Mathias Gustafsson : Miss Övik 1982
Idag besökte jag lägergården i Övik. Där har ett femtiotal ungdomar tillbringat sommarens första vecka. Morgontrötta, men klart sommarfriska tjejer och killar sitter runt ett bord och jag sitter med mikrofonen i högsta hugg och försöker fånga kärnan i deras sommartillvaro. Samtidigt för minnet mig bort, långt, långt bort.
Men inte i rum utan i tid. Jag hörde till de barn som varje sommar och sportlov besökte Övik under lågstadietiden. På den tiden fanns något som kallades för Borgå landskommun. Landskommunsungarna var på Övik medan piltarna från Borgå stad, (läs : juppina) var på läger i Lapparbäck. På torsdagen spelades fotboll mot Lapparbäck. Vi vann alltid!
Näh, skämt och sido. Jag minns inte att det skulle ha varit någon större rivalitet mellan de två lägren. Men matchen var nog blodigt allvar. Och helt som år 2014 så spelades den på torsdag också under åttiotalet.
En annan sak som tydligen inte har ändrat på trettio år är kvällsdiscot under sista kvällen. Aj jösses så man såg framemot torsdagen. Hela veckan hade jag, Tomas, Nakki och Mikko (nej, det är inga fingerade namn) flirtat med tjejer från flickbaracken, skickat kärleksbrev till dem och tro det eller ej, fått kärleksbrev av dem.
Jag minns till exempel att Monica från Gammelbacka skickade mig ett brev med ett avtryck av hennes i läppstift insmorda läppar allra lägst ner. Jösses, närmare mamma+pappa+barn kommer man inte på ett sommarläger.
Sen gick discona dessvärre ganska långt ut på att ledarna dansade med varandra, flickorna med flickorna och killarna stod och hängde längs väggarna. Förutom helt på slutet av hela tillställningen då vi äntligen fick uppbjudet favorittjejen till den sista tryckaren.
Det levde man sen resten av året på. Tills det var dags för Öviks sommarläger igen.
P.S. Ett år ordnades Miss Övik 1982 i stora salen. Bara pojkar fick delta. Tomas från Kråkö kom trea och Holstn´ från Tjusterby kom tvåa. Tolkis lågstadiums store son Mathias vann och bär fortfarande det minnet med stolthet i sitt hjärta.
Läs också Mathias reportage från Övik