Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Sommaren – och korrespondenttiden – är kort

Från 2014
Uppdaterad 03.05.2016 14:50.
Stockholm
Bild: EPA / Henrik Montgomery

Den här sommaren håller jag på och packar ihop det sista här i Stockholm för att flytta hem till Helsingfors i höst. Jag måste väl avslöja att jag har fullt upp dehär sista månaderna för att hinna med allt jag ännu borde.

Allt det där som man lämnar ogjort och skjuter framför sig, eftersom man ju har flera år på sig.

Så är det kanske med livet som helhet också.

Det var mycket jag hade tänkt göra i Stockholm, både privat och som Nordenkorrespondent.

Jag har många plastkassar med papper, broschyrer och tidningsklipp, med goda och spännade reportageuppslag. Alla intressanta mänskor man kunde intervjua, orter man borde besöka, fenomen och trender, som kanske har hunnit bli gamla vid det här laget.

Jag kan förstås försöka prångla dem på min efterträdare Ingemo Lindroos, men hon har knappast tid eller intresse att ta tag i mina gamla uppslag.

Alla korrespondenter på väg hem har antagligen detta gemensamt, så jag är inte unik eller originell ens på dethär området.

Nyhetslandet

Plastkassarnas innehåll med reportageidéer har inte behövts. Det har ju funnits riktiga nyheter, för det mesta. De tre senaste åren har ändå inte varit så förskräckligt dramatiska i Sverige.

Rena motsatsen faktiskt, i politiken till exempel en jämn utveckling med en borgerlig regering med dalande popularitet. Mitt första arbetsuppdrag i Stockholm var att följa med en socialdemokratisk kongress som valde Håkan Juholt till partiordförande. På den kanten har det varit turbulent. Och mitt sista arbetsuppdrag i Sverige blir visst att knyta ihop riksdagsvalet den 14 september, som börjar bli riktigt spännande.

Men söker man spänning under de senaste tre åren, så är det i Norge det har hänt mest. Framförallt massakern på Utöya för snart tre år sedan och den långa rättegången efteråt. Danmark och Island har vi följt efter bästa förmåga. Det som händer där har också en relevans i Finland.

Skandinavien segrar

Det har knappast undgått någon att jag har trivts med mitt jobb och med att bevaka de nordiska länderna som verkar ha allt mindre gemensamt. Allt oftare ser jag i Danmark att man talar om Norden, men menar Skandinavien.

För Finland är inte med. Antingen är det danskarna som har glömt Finland, eller så är det Finland som alldeles medvetet har varit ointresserat av Danmark och Norden och sökt annat samarbete, eller hållits för sig själv.

Stockholm gata upp och gata ner

Stockholm är alltså en vidunderligt mångsidig stad att bo i, med massor av museer, nöjen och sevärdheter. Jag vet om invandrare och gästarbetare som bara har gått gata upp och ner för att se på alla de flotta husen och parkerna och lärt sig känna staden på det sättet. Jag som är lite latare har cyklat. Men snabbt finner man sina egna rutter som går snabbast, och så blir resten osett. Det är alltså det som jag ska ägna lite av sommaren åt, att se resten.

Gamla stan i Stockholm.
Bild: Yle / Bengt Östling

Kanske jag hinner med en tur till Gröna Lund, där jag aldrig har varit. Eller äta surströmming, det har jag aldrig gjort. Eller bada i Mälaren, men det jag tror jag knappast blir av.

Jag skulle också gärna ha sett mer av skärgården utanför Stockholm än vad man ser från färjan till Finland. Jag har skaffat boken som beskriver Sveriges samtliga öar och hade hoppats intervjua författaren, för att fråga om han faktiskt har stigit i land på alla öar han beskriver...Kanske jag hinner med det ännu.

Och så vill jag förstås ännu hinna njuta lite av min sista stadsdel i Stockholm – Gamla stan. Jag har gillat att bo i hus som är äldre än jag själv, och det blir ju allt svårare, så byggnadsåret 1775 låter tryggt gammalt. Äldre än så blir det nog aldrig mer för mig. Och ändå skryter grannhusen med sina 1300-talskällare. Dethär är den slummiga stadsdel som skulle jämnas med marken, för att släppa fram biltrafiken...

En skärgårdsö som lever av turister

Gamla stan i Stockholm ligger ju på en ö vid Slussen, mellan Mälaren och Saltsjön. Det påminner på ett sätt mycket om skärgården både i Finland och Sverige. Det är en fantastisk stadsdel, som jag har lärt mig uppskatta under den lugna vintertiden. På samma sätt gillade jag Mariehamn bäst på vintern, när jag bodde där.

Det är under några hektiska sommarmånader som pengarna ska håvas in av besökarna.

I dessa dagar är det tjockt med folk utanför mina fönster, och i varje litet hus, prång, källare pågår någon form av kommers. Dalahästar finns det gott om och mycket annat också, av både svensk design och Kinatillverkat. Men försök köpa en liter mjölk eller ett bröd, det säljs på bara några få platser i Gamla stan.

Många slags ljud

En som bodde i Gamla stan för länge sen påminde mig om hur det lät på kullerstensgatorna på den tiden alla gick i träskor – och numera är det kappsäckarna med hjul som för mest oljud på de ojämna gatorna. Jag kan knappt föreställa mig folkvimlet när Gamla Stan var en folkrik stadsdel med trafik – häst och kärra ersattes av bilar - längs Västerlånggatan. Och kanske ett tiotal mänskor som bodde i de två lägenheter i mitt hus som sedan slogs samman, till det hem som jag numera finner lite för trångt...

Sista korrespondentresorna

Så, det blir en kort semester i Finland i år för jag ska ännu hinna njuta av min hemstad Stockholm.

Några spännande resor hinner jag ännu med; till sommarens största feministmöte Nordiskt Forum i Malmö i slutet av veckan. För 20 år sedan fyllde motsvarande evenemang Åbo stads gator, torg och åstränder. Jag hoppas hinna med några reportage från både Köpenhamn och Oslo också.

Jag skulle gärna göra ett reportage från den nya restaurangen uppe i Christiansborgs slottstorn ovanför Folketinget. Och nog skulle jag gärna ännu besöka en norsk oljeplattform, men anar att det blir ogjort.

Någonting måste ju också nästa korrespondent få göra.

Diskussion om artikeln