Stickfrossa - en angenäm åkomma
Stickfrossa (på finska Neuloosi) är ett hantverksevenemang som ordnades i Kristinestad på lördagen. Stickning, virkning, men också andra hantverk stod på programmet.
Stickfrossa i Kristinestad
- Vi riktar oss till alla som tycker om att sitta och handarbeta. Det här är ett sätt att komma samman, berättar Karin Rusk som är en av initiativtagarna.
Årets välgörenhetskampanj består i att sticka "cyto-mössor" till onkologiska avdelningen på Vasa centralsjukhus. Karin sitter och stickar invid en hög med omkring 400 mössor.
- Dessutom har vi redan överlämnat 100 mössor, så målet på 500 mössor är uppnått, säger hon.
Mot stickfrossa behövs kantänka medicinering. Mona Suomela har en ambulerande garnbutik, en "garnambulans", som hon kör runt i byarna med.
- Man behöver känna på garnerna, man köper med fingrarna, säger hon
Under stickfrossan fanns också möjlighet att se traditionell växtfärgning av garn. Jeanette Rönnqvist-Aro förevisar bland annat färgning med björlöv. Resultatet blir gul- eller grönskiftande.
- Det är mycket arbetsdrygt, men färgerna blir också mycket hållbara, och så kan man sitta och sticka medan det puttrar i grytorna, säger Jeanette.
Får man klippa sönder en folkdräkt?
Under stickfrossan hölls också en paneldiskussion om återanvändning. Ulla-Maj Storsjö talade om hur man inom Sideby marthaförening återanvänder avlagda och oönskade folkdräkter.
Ulla-Maj Storsjö om återanvändning av folkdräkter
- Det är fråga om folkdräkter som vi har fått och som annars skulle ha förstörts. Vi har sytt väskor och kuddar av dem och på så vis återanvänt tyget.
Ulla-Maj medger att det kan upplevas kontroversiellt att sätta saxen i en folkdräkt.
- Klart att folk tycker att det är på sätt och vis "helgerån" att klippa sönder en folkdräkt - inte klipper jag heller sönder min egen. Men jag tycker det är bättre att återanvända än att de förstörs.