Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Mikaela Wikström: Östnyland i mitt hjärta

Från 2014
Uppdaterad 06.08.2014 10:57.
Mikaela Wikström arbetar för Svenska Yle på Radio Vega Östnyland
Bild: Yle/ Bettina Aspfors

Som sommarreporter får man vara med om både det ena och det andra. Somrarna betyder tidiga morgnar och uppdrag från A till Ö. Ingen dag är den andra lik.

Som liten höll jag många somrar till i Borgå vid en å. Tiden i Borgå hörde ofta till sommarens höjdpunkter. Sedan dess har Borgå och Östnyland alltid varit viktiga ställen för mig, någon form av andningshål.

Den här sommaren har jag på ett litet annat vis fått kontakt med regionen. Både genom att bo ute på en kal klippa i Borgå och genom diverse olika reporteruppdrag.

När sommarsäsongen inleds på redaktionen börjar sändningen en dryg halvtimme senare än under vintern, det vill säga tio över sju och så håller den på till klockan tio. Till sommaren hör många direktsändningar från regionens alla hörn och kanter. För en sommarreporter betyder det här många tidiga morgnar och uppdrag från A till Ö. Alla dagar är olika och alla intervjuer har sin speciella karaktär.

Det gäller att vara förberedd

Under en av sommarens första direktsändningar blir det miniatyrtåg för hela slanten i Sibbo. Kurt Lökströms hela övre våning är ett enda stort tåglandskap. Detaljerna och omfattningen av det hela får mig att känna mig som ett barn på julafton. Vi kör tåg, som alla låter olika, beroende på vilken modell de är.

Inslag från A till Ö kräver också en del utrustning. En tidig morgon åker jag ut till en bigård i Liljendal. Innan sändningen gäller det att dra på sig en vit skyddsdräkt med nät framför ansiktet. Jag tycker själv att utstyrseln påminner om en astronauts medan kollegan ser Mumin framför sig. Under sändningen kommer nätet väl till pass. Tillsammans med bigårdens ägare Mia och Bjarne Bruce öppnar vi en låda med bin och en massa morgontrötta arga bin susar ur lådan. Mikrofonen är täckt av bin och på nätet framför ansiktet dansar några bin förbi. Jag minns en gång hur det var då jag klampade rakt in i ett jordgetingbo. Jag hoppas att undgå samma öde den här gången.

Mikaela Wikström
Bildtext Skyddsutrustning
Bild: Yle/Stefan Paavola

Mindre risk för att bli stucken, är det då jag får följa med hur det går till när ålyngel släpps ut i det fria en varm kväll. 147 000 yngel flögs in till Finland i juli och cirka 12 500 av dem släpptes ut i Östnyland. På samma strand har jag en iskall juni morgon, iklädd vantar och halsduk, fått höra vad geocaching går ut på och tillsammans med två erfarna skattletare hittat min första skatt.

En annan kulen morgon träffade jag några duktiga räddningshundar och deras ägare i Borgå. Hundarna var väldigt ivriga att få börja arbeta – de ser letandet som en lek. Mikrofonens vindskydd tycks i hundögon ha sett ut som en boll. Räddningshunden Brie ville leka och bet tag i mikrofonen mitt i sändningen. Det resulterade i många goda skratt. Till slut fick jag gömma mig i hällregn bakom en sten en bit bort, för att dyblöt bli hittad av räddningshunden.

Inte för att glömma besök i en rullande björnbastu eller på sopstationer, snötippar, torg, åkrar med flyghavre, caféer, Nickby sjukhus med mera. Till sommaren har också hört intressanta personportätt, aktuella evenemang, inspirerande utställningar, inblickar i arkivet i form av känslor och tankar över nedlagda byskolor eller reflektioner över Sannfinländarnas intåg i Borgåpolitiken.

Sommarens utmaningar handlar inte enbart om tidiga kalla morgnar, morgonarga bin eller uppätna mikrofoner. De kan också handla om att flyga. Innan jag vet ordet av har jag hoppat i en röd halare och vit hjälm och flyger i en vindtunnel i Pyttis!

Men framförallt är jag glad över alla människor jag fått träffa; personer som är experter inom sitt eget område, personer som är passionerade över vad de håller på med och personer som öppnat sina hem och sina kunskapskistor. Jag tycker att det absolut bästa med att vara sommarreporter är att få träffa människan bakom något och att få höra hans eller hennes egen berättelse eller egna upplevelser.

Jag tackar för mig för denna gång. Östnyland stannar kvar i mitt hjärta.