Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Pekka Poutanen: Låt oss lära oss att gå

Från 2014
Uppdaterad 18.08.2014 12:27.
Pekka Poutanen
Bild: Elias Poutanen

I Kyrkslätt och Sibbo har bussturerna radikalt förändrats. Invånarna har stigit upp på barrikaderna eftersom en del kunder - närmast skolelever - har fått sämre förbindelser och tidtabeller. Personligen använder jag bussen för att resa till Helsingfors eller Porkala, som båda nu har bättre förbindelser än tidigare.

Nya turer har gjort skolresan besvärligare för en del elever. Här på landet har det hört till förmånerna att skolbussen ofta hämtar eleven nästan från hemdörren och skjutsar henne till skolgården. Enligt Helsingforsregionens trafik har livet i landskommunen Kyrkslätt med närmare 40 000 invånare blivit allt mera stadsmässigt och det går inte längre att upprätthålla ett dylikt system.

En del bussturer måste säkerligen förändras för att förhindra olovligt långa restider för elever. I diskussionen har oroliga föräldrar förbarmat sig över att det är så hemskt att i vissa fall måste eleven gå 1-1,5 km till exempel från resecentret till skolan i Gesterby. Vägen är trygg och helt utan farliga övergångar. Det finns hundratals elever som dagligen har en dylik eller längre skolväg. Det uppstår också faromoment då många föräldrar häntar sina barn med bil till skolgården i Gesterby.

Dagens människa har förlorat konsten att gå. Det är fint att i den klara höstluften kunna börja skol- eller arbetsdagen med en 15-20 minuters promenad. Tio minusgraders vinterkyla är inte något problem om man klär sig rätt. Jag har vänner, som njuter av att få gå till tågstationen, men också sådana grannar som aldrig kunnat tänka sig att gå en halv kilometer.

Helsingfors är känt för sitt effektiva system med kollektivtrafiken. Sällan är man tvungen att stå mer än 10 minuter för att vänta på spåran eller bussen. När jag - lantisen - kommer till staden vill jag gå och uppleva stadslivet på gator och torg. Under en 2-3 kilometers promenad hinner man se och höra mycket.

När man är i staden med vänner som bor där är detta inte så enkelt. De flesta köper regelbundet trafikverkets månadskort. När jag föreslår att vi skulle promenera från Berghäll till Järnvägstorget förstår de inte alls varför man borde göra så när man redan betalat resan. Det verkar vara så att månadskortet är stadsmotionens fiende nummer ett. Varför skulle man behöva gå när man också i plånboken har motionssalens årskort?

Vanan