Genväg till Thomas Pikettys värld

På våren drabbades världen av Piketty-feber. ”Alla” visade plötsligt intresse för en nationalekonomisk bok på 695 sidor om tillväxten och fördelningen av kapital- och löneinkomster. Boken är Thomas Pikettys Capital in the Twenty-First Century. Nu finns ett svenskt sammandrag av boken. Caj Rönning har läst den.

När Pikettys bok Capital in the Twenty-First Century kom ut i engelsk översättning i slutet av fjolåret blev den inom några månader en bästsäljare som toppade Amazons bokförsäljning. På våren publicerades hundratals recensioner av boken runt om i världen. Boken blev en ”snackis” hos både professionella ekonomer och hos lekmän.

Bästsäljaren som läsarna övergav

Samtidigt som boken låg i försäljningstoppen slogs ett annat rekord: världens mest olästa bästsäljare. Matematikern Jordan Ellenberg har skapat ett index som baserar sig på läsarnas markerade stycken i Kindles läsplattor. Allra tidigast gav Pikettys läsare upp, enligt Ellenberg. I genomsnitt slutade de läsa på sidan 26.

Om du inte vill ge dig i kast med den engelska versionen (eller den franska på 970 sidor) kan du kanske nöja dig med Jesper Roines korta bok Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Roine är docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och han har bidragit med svenska data till Pikettys forskningsprojekt.

Roines sammanfattning av Pikettys bok är indelad i tre delar. I den första behandlar han den bakomliggande forskningen och utvecklingen i Sverige. Den andra delen är en regelrätt sammanfattning av Pikettys bok. I den tredje delen frågar sig Roine om Piketty har rätt.

Enorma mängder data samlades in

En av Pikettys stora insatser är den databas som han tillsammans med sitt forskarnätverk har byggt upp. Piketty kan presentera data om kapital- och löneinkomster och deras fördelning på ett mer omfattande sätt än någon tidigare har gjort.

Enligt Roine är den stora skillnaden jämfört med tidigare nationalekonomer att Pikettys bok inte bara presenterar en teori om hur ekonomin kan tänkas fungera utan en teori formulerad mot bakgrund av fakta om inkomst- och förmögenhetsskillnader under 1900-talet, och om relationen mellan kapital och inkomster ända sedan 1700-talet.

Enligt Piketty finns en klar trend i inkomstutvecklingen för den 10 procent som förtjänar mest. Inkomsterna för topp 10-gruppen sjunker i de flesta undersökta länder från början av 1900-talet fram till 1980. Efter det ökar topp 10-gruppens andel av inkomsterna fram till våra dagar.

Om man bryter ner data i 10-gruppen i mindre beståndsdelar och tittar på 1-gruppen (den rikaste procenten) framkommer intressanta fakta. Största delen av utvecklingen inom 10-gruppen kan förklaras av topp 1-gruppens inkomster. Speciellt markant är den U-formade kurvan för USA. Jesper Roines tidigare forskning visar att samma mönster finns i Sverige, speciellt om man inkluderar realiserade kapitalvinster. Inkomstandelen för den rikaste en procenten stiger från 4 procent år 1980 till 11 procent år 2000.

I denna del av Roines bok förekommer en hel del grafik med tidsserier över kapital- och andra inkomster. Då kurvorna är presenterade i svartvitt är det svårt att utläsa de enskilda ländernas utveckling. Färgade kurvor och större bilder kunde ha gjort läsandet lättare.

Teori om kapital, inkomster och avkastning

Den andra delen av Roines bok sammanfattar Pikettys bok. Teorin består av två ”lagar”: kapitalismens första fundamentala lag och kapitalismens andra fundamentala lag. Den första lagen (som är en definition) säger att den andel av nationalinkomsten som tillfaller kapitalet är kapitalavkastningen gånger kvoten mellan kapital och inkomster.

Den andra fundamentala lagen säger att över tid närmar sig kapitalinkomstkvoten den långsiktiga sparkvoten delad med den ekonomiska tillväxten. I båda dessa fall ges numeriska exempel som gör det lättare att begripa sambanden och deras relation till historiska data.

Den här delen av boken är den svåraste. Visserligen innehåller boken ingen svår matematik (elementär aritmetik), men också den kan verka avskräckande på läsarna.

Ojämlikheten ökar

Piketty använder dessa ”lagar” för att resonera kring ojämlikheten. Enligt Piketty är den genomsnittliga avkastningen på kapital (r) på sikt större än den genomsnittliga ekonomiska tillväxten (g), alltså olikheten r>g. Denna olikhet är den fundamentala kraft som ökar ojämlikheten över tid, skriver Roine. Historiska data från vår tideräknings början visar att r faktiskt har varit större än g fram till 1950. Efter det har tillväxten varit större än kapitalavkastningen.

Genom att använda sina fundamentala ”lagar” hävdar Piketty ändå att tillväxten avtar och kapitalavkastningen ökar i framtiden. För att bromsa denna utveckling, som leder till större ojämlikhet, har Piketty ett antal politiska förslag.

Piketty kastar bland annat fram tanken på en global progressiv förmögenhetsskatt. På den här punkten garderar han sig mot kritiken. Piketty säger att han är väl medveten om att förslaget är utopiskt och förknippat med stora problem.

Diskussion om boken

I den tredje delen tar Roine upp den debatt som Pikettys bok har gett upphov till. Den första kritiken handlar om de historiska data som Piketty har skapat och använt. Enligt Financial Times har Piketty räknat fel och det omkullkastar slutsatserna i boken. Roine medger att det finns frågetecken kring data, men de ändrar inte de grundläggande slutsatserna. Läs Daniel Wadenströms kritik av FT här.

Den andra kritiken är teoretisk. Den handlar om kapitalismens andra fundamentala lag som säger att kapitalinkomstkvoten konvergerar mot kvoten sparande/tillväxt. Enligt kritikerna resulterar resonemanget i omöjliga slutsatser om tillväxten närmar sig noll. En annan kritik rör olikheten r>g och Pikettys prognos att den kommer att gälla till slutet av detta århundrade. Läs om kritiken mot Pikettys teori här.

Den tredje kritiken rör realismen i Pikettys politiska program. Trots att Pikettys själv har betonat att tanken kanske är utopisk fortsätter kritikerna att sabla ner Piketty för förslaget.

Jag har själv inte läst Pikettys bok och kan därför inte avgöra hur väl Jesper Roines sammanfattning stämmer överens med originalet. Men som introduktion till Thomas Pikettys forskning är Roines bok ypperlig.

Roines egna bedömningar finns i första och tredje delen av boken. Speciellt den sista delen av boken kunde ha varit längre och Roine kunde ha breddat och problematiserat diskussionen kring Pikettys bok.

Nästa projekt kunde vara att läsa originalet för att kolla hurudan Roines sammanfattning egentligen är. Kanske jag då läser mera än de första 26 sidorna.

Jesper Roine: Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugo-första århundradet. Bokförlaget Volante. 2014.

Läs också:
Piketty får kritik
Slopa inte arvsskatten