Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Timshels årstider

Uppdaterad 29.10.2015 15:18.
Timshel

Finlandssvenska Timshels debutalbum Memories Look at Me är inspirerat av våra nordiska årstider. Årstiderna framkallar som vi alla vet olika känslor, och bandet säger att låtarna handlar om hopp, värme, förtvivlan och köld. Starka kännetecken för vår, sommar, höst och vinter alltså.

Programmet är inte längre tillgängligt
Stiftelsen: Markus Bergfors från Timshel
Stiftelsen: Markus Bergfors från Timshel - Spela upp på Arenan

Enligt bandet ska låtarna på skivan tillsammans bilda en berättelse om ett år i någons liv. Den börjar med en bekymmerslös sommarnatt och går sedan vidare till höstens tvivel och kriser. Sedan följer en mörk och kall vinter som slutligen vaknar upp till en ljusnande vår. Sista låten på skivan tar oss självklart tillbaka till den där sommarnatten. En lite mer insiktsfull natt den här gången.

Så, hur mycket årstider känner jag av i låtarna?

Where We Belong: Vi börjar glättigt och sorglöst. Sångaren Markus Bergfors sjunger ”I don´t wanna care if we fall in love or where it´s gonna lead us when it´s through”. En mening som beskriver sommaren perfekt enligt mig. På sommaren får man ta det som det kommer.

When We Fall: En låt jag redan lyssnat på många gånger som också spelats på radion. En riktig feel good-låt med handklapp och visslingar. Det här är en av mina favoritlåtar och av ren reflex höjer jag volymen. Sommarfiilis en masse.

Tell My Love: Nu antar jag att vi går in i hösten. Det här är en vacker ballad och jag tänker mig att den handlar om den där sommarförälskelsen som Markus sjöng om i låt nummer ett. Vi har tidigare mest fått höra glada låtar från Timshel, men Marcus lidelsefulla röst passar det melankoliska.

Sleepless: Sleepless känns så där bitterljuv. Som när man känner sig melankolisk men njuter av det. När man längtar efter att få vara ensam så man riktigt får gräva ner sig i sina egna sorger. Höst. Vinter. Jag känner det. Att låten har något av ett dansbandssound från 60-talet (det är rytmen och pianotonerna där i bakgrunden som gör det) med sig gör inte saken värre.

Everybody Is Going To Break: Trots den tragiska låttiteln känns den här låten väldigt bestämd och nästan upprorisk. Bombastisk. Jag ser framför mig en parad med ett budskap: nu är vi trötta på att lida, nu tar vi kontroll över situationen. Låten känns på något vis annorlunda än de andra låtarna och jag tror det beror på elgitarren som emellanåt tar stort utrymme. Hur vinter känns låten? Väldigt februari/mars skulle jag säga.

Morning Grace: Den här har jag hört förut, men nu är något annorlunda. Jag kan inte sätta fingret på det, men något har de gjort med låten. Den känns tunnare, mer skör. Refrängen är låtens absolut starkaste del och pianot får mig att tänka på något gammalt, som Stormskärs Maja. Ja faktiskt. Stormskärs Maja. (Det här är inget dåligt eftersom jag verkligen gillar Stormskärs Maja). Är låten vårig? Jovisst. Än en gång infinner sig en bitterljuv känsla. Så där som när solen lyser in genom fönstret och väcker dig och allt är jättevackert men du fortfarande är olyckligt kär. Snyft.

Halfway To Anywhere: Bandet lovade en avslutning som skulle ta oss tillbaka till sommaren. De håller vad de lovar. Låten påminner om de första spåren, och det här är också en låt vi fått höra tidigare eftersom Halfway To Anywhere var en av de första låtarna som bandet gav ut. Vad tänker jag på? Festivaler, stranden och heta kvällar. Uppdraget fullbordat.

Slutbetyg

Memories Look at Me är ett grymt bra debutalbum. Om det här albumet inte får mycket uppmärksamhet så äter jag upp min hatt (jag har många att välja mellan). Bandet visar att de kan variera sig och valet av låtar samt ordningen är närapå perfekt. Nu låter jag väldigt partisk men jag kommer faktiskt inte på något negativt. Kanske att de kunde klämt in låten It Will Be Around då. Sju låtar känns lite magert. Men då igen – hellre kvalitet än kvantitet.