EU-kritikerna segrade - men kan de samarbeta?
EU-kritikernas valseger i Europaparlamentsvalet var väntad. Men valresultatet medför inte automatiskt att EU-kritikerna får mera makt och inflytande inom EU. För det krävs samarbete och medlemskap i en partigrupp i parlamentet. I en politisk miljö som domineras av starka viljor, höga röster och kompromisslöshet återstår det att se hur det samarbetet lyckas.
Euroskeptisk seger
- Frankrikes högerextrema och EU-kritiska Front National är för första gången landets största parti med 25 procent av rösterna
- Också I Storbritannien blev självständighetspartiet UKIP etta med 27 procent av rösterna
- Danmarks EU-kritiska parti Dansk Folkeparti är landets största parti med 26 procent av rösterna
- I Tyskland kammade euroskeptiska AfD ( Alternative für Deutschland) hem sju procent av rösterna
Både den EU-fientliga ytterhögern och de mera moderata EU-reformisterna arbetar nu febrilt för att samla så många partier och länder som möjligt till så stora parlamentsgrupper som möjligt. Sannfinländarnas partiledare Timo Soini och partiets enda sittande Europaparlamentariker Sampo Terho sade under valvakan i går att de flyger till Bryssel i dag för att genast inleda förhandlingar om vilken grupp Sannfinländarna ska ingå i. Terho säger att målet är att bli den tredje största partigruppen i Europaparlamentet.
Sannfinländarna kan välja mellan två existerande grupper och en som högst sannolikt bildas i nästa parlament.
EFD eller ECR för Sannfinländarna?
I dag är Sannfinländarna med i partigruppen EFD (Europa för frihet och demokrati), som leds av det brittiska självständighetspartiet UKIP. UKIP tog en brakseger i det brittiska EU-valet och är uttalat anti-EU. Sannfinländarna vill däremot ha kvar unionen, men reformera den och ge den mindre makt. Också gruppkamraten och den stora valsegraren i Danmark, EU- och invandringskritiska Dansk Folkeparti, är inne på samma linje. I det avseendet står de alltså närmare parlamentsgruppen ECR (Europeiska konservativa och reformister) som leds av det brittiska Konservativa partiet. Både Sannfinländarna och Dansk Folkeparti har under valkampanjen sagt att de kan tänka sig medlemskap i antingen EFD eller ECR. De nordiska EU-reformisterna har alltså inte tagit ställning, utan låter friarna komma till sig.
Om de nordiska partierna väljer ECR, så står UKIP som kapten för en sjunkande parlamentsgrupp. Om EFD-gruppen inte uppfyller minimikravet på 25 Europaparlamentariker från sju olika länder, så upplöses den. Då står UKIP husvill. ECR är nämligen ett omöjligt alternativ för UKIP, eftersom UKIP på hemmaplan konkurrerar om samma röster som Konservativa partiet. Samtidigt har UKIP tidigare tagit avstånd från de partier som finns i den så kallade ytterhögern i Europaparlamentet. Trots braksegern i det brittiska EU-valet är det alltså fullt möjligt att UKIPs inflytande minskar rejält.
Får ytterhögern egen grupp?
I dag står stora delar av ytterhögern i Europaparlamentet utanför parlamentsgrupperna och har därför minimala möjligheter att påverka arbetet som pågår före omröstningarna i plenum. Frankrikes valsegrare Front National med Marine Le Pen i spetsen och holländska Frihetspartiet PVV och dess ledare Geert Wilders har i månader jobbat för att samla de EU-kritiska partierna till en helt ny grupp.
Nästan alla partier har varit välkomna, utom de som anses vara för extrema och rasistiska. Till dem hör bland annat grekiska Gyllene Gryning, brittiska BNP och ungerska Jobbik.
Om det kan vara svårt att samla de mera moderata och salongsfähiga EU-kritikerna i en grupp, så blir svårigheterna betydligt större med partierna inom ytterhögern. De är alla EU-kritiska eller direkt EU-fientliga, men när det gäller många andra frågor finns det djupa motsättningar mellan partierna.
Det blir inte bättre av att belgiska Vlaams Belang, som redan meddelat att de vill gå med i den nya gruppen, nu ser ut att helt falla ut ur Europaparlamentet. Wilders och Le Pen har välkomnat även Sannfinländarna och Dansk Folkeparti, men båda partierna har bestämt tackat nej till samarbete med ytterhögern.
Ett tredje EFD-parti har däremot redan meddelat att de byter parlamentsgrupp och ansluter sig till den nya ytterhögergrupperingen. Italienska Lega Nord har slutit vad de själva kallar en järnpakt med franska Front National.
Intern turbulens att vänta
Ett osäkerhetsmoment i det här sammanhanget är hur holländska Frihetspartiet PVVs magplask kommer att påverka samarbetsviljan. Partiledare Geert Wilders har varit en av huvudarkitekterna bakom det nya gruppbygget. Frihetspartiet PVV rasade från opinionsmätningarnas 20 % till bara 12 % av de faktiska rösterna efter ett offentligt uppträdande där Wilders lovade se till att det blir färre marockaner i Holland. Hundratals holländare polisanmälde Wilders, och en av partiets parlamentsledamöter hoppade av Frihetspartiet.
Marine Le Pens Front National ser ut att på egen hand kunna uppfylla minimikravet på 25 europaparlamentariker, så det avgörande lär bli om Front National, Lega Nord och Frihetspartiet PVV lyckas locka partier från ytterligare minst fyra länder. Helst ska de vara fler, för detta är som sagt en politisk terräng som präglas av starka viljor, konflikter och brutna allianser. Om den nya parlamentsgruppen bildas, så kommer den med största sannolikhet att bli en gruppering med stor intern turbulens.
När nästa parlamentsperiod är över kommer knappast alla ursprungsmedlemmar att vara kvar i gruppen. Det gäller alltså att vara tillräckligt långt över minimigränsen för att parlamentsgruppen inte ska upphöra att existera så fort någon blir förbannad och tar sin Mats ur skolan.