Hoppa till huvudinnehåll

Resa

Sverre paddlade Blåvita bandet redan år 1997

Från 2014
Sverre Slotte.
Bildtext Sverre Slotte

Han ville göra en längre expedition och dessutom göra den inom ramen för en normal semester. Och till det passade den finländska kusten utmärkt.

I Sverige talar man om ”Havspaddlarnas Blå Band” och där paddlar man från den norska gränsen nedåt runt Skåne och fortsätter sedan uppåt till den finska gränsen vid Haparanda. Sverre Slotte blev inspirerad av svensken Jim Danielsson som hade instiftat ”blå bandet” och beslöt sig för att göra något motsvarande här hemma. Sagt och gjort, sommaren 1997 paddlade han och hans flickvän Virpi från Torneå med målet inställt på Vederlax längst inne i Finska viken.
- Jag ville göra en längre expedition och dessutom göra den inom ramen för en normal semester. Och till det passar den finska kusten utmärkt.
Sverre startade i Torneå och paddlade söderut och med facit på hand var vindarna den sommaren mest nordliga och vädret var rätt torrt och vackert. Litar man på väderstatistiken så är de förhärskande vindarna överlag sydvästliga. Därför paddlar de flesta den här sträckan med start i Vederlax vid ryska gränsen.

Fina minnen trots mygghav i Pattijoki

Hur han än försöker så kommer Sverre inte ihåg några negativa upplevelser från resan, förutom enorma mängder myggor utanför tältet i Pattijoki. Det hade slagit upp tältet på annans mark och blev tvungna att ta sig ut i mygghavet för att klara upp saken. Markägaren visade sig vara Pattijokis kommundirektör och det hela slutade med att de blev goda vänner, men ordentligt myggbitna.
Nej, det är bara ljusa minnen som dyker upp, färden blev en trevlig erfarenhet på många sätt och flickvännen blev hans fru. Och nu i efterskott känner Sverre stor tillfredsställelse då han märker att intresset för att paddla den finländska kusten håller i sig. Det är över 100 personer som har genomfört det blåvita bandet sedan 1997.

Några goda råd

Vilka råd har Sverre att ge till den som tänker sig att paddla hela kusten och vad behöver man se upp med? En titt på kartan berättar ju att den stora farleden in mot Kotka är knepig, likaså Porkala och Hangö udd. Och sandbankarna utanför Kalajoki sträcker sig långt ut till havs.
- Jo, uddarna är utsatta och speciellt vid dåligt väder gäller det att se upp. Samma gäller vattnen kring Helsingfors som är livligt trafikerade. Utanför Sandhamn råkade vi ut för en barsk militär som bad oss paddla längre bort från stranden. Överlag finns det många fritidsbåtar i Finska viken, men dem kan man undvika genom att inte paddla i farleder och gärna paddla nära stenar. Båtförare undviker steniga vatten. Norr om Nystad är det tunnsått med båtar, med undantag för Vasatrakten.
Andra tips för att undvika båttrafik är att paddla tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
Vad är då det viktigaste då det gäller förberedelser?
- En god kajak är viktig, säger Sverre och det gäller att ha några 100 kilometer i kroppen innan man startar. Tältningsvana och vana vid lägerliv är också viktigt. Vi har en fin sommar och en vacker kust, så jag kan rekommendera det blåvita bandet, också på 2010-talet, avslutar Sverre.

Finlands långfärdspaddlare