Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

King Krule låter som umami smakar

Från 2014
Uppdaterad 29.10.2015 09:43.

Ibland är musik litet som matlagning – man kollar vad man har i skåpet, slänger ner det i en gryta, rör om och ser vad det blir. Ibland smakar det rena bedrövelsen, men emellanåt blir det något alldeles speciellt. Som i fallet med King Krule. King Krule är en tonårig brittisk grabb som med sin ödestyngda gitarr och oslipade röst friskt blandar element från bl.a. punk jazz, hip hop, darkwave och trip hop. Med dessa ingredienser har han skapat en ny egen smak på musiken som kanske närmast kan liknas vid umami – ni vet den där mystiska kryddan som ingen riktigt vet exakt hur den smakar, men som ändå förstärker många andra smaker när den är med. Det är ungefär så King Krules musik fungerar – den får sina respektive element att bli mer än de egentligen är.

King Krule / Easy Easy

King Krule gav ut debutskivan 6 Feet Beneath The Moon på sin 19-års dag i augusti ifjol. Men jag upptäckte den först nyligen när jag letade på nätet efter ny intressant musik. Och den här fastnade jag för så pass svårt att jag genast måste beställa skivan. Nu kom äntligen farbror postiljonen med den och skivan har snurrat på en hel del både hemma hos mig och i min bil. Trots det kan jag inte bli klok på plattan. Och jag har kanske litet svårt att minnas någon låt tillräckligt bra för att kunna gå omkring och nynna på den efteråt. Men här finns ändå väldigt mycket som tilltalar mig. Det kan vara själva stämningen – den sårbara känslan i hans låtar och hans råa röst. Den kanske får mig att minnas tillbaka till hur det var att vara lagom angstfylld tonåring på jakt efter något speciellt utan att veta exakt vad. Och hur befriande det var när jag sedan upptäckte punken och gör-det-själv-musiken. King Krule har liknats vid artister som Morrissey och Edwyn Collins som även jag är en stor vän av, men trots det hör jag inte direkt den kopplingen. Snarare då kanske unga The Proclaimers möter Jake Buggs första skiva med en nypa Paul Weller. Men mörkare. Och med mindre utpräglade melodier. Kanske. Jag är ändå rätt ovillig att jämföra King Krule med andra artister, för han har liksom en egen grej på gång här som jag finner oerhört intressant och inspirerande. Så jag kommer definitivt att följa den unge kungen i hans framtida musikaliska eskapader.

King Krule / Out Getting Ribs

King Krule / A Lizard State

Dan Eskils musikbar

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.