Bidöden – ett olöst mysterium
Bisamhällen i Nordamerika och Europa håller på att dö ut – och ingen vet ännu riktigt varför. Om massdöden av honungsbin inte kan stoppas har vi framför oss en ekologisk och ekonomisk katastrof.
Det finns ett flertal förklaringar till massdöden av bin, men helt säkra bevis för att det skulle finnas en enda orsak till den finns inte. Men det finns en huvudmisstänkt: ett ämne som används i moderna bekämpningsmedel.
Någon gång under 2006 började kommersiella honungsproducenter i USA märka att deras bin hade försvunnit. Allt annat var som det skulle i bikuporna förutom att bina saknades. Under de efterföljande vintrarna fortsatte bidöden att slå hårt mot näringen, skriver tidskriften Time.
Bidöd också i Europa
Under till exempel vintern 2012-2013 dog eller försvann en tredjedel av bisamhällena i USA. Dödligheten steg med drygt 40 procent jämfört med året innan. Det är betydligt mera än 10 till 15 procents svinn som biodlare har räknat med under normala vintrar.
Samma fenomen som i USA kunde också ses i Europa. Inte heller Finland och de övriga nordiska länderna har besparats från utslagningen av bisamhällen. En kartläggning av bidödligheten inom EU åren 2012-2013 visade att den inte är så stor i Europa som man befarat. Samtidigt kom det fram att bidödligheten är större i Finland än i EU i genomsnitt, skriver Livsmedelssäkerhetsverket Evira.
Ganska snart efter att bidöden hade upptäckts gav forskarna ett namn åt fenomenet: colony-collapse disorder (CCD). Fortfarande pågår intensiv forskning för att kartlägga vad som orsakar CCD.
Bekämpningsmedel boven?
I ett tidigt skede började man misstänka att det var en beståndsdel i bekämpningsmedlen som var orsaken till massdöden: neonikotinoider. De började användas i stor omfattning i mitten av 1990-talet. Bekämpningsmedel som innehåller neonikotinoider sprutas på fröna.
Därmed sprids den i den mogna plantans alla delar, till exempel i pollen och nektar. Det innebär att bin inte kan undvika att komma i kontakt med ämnet ifall den här typens bekämpningsmedel har använts i närheten.
De nya bekämpningsmedlen är säkrare för människorna än de gamla medlen, som sprutades och hamnade i luften. Men för bina verkar neonikotinoiderna vara rena giftet. Forskning har kommit fram till att de angriper det centrala nervsystemet och försämrar binas förmåga att navigera. De hittar inte till bikupan och dör. Den kumulativa effekten av bekämpningsmedlen är att bina dör långsamt.
Oenighet om betydelsen
Trots att det finns en mängd forskning som talar för att det är bekämpningsmedlen som orsakar bidöden, så är det inte hundraprocentigt bevisat. I så fall skulle ett totalförbud mot användning av neonikotinoider vara en enkel lösning.
EU införde i fjol ett tvåårsförbud för neonikotinoider. Men det skedde efter omröstning. De som var emot förbudet hävdade att det finns för lite belägg för ämnenas farlighet och dessutom är bekämpningsmedlen effektiva och behövs i lantbruket. Samma motsättning finns mellan Miljöministeriet och Jord- och skogsbruksministeriet. Som en lös kompromiss röstade Finland blankt i EU-kommittén.
Virus, bakterier och parasiter
Förutom bekämpningsmedel finns också andra förklaringar till den ökade bidödligheten. Bisamhällen har angripits av amerikansk yngelröta, en bakteriesjukdom som dödar bin som utvecklas.
Ännu dödligare är kvalstret Varroa destructor, som spred sig i slutet av 1980-talet till USA, troligen från Sydamerika. Kvalstret dödar genom att suga ut det som motsvarar bins blod, och dessutom kan det sprida sjukdomar som försvagar eller tar kål på bisamhällen.
Varroa destructor och amerikansk yngelröta finns också på biodlingar i Finland. Enligt Evira finns varroakvalstret på 70 procent av bisamhällena i västra Finland, medan förekomsten i östra Finland var 30 procent. På Åland finns varroakvalstret inte och därför förbjöd man i fjol transport av yngel och kläckta bin till landskapet.
Olika slag av virus och svampar förekommer också på biodlingarna. Likaså finns parasiten nosema, som förekommer i olika varianter runt om i världen, också i Finland.
