Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Välkommen invandrare

Uppdaterad 30.10.2015 11:16.

Om Finland uppfattas som byråkratiskt så är Sverige den automatiska telefonrådgivningens och den vänliga, men oflexibla servicekulturens förlovade land. Byråkratin slår till, speciellt för den som är nyinflyttad.

Visst hade jag hört det på förhand: “Gå genast och skaffa ett svenskt personnummer - utan det kan man inte ens öppna ett bankkonto.” Och visst - det lät rimligt och vettigt. Så vår fem personers familj tågade genast den första vardagen, efter vår flytt till Stockholm, i samlad tropp till Skatteverket, som sköter folkbokföringen. Det gick smidigt i sig, men personnumret kan man vara tvungen att vänta på upp till sex, sju veckor.

Frustrerande att leva som någon form av papperslös

Och tiden där emellan, när vi lever utan våra svenska personnummer, är ett intressant och rätt frustrerande sätt att pröva på att leva en tid som någon form av papperlös. Visst kan jag förstå att ett bankkonto inte kan öppnas utan svenskt personnummer, men att varken telefonabonnemang eller kanalpaket för tv kan öppnas är absurt, även om det hänger ihop med att företaget ska ha rätt att kolla eventuella kreditanmärkningar. Förbetalda telefonkort är det enda som erbjuds och då är själva telefonen, som jag tänkte köpa därtill, ett par tusen kronor dyrare, än om man samtidigt köper ett abonnemang,

Allt det här är kanske överkomligt, men då Försäkringskassan inte ens kan svara på en högst vanlig fråga om barnbidrag på telefon, utan att först få mitt personnummer, kan jag inte tro mina öron. När jag ringer kundtjänst får jag tala med en robot som ber mig presentera mitt ärende med några nyckelord och därefter presenterar en huvudmeny och otaliga undermenyer. Jag hittar slutligen det alternativ som heter “vill du tala med en handläggare". Eftersom jag inte har något personnummer ombes jag ändå skicka e-post, varefter jag ombes ringa kundtjänst igen, varefter jag skickar e-post på nytt och får ett kortfattat, men otillräckligt svar.

Treåringen kan inte ställas i kommunal dagvårdskö utan svenskt personnummer och här hjälper inte ens en ansökan om “avsteg från gällande regler”, som man ska rikta till dagsvårdsadministrationen.

Så jag är inte längre förvånad då jag inte ens kan bli stamkund på Åhléns utan svenskt personnummer. Och även om stamkundskortet är ett närmast kosmetisk bekymmer, som inte påverkar min vardag det minsta, så känner jag lite mera av ett “storebror ser mig”-fenomen här i Sverige. Vad ska varuhuset med mitt personnummer till då jag inte ens ska öppna ett betalkort där?

Allt det här är ett övergående problem för mig, eftersom personnumret kommer på posten inom några veckor och efter det öppnar sig dörrarna till banker, mobiloperatörer och fler stamskundsavtal än jag någonsin behöver.

"Välkommen" gör mig aningen rörd

Så när Skatteverket avslutar mitt samtal som gäller folkbokföringen med ett “Välkommen!” till mig som invandrande, så blir jag till och med aningen rörd. Som nordbo och EU-medborgare är man privilegierad, medan de som inte kan bli folkbokförda fortsätter att streta på med förbetalda telefonkort. Och då har vi inte ens talat om det livsnödvändiga, som till exempel sjukvård, som de som är på riktigt papperslösa bara har begränsad tillgång till.

På Hornsgatan