och begränsade synligheten så att varken jag, min kompis, föräldrar eller lärare kunde se den.
Hade ingen aning
Sedan satt folk och gjorde narr av oss där utan att vi hade en aning om vad som pågick. Turligt nog var det en tredje kompis som såg videon och skickade och frågade om vi hade sett den.
De sjöng "vår låt" efter henne i korridoren och gjorde narr av både henne och mig.
Min kompis gick i en annan skola, i samma skola som mobbarna. De sjöng "vår låt" efter henne i korridoren och gjorde narr av både henne och mig.
Ingen av lärarna märkte något eller brydde sig?! Efter ett tag lugnade allt ner sig, och vi tog ner videon.
Men jag mår ännu dåligt när jag tänker på det. Det kändes som om alla såg och alla visste, jag ville bara bryta ihop och gråta. Ville inte gå till skolan.
Starkare nu
Nu efteråt tänker jag alltid väldigt mycket på vad jag skriver och lägger upp på nätet. Så att folk inte ska kunna mobba mig igen.
Men jag antar att det kanske även har varit lite "what doesn't kill you makes you stronger" eftersom jag är mycket starkare nu än vad jag var då.
Rebecka
Mobbningen pågick 2010–2011.
Läs nästa berättelse: Inte ens mina bästa vänner stod kvar