Invasionslitteraturen startskottet på Första världskriget

Under perioden 1871-1914 skrevs 400 invasionsromaner i första hand i England, men också i Tyskland och Frankrike. Enligt Bo Pettersson, professor i engelsk filologi vid Helsingfors universitet, har historieforskningen inte tagit i beaktande invasionsromanernas roll när man forskat och skrivit om vägen till Första världskriget.

Med invasionslitteratur avser man i första hand prosa som beskriver en kommande invasion av en stormakt av något slag.

De första invasionsromanerna går tillbaka till 1780-talet när britterna skrev historier om fransmän som en masse invaderar de brittiska öarna med varmluftsballonger.

Genren exploderade efter Fransk-tyska kriget som utkämpades åren 1870-71 mellan å ena sidan Frankrike och å andra sidan det av Preussen ledda Nordtyska förbundet samt Baden, Bayern, Hessen och Württemberg.

Efter tyskarnas seger över fransmännen blev britterna rädda för att tyskarna inom kort skulle rikta blickarna västerut och anfalla Storbritannien.

Överstelöjtnantens väckarklocka

När den brittiske överstelöjtnanten George Tomkyns Chesney återvände till sitt hemland efter en längre vistelse i Indien blev han alarmerad över hur illa det stod till med den brittiska armén och flottan.

För att väcka folk till insikt skrev han en historia om en gammal krigsveteran som berättar en historia om ett krig för sina barnbarn. Handlingen är förlagd till hösten 1871, dvs. bara månader efter att historien publicerades i den ansedda tidskriften Blackwood Magazine, en tidskrift som lästes av såväl intellektuella som politiker.

Chesneys berättelse, ”The Battle of Dorking”, är en detaljerad och realistisk berättelse som kom att framkalla stor oro bland britterna. Numret där historien ingick trycktes upp i 6 upplagor, historien gavs ut som en separat utgåva och inom en månad såldes pamfletten i 80 000 exemplar. Strax översattes ”The Battle of Dorking” till bl.a. tyska, franska och portugisiska, och texten gavs också ut i USA, Kanada och Australien.

I Tyskland ändrade man dock på slutet i historien för att få ett för tyskarna mer tilltalande slut …

Ökad misstro och nationalism

”The Battle of Dorking” och andra invasionshistorier kom i hög grad att påverka det allmänna medvetandet i Europa.

Enligt Bo Pettersson är det förvånande att invasionslitteraturen inte tas i beaktande när man forskar i Första världskriget. De flesta historiker utgår från skotten i Sarajevo i juni 1914, men redan fyrtio år tidigare hade författare byggt upp en rädsla för sammandrabbningar och invasioner av främmande makter: folk runtomkring Europa drabbades av ökad misstro mot andra, allt kraftigare nationalistiska tankar började dyka upp i diskussionerna och man kan säga att det rådde en allmän i krigshets i många länder.

Invasionslitteraturen var en stor genre, och bl.a. drottning Victoria slukade mängder av dem – hennes favoritförfattare var William Le Queux som skrev ett flertal invasionsromaner, många med gentlemannaspionen Duckworth Drew i huvudrollen. Duckworth Drew nämns som en av förebilderna till Ian Flemings spion James Bond.

Efter andra världskriget handlade invasionsromanerna ofta om kalla kriget och om utomjordningar som anfaller jorden. I den modernare invasionslitteraturen är det i första hand terrorism, ekokatastrofer och pandemier som utgör ett hot mot folk och nationer.

Läs hela "The Battle of Dorking" på webben.

BBC har en omfattande webbplats med material i anslutning till uppmärksammandet av Första världskriget.