Globalt bryts allt mer odlingsmark som sås med självpollinerande växter. Då försvinner jord som tidigare har varit bevuxen med vilda växter, som pollineras och ger nektar. Bina hittar därför inte nektar lika lätt som förr.
Ta det på allvar
Bidödligheten har varit så omfattande att både EU och USA har reagerat. EU genom att förbjuda neonikotinoider och USA genom en bred utredning om bekämpningsmedlens roll i bidödligheten. President Barack Obama vill ha en strategi klar till slutet av året för att stoppa minskningen av honungsbin och andra pollinerare.
Vad händer om bina försvinner helt? Albert Einstein lär ha sagt: ”Om bina försvinner från jordens yta kommer människan att ha fyra år på sig att leva”. Det är ändå tvivelaktigt om Einstein någonsin skulle ha sagt så. Dessutom är det inte helt sant, men pekar nog på att det skulle bli stora problem med livsmedelsförsörjningen. Livskvaliteten för hundratals miljoner människor skulle sjunka.
Stor ekonomisk betydelse
Av 124 odlingsväxter som människan använder är 70 procent beroende av pollinering. I Europa är siffran lite högre. Om bina försvinner minskar skördarna och livsmedelspriserna stiger.
Omkring en tredjedel av den mat vi äter är ett resultat av pollineringen, ett jobb som bin och andra pollinerare sköter. Globalt är det totala värdet av binas pollinering drygt 150 miljarder euro. Enbart i USA bidrar pollinerarna med 24 miljarder dollar till den amerikanska ekonomin årligen. 15 miljarder står honungsbina för och resten står vilda bin för.
I Finland bidrar honungsbina via pollineringen med 51,5 miljoner euro per år. Biodlingen har stor betydelse för skördens storlek för många nyttoväxter, till exempel rybs, bär och äpple. Pollinering genom bin ökar skörden i Finland med 10-50 procent beroende på växten.
Handarbete och robotar
I Kina, där bina har försvunnit från stora områden, har pollineringen av mandelträd skötts för hand. Trots att arbetskraften är relativt billig i Kina är detta ändå en dyr metod. Beräkningar vid universitetet i Reading visar att kostnaderna för handpollinering i till exempel Storbritannien skulle stiga till 2,2 miljarder euro.
Vid Harvarduniversitetet har forskare experimenterat med små robotar som kunde avvändas till pollinering av växter. Ännu har man inte lyckats till fullo och också automatiserad pollinering blir betydligt dyrare än om naturen kunde sköta den. Tanken här är ändå att robotarna kunde göra allt mera jobb (se separat artikel).
Honungen och ekonomin
Honungen är en produkt som tillverkas av bin och innehåller 80 procent socker. Honungskonsumtionen är en bråkdel av den totala sockerkonsumtionen.
I genomsnitt konsumerar vi 600 gram honung per person och år i Finland. 60 procent är inhemsk produktion, resten importeras. Det finns idag närmare 2300 biodlare som har odlingen på fritidsbasis eller som bisyssla.
I Finland tillsatte regeringen för ett par år sedan en arbetsgrupp för att se över sockerbeskattningen. Arbetsgruppen fick sin slutrapport klar våren 2013. Biodlarna hade befarat att honungen skulle omfattas av den skärpta sockerbeskattningen.
Arbetsgruppen rekommenderade att honungen inte ska beskattas eftersom biodlingen har flera positiva effekter på ekonomin. Beskattningen skulle minska lönsamheten och antalet bisamhällen och inverka negativt på pollineringen. En skatt på honung skulle ha bara marginell betydelse för staten och en minimal inverkan på folkhälsan.
Mera forskning
Intensiv forskning pågår i både USA och Europa om bidödligheten. Tillsvidare finns inga enkla svar och vi kanske aldrig får sådana heller. Olika lobbyorganisationer har sina ståndpunkter cementerade. Industrin som tillverkar bekämpningsmedel gör allt för att vältra över skulden på bakterier, virus och parasiter. I Storbritannien deltar industrin i finansieringen av regeringsledd forskning kring bidöden.
Miljöorganisationerna är däremot säkra på att boven är neonikotinoiderna i bekämpningsmedlen. Antagligen kommer det att ta åratal innan man kan säga vad som orsakade den omfattande bidödligheten som nu har pågått i åtta år.
Läs mera:
USA vill veta varför bin dör
EU till kamp mot bidöden