Berättelse 175: Jag var en mobbare

Anders hör till de mobbare som ångar sig. Nu har han bett om förlåtelse och också blivit förlåten.

Så här skriver Anders till #tadetpåallvar:

Jag var en mobbare. Mobbaren i mig fick komma fram. Det började redan när jag var i 5-6 årsåldern. Det var i dagis. Jag sade elaka saker åt en pojke. Jag minns inte vad jag sade, men jag minns att en annan pojke stod upp för honom. Tack gode Gud för den pojken som gjorde det.

Kanske anonyma mobbare skulle vara bra? Ett tolvstegsprogram för mobbare.

Jag förstår inte varför jag började mobba. Jag tycker mig inte minnas att sådant skulle ha funnits med hemifrån på något sätt. Det närmaste jag kan komma är mitt svaga självförtroende; att jag på grund av det hävde mig själv på andras bekostnad.

Genom låg- och högstadiet var jag med och mobbade en klasskamrat. Jag tycker så synd om honom och det tar så ont i mitt hjärta då jag tänker på all ondska han fick utstå. Hur kunde jag göra så? Jag är en väldigt känslig person, men då var jag verkligen inte det.

Kommer aldrig att glömma ondskan

För några år sen ringde jag upp honom och bad om förlåtelse och blev också förlåten. Jag är oerhört tacksam för att han kunde förlåta mig. Samtidigt kommer jag aldrig att glömma hur ondskan fick härja genom mig.

Jag vet inte hur många mobbare som har insett och upplevt skulden av det de gjort. Jag tror verkligen det skulle vara bra om det fick komma fram i ljuset; att man fick prata om det på olika sätt. Kanske anonyma mobbare skulle vara bra? Ett tolvstegsprogram för mobbare.

Tänk om det fanns kända personer som har varit mobbare som skulle våga stiga fram och prata om det. Där kommer ändå ett stort hinder. Att våga. Jag känner att jag inte vågar göra det. Om jag hade varit ensam och inte haft min familj att tänka på skulle det ha funnits en liten chans men det skulle nog vara skrämmande.

Till den som mobbar: Sluta mobba. Tänk om det var din nära och kära som blev mobbad. Hur skulle de känna det? Välj kärlek och godhet istället.

Till den som mobbat och ångrar sig: Du är på rätt väg. Fortsätt gå den. Den leder dig rätt.

Till den som har blivit mobbad: Överflödande kärlek önskar jag dig. Överflödande kärlek som helar alla dina sår. Jag är så oerhört ledsen över allt du har fått utstå, att du har fått agera spottkopp och hackkyckling på grund av oss mobbares usla självförtroende och maktbegär. Vi är de usla. Du är den fina.

En dag kommer de sista att bli de första och de första att bli de sista.

Med en önskan om ånger, försoning och förlåtelse.

Anders
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick under 1980- och 1990-talet.