Blåstångens sista kamp

Många gläds över att blåstången ökat vid stugstränderna de senaste åren - det betyder ju rent vatten. Det gör det vanligtvis, men att dra sig upp till grunda strandvatten är i själva verket blåstångens kamp för att överleva.

På 1960-talet bestod över 90 procent av Skärgårdshavets växtlighet av blåstång, nu endast 1-2 procent. Övergödningen av vattnen har lett till att fintrådiga alger tagit över blåstångens växtområden och att de inte har utrymme att föröka sig på. Därför har de dragit sig upp mot stränder, berättar forskaren Petri Vahteri vid Åbo universitet.

- De kämpar för att överleva, liksom alla andra. De tvingas alltså bort från de bra områdena och därmed till stränderna.

Blåstångens naturliga växtområde är på cirka två meters djup, men där har den inte längre utrymme att växa. Förhållandena vid de grunda strandvattnen är inte heller optimala för blåstången.

- När man ser blåstången vid stugstränderna är de ofta på 50-60 centimeters djup då bland annat isar och lågt vatten påverkar dess överlevnad. Dessutom har blåstången svårt att föröka sig i grunt vatten.

Det är ändå bättre att blåstången finns vid stränderna än inte alls. Då har den ändå en möjlighet att föröka sig, trots att det är svårare.

Blåstången är en viktig lekplats för fiskarna och ett hem för många vattenlevande organismer, och att blåstången försvunnit från sitt naturliga växtdjup påverkar hela livet på havsbottnen.

Enligt Vahteri finns det ingen återgång till det blåstångsbestånd som en gång varit. Sedan början av 1970-talet har människans verksamhet nästan tagit död på blåstången.

- Varje morgon när man ser sig i spegeln, syns det där, säger Vahteri om orsaken till att blåsstången är så gott som försvunnen.

För att se till att blåstången överlever, måste hela Skärgårdshavet renas, säger Vahteri.