Bastukvasten är en hälsosam njutning – slå dig varm, ren och väldoftande

För den invigde är bastukvasten en oumbärlig accessoar i bastubadandet, för den oinvigde kan kvasten se ut som ren självspäkning. Sanningen är att den är rena rama hälsokuren.

Doften av björklöv är intimt förknippad med bastubad och det är bastukvastens förtjänst. Bastukvast, badkvast, björkkvast, basturuska… kärt barn har många namn. En basturuska förhöjer helt klart bastubadet och är lätt att göra själv. Tiden runt midsommar är bäst för att ta björkris till kvastarna, då kan man passa på att göra många kvastar och spara för resten av året.

Både glasbjörk och vårtbjörk passar i kvasten

Vi har i huvudsak två björkarter – vårtbjörk och glasbjörk – och det är vårtbjörken man helst ska använda till kvastarna. Den har hårdare blad som sitter fast bättre på kvisten, så en vårtbjörkskvast håller länge och man slipper få så många blad som yr omkring i bastun.

Lättast ser man skillnad på bladen. Vårtbjörk har triangulära blad med dubbelsågad bladkant, glasbjörk har mer ovala blad. Men eftersom glasbjörken har mjuka blad ger den ifrån sig mer doft, så om man vill ha extra doftande kvastar kan man sätta några kvistar glasbjörk i mitten av kvasten.

Så här gör du en traditionell kvast

Det finns många traditioner kring bastukvastar och de har olika namn i olika delar av landet. I västra Finland heter de ”vihta” och i östra Finland ”vasta”. På sina håll har varje familj sitt eget sätt att binda kvastar, men här finns inga egentliga rätt eller fel.

Kvastarna brukar göras 40-60 centimeter långa, längden gör man efter tycke och smak. Samma sak med bredden, vissa gillar långa, smala kvastar och andra föredrar korta knubbiga. Skala av löven från de nedersta 10-15 centimetrarna till ett handtag. Lägg sedan björkkvistarna i en fin bukett med den ljusare undersidan av bladen utåt, för den mörkare sidan blir klibbig av fukten och fastnar lätt på huden.

När man är nöjd med längden och tjockleken på kvasten binder man ihop den på två ställen vid handtaget. De skickliga kvastbindarna binder ihop kvastarna med björk- eller rönnvidjor, men det går också bra att använda trädgårdssnöre. Avsluta med en ögla för att hänga upp kvasten på tork.

Det vanliga sättet att bevara kvastarna är att torka dem och sedan blötlägga dem en stund före bastubadet. Själv föredrar jag att frysa in kvastarna, ordentligt invirade i plastfolie. När jag då tar fram dem mitt i vintern får de tina en stund innan jag tar av plasten och sedan doftar det ljuvligt av färsk björk i bastun.

Slagen värmer och saponinerna renar

När man ska använda kvasten sitter man först i bastun en stund tills man börjar svettas och huden blir varm och mjuk. När det börjar klia lite och svetten rinner är det dags för kvasten. Slå först mjukt över hela kroppen och sedan gradvis hårdare om det känns behagligt. Björklöven innehåller saponiner som fungerar som en slags mild tvål och hjälper till att tvätta bort fett och smuts från huden på ett skonsamt sätt.

När man slår med kvasten på huden ökar blodcirkulationen vilket gör huden varm och kan vara lite smärtlindrande. Man använder alltså bastukvastar för att få bort döda hudceller, för att bli ren och för att lindra smärta i muskler och leder. Förr hände det att reumatiker använde nässelkvastar i bastun, men det är något som kräver viss tillvänjning.

Den som vill ha en något tuffare behandling kan testa att binda in en kvist enris i kvasten för lite mer ”riv”. Enris stimulerar också cirkulationen, ännu mer effektivt än björken. För att variera doften kan man också binda in några kvistar pepparmynta eller skvattram (getpors) i kvasten. Numera säljs även eklövskvastar för personer med grov hy och eukalyptuskvastar som öppnar andningsvägarna och motverkar förkylning.

Till sist ett gammalt knep och allemansrätten förstås

Ett gammalt knep för att vinna kärlek är att efter bastubadet samla in alla björklöv som fastnat på kroppen, torka och pulvrisera dem och sedan smuggla in dem i den åtråddes mat eller dryck.

Tänk på att enligt allemansrätten får man inte klippa kvistar av levande träd. På egen mark går det bra, eller med markägarens tillstånd. Personligen föredrar jag att hämta björkkvistar i slyskog där det förr eller senare ändå kommer att röjas.