När vård bara handlar om pengar
Personalbristen växer inom social- och hälsovården. Om inte flera arbetstagare vill fortsätta jobba efter pensionsåldern kan framtiden se mörk ut. Varannan i branschen går i pension före 2030 och samtidigt ökar efterfrågan på vårdtjänster hela tiden.
En tusen dollars fråga. Så beskriver avdelningsskötare Jaana Palviainen social- och hälsovårdens personalbrist. Som avdelningsskötare vid Haartmanska sjukhuset i Helsingfors orsakar de knappa resurserna också henne gråa hår dagligen.
- Personalen har inte kapacitet att ta emot så många patienter som den skulle vilja och som skulle behövas för att lätta på köerna. Och jag får inte anställa extra skötare för att det inte finns pengar.
Om en arbetstagare känner sig utbränd och vill lätta på sin arbetsbörda belastar det den övriga personalen. För den trötta sjukvårdaren är deltidsjobb ofta heller inget alternativ, eftersom lönen då inte räcker till.
Tehy frågade personalen i vårdbranschen
80% sa att de har bra hälsa.
Hälften hade inte bestämt om de vill jobba efter pensionering.
Cirka en femtedel kan tänka sig jobba efter pensionering, men det täcker inte behovet.
Psykisk press belastar personalen ännu mera än fysiska faktorer.
Tehy frågade 2091 arbetstagare i åldern 55-68.
Lösningen är att förlänga karriärerna
Pensionsanstalten Keva uppskattar att hälften, det vill säga 142 000 arbetstagare i social- och hälsovårdsbranschen, går i pension före utgången av 2030. När befolkningen åldras ökar efterfrågan på tjänster, så utsikterna för framtiden ser inte bra ut. Dessutom är sjukskrivningar och sjukpensioneringar vanliga i branschen.
Det räcker inte med att utbilda mera personal. För att täcka personalbristen borde också en del av den nuvarande personalen orka fortsätta jobba efter pensionsåldern.
Enligt fackliga organisationen Tehys färska undersökning mår majoriteten av vårdpersonalen bra, men de flesta hoppas ändå på att kunna pensionera sig när de når sin pensionsålder. 16% säger att de kan tänka sig jobba ännu efter pensionen. Det räcker ändå inte.
- Om vi inte vidtar åtgärder kommer vi inte ens till den siffran, säger Kaija Oranen som är specialist på arbetsmiljö på Tehy.
Behovet av personal är stort inom alla områden, men speciellt stort inom specialområden som röntgen och tandvård.
- Vi behöver fortfarande öka antalet studieplatser. Det som har gjorts hittills räcker inte, säger Juha Kurtti som är forskningschef på Tehy.
"Man gör det inte för pengarnas skull"
Jaana Palviainen har ännu över tio år kvar i arbetslivet och hon säger att hon orkar bra eftersom arbetsuppgifterna på sjukhuset är så mångsidiga.
- Den snabba arbetstakten håller mig i gång.
En yngre närvårdare, som vill vara anonym, hoppas på mera respekt gentemot vårdpersonalen. Hon jobbar på ett äldreboende.
- Jag har många gånger funderat om jag vill jobba i branschen resten av mitt liv eftersom det är så tungt. Jag blir arg på att man hela tiden sparar pengar. Snart har vi inga redskap att jobba med, eller personal för den delen.
Hon tror inte att många inom vårdbranschen orkar jobba efter pensionsåldern om man inte tar hand om dem bättre.
- Man gör ju inte det här för pengarnas skull eftersom lönen är dålig. Många av mina kollegor med familj har sagt att de inte skulle klara sig ekonomiskt utan natturer.
Jaana Palviainen på Haartmanska sjukhuset uppmuntrar unga att stanna i branschen.
- Man kan bygga upp en mångsidig karriär inom hälsovården. Men det förutsätter att man känner till sina egna resurser och har förmän med hjärta på rätt plats.