Berättelse 139: Läraren gick hem innan jag kom i mål

Jack har blivit mobbad av pojkar, flickor och lärare. En tid mobbade han också själv. På grund av sina erfarenheter har han valt att inte göra värnplikt och hoppas att ingen behöver genomlida samma helvete som han.

Så här skriver Jack till #tadetpåallvar:

När jag började på ettan var mina läskunskaper inte så starka och efter att jag läste fel på rocken jag använde så blev jag mobbad av elever på högre klasser. De fortsatte under flera år tills mobbarna flyttade till högstadiet.

När vi skulle springa 2000 meter fick jag ingen tid på sjunde och åttonde klass. Jag var inte i toppform det vet jag, men att läraren gick därifrån innan jag var klar tog på självförtroendet.

Lärarna reagerade inte

Jag berättade för till lärarna men även efter diskussioner med mobbarna så ändrades det inte. Under de senare åren av lågstadiet så var jag tyvärr en mobbare själv under en tid. Jag ångrar det djupt. Det löste sig efter ett samtal med rektorn.

Under högstadietiden blev jag mobbad av många. Jag hade ett häftigt temperament och det gjorde inte saken bättre. Flera av pojkarna från klassen mobbade mig med att ta mina saker, skällsord med mera.

Trots att detta hände under lektionstid så var reaktionen från lärarna väldigt dålig. Jag upplevde också att jag blev mobbad av gymnastikläraren. När vi skulle springa 2000 meter fick jag ingen tid på sjunde och åttonde klass. Jag var inte i toppform det vet jag, men att läraren gick därifrån innan jag var klar tog på självförtroendet.

Fortsättning följer i yrkesskolan

Jag blev också mobbad av flickor på grund av utseende och för att jag var förtjust i en viss flicka. Jag blev vän med några av mobbarna efter högstadiet men minnena finns kvar.

Jag började i yrkesskola och hoppades att jag skulle slippa det jag upplevde i grundskolan. Så fel man hade. Jag blev mobbad med skällsord, påståenden och de mixtrade med min utrustning så jag kunde ha förlorat timmar av arbete.

Nå, det löste sig med tiden. Yrkesskolan blev något av det bästa i mitt liv, jag fick många vänner och hittade människor med samma intressen, även med samma upplevelser.

"Du är ingen man"

I den förening jag har deltagit i aktivt i tio års tid har jag också fått höra dåliga saker. På grund av mina tidigare erfarenheter vägrar jag göra militärtjänst och jag nämnde det i ett socialt sammanhang. Vad fick jag höra? Jo att "Man är ingen riktig man om inte går i armen". Efter så många år känner jag ofta att jag inte hör hemma i föreningen mera, även på grund av andra orsaker.

Idag studerar jag vid en yrkeshögskola och tänker ofta tillbaka på mina upplevelser. Ärren ligger djupt och jag känner att mobbningen har skapat hinder för mig som tonåring och ung vuxen.

Jag hoppas att kampen mot mobbning blir bättre. Jag vill inte att barn, varken mina framtida eller andras, ska behöva genomlida det helvete jag har kämpat mig igenom.

Jack
Namnet är fingerat.
Mobbingen pågick 2000–2013.

Läs nästa berättelse: Åt och skadade mig för att lindra ångesten