Samarbetsförhandlingar lämnar djupa spår

Samarbetsförhandlingar tycks bli allt vanligare och även om andelen arbetslösa sjunkit något från fjolåret, så lever desto fler i samarbetsförhandlingstider. Beatrice Huumonen har upplevt samarbetsförhandlingar tre gånger på samma arbetsplats.

På 1990-talet var Beatrice Huumonen med om två samarbetsförhandlingar inom loppet av tre år.

- Två gånger fick jag lappen i handen innan de sedan tog tillbaka den och rev den, när de märkte att de hade gjort ett misstag och sagt upp för många, säger Huumonen om de två första samarbetsförhandlingarna.

Åren gick, ända fram till 2008. Då var det dags igen. Samma företag samarbetsförhandlade. Allting gick mycket fort. Det var en brådskande dag på jobbet när förmannen plötsligt ringer.

- Jag blev uppsagd med några timmars varsel. Jag blev tillsagd att packa ihop mina saker, och sedan skulle förmannen följa mig ut. Det var viktigt att jag inte talade med någon annan på jobbet om det här.

Stämningen på jobbet var tryckande, vetskapen om samarbetsförhanlingarna hade nått kollegerna. Kollegerna vågade knappt se henne i ögonen, och ingen sa någonting, utan fortsatte arbeta med sitt.

- Det var otroligt genant och förnedrande. Det var med gråten i halsen jag gick ut.

Stämningen på en arbetsplats som är med om samarbetsförhandlingar är otroligt pressad, säger Huumonen.

- Alla går och tittar vem det kan vara, och vem som är den följande som får gå.

Reaktionen när man första gången får lappen i handen är ”vad gör jag nu?”, trots att man inte ännu blivit uppsagd, säger Huumonen.

Samarbetsförhandla snyggare

Huumonen efterlyser mera rådgivning och coaching från företagens sida om hur man själv ska ta beskedet.

- Vi fick ett meddelande om att man kunde få coaching i hur man söker ett nytt jobb och skriver ett CV, men det hade varit trevligt om någon från företaget hade ringt och frågat hur det går och hur man orkar, säger Huumonen.

Arbetspsykolog Sabina Brunou säger att det finns sätt för företag att sköta samarbetsförhandlingar snyggt.

- Det är viktigt att arbetsgivaren kan motivera och förklara, för att den som det berör lättare ska förstå och acceptera, säger Brunou. Människan klarar av jättesvåra beslut och nyheter bara den förstår varför. Därför måste man kunna ta upp den biten.

För arbetsgivare som är tvungna att säga upp anställda är det viktigt att kunna juridiken för att allt ska gå rätt till, men enligt Brunou funderas det i allmänhet för mycket på den juridiska biten framom den mänskliga processen.

Den professionella identiteten får en törn när man blir uppsagd, säger Brunou. Då är det viktigt att få någon genklang på hur man är som arbetstagare. Till exempel ens tidigare kolleger kan vara guld värda i en sådan situation.

Vad händer sedan?

- Många går på ganska lugnt när de får höra om att det pågår samarbetsförhandlingar, men reaktionerna kommer ofta när omstruktureringarna och uppsägningarna närmar sig, säger Brunou. I det skedet när man börjar fundera på hur det går för en själv kommer sömnlösheten och stressreaktionerna in.

- I det skedet kan man se mycket förtvivlade reaktioner, men det är väldigt individuellt hur man reagerar, säger Brunou.

Huumonen säger att det tog en lång stund för henne att komma över den omtumlande erfarenheten, och att processen efteråt var tuff.

- Det blir en slags osäkerhet inför framtiden. Vad ska jag göra och var ska jag hitta jobb? tänker man då, säger Huumonen.

Efter arbetsintervju på arbetsintervju arbetar Huumonen i dag på ett företag i Nurmijärvi, med ett visstidskontrakt.

- Hela tiden funderar man på hur det ska gå, och hur länge man ska få jobba. Jag försöker hela tiden göra hundratrettio procent för att visa att jag är bra på mitt jobb och att det behövs, säger Beatrice Huumonen.