Bara gummorna och hönorna bor kvar

Från några gårdar hör man hundskall och hönskackel men kring de allra flesta viner vinden ensam. De små byarna på landet i Vitryssland avfolkas då allt flera söker sin framtid i städerna. Det finns helt enkelt inte jobbmöjligheter på landet.

En gammal kvinna kommer gående runt hörnet på sitt hus, hon är på väg för att mata sina hönor. Hon säger att hon heter babusjka Tonja. Hon är liten och kort med mycket pigga ögon. Dessvärre har jag svårt att förstå vad hon säger, hon talar väldigt snabbt och lite sluddrigt eftersom hon inte har några tänder.

Det är väldigt vanligt att man tilltalar gamla kvinnor med titeln babusjka. Det är artigt att göra så. Ordet babusjka står för såväl mormor som farmor, babusjka Tonja har både söner och döttrar. Hon berättar glatt att hon har sju barn och tolv barnbarn. En av hennes döttrar är invalid, de andra har flyttat bort.

- Jag har bra barn, de kommer varje veckoslut hit och hjälper mig.

Inga bekvämligheter

De försommargröna bygatorna kantade av små trähus är mycket idylliska men man kan bara föreställa sig hur besvärligt det är att bo här på vintern. Det är långt ifrån alla som har vattenledning och i bara två hus i byn finns det toalett inomhus.

Här i byarna har president Alexander Lukasjenko ett starkt stöd. Många tycker att det är som om han personligen tar hand om dem.

- Han åker med helikopter över landet och om han ser någon åker som inte är odlad söker han upp ägaren och straffar honom.

Ingen klagar

De människor jag träffar under min tur ut på landet är inte förberedda på mitt besök. Jag har bara åkt ut tillsammans med en fotograf för att se hur människor lever. Vi blir välkomnade överallt. Vissa är lite blyga eller skäms över att deras traktorer eller hus inte är lika fina och moderna som i Finland. Jag möter trots det ingen som klagar på något.

Det finns en inneboende rädsla hos människor i Vitryssland. För dem som inte är politiskt aktiva är rädslan i första hand obestämd. Den gör emellertid att man aktar sig för att säga något ont om makthavarna.

Nöjd företagare

I en frisersalong ett tiotal kilometer utanför Minsk arbetar Vera Ovaskova. Hon är livlig och glad och nöjd med livet. Vera har en sjuårig dotter som går i första klass. Hon har räknehuvud och älskar matematik. Vera är uppenbart stolt över sin dotter.

Redan som barn visste Vera att hon ville bli frisör. Hon började med att klippa sina dockors hår för att sedan gå över till att klippa bekanta.

- Mitt yrke är bra för själen, säger Vera. Då kunderna är nöjda mår jag också bra. Och en frisör har alltid pengar!

I Vitryssland betalar man inte inkomstskatt utan arbetsgivaren betalar skatten. Natalia Protasena som är Veras arbetsgivare tycker att skatterna är rimliga. Hon äger inte bara friserssalongen utan också en liten butik i samma hus. Där säljer hon kläder i andra hand.

Natalia säger att hon varken ber om hjälp av staten eller får någon sådan hjälp. Hon vill klara sig själv och just nu är hon helt tillfreds med situationen. Vi säljer bra, säger Natalia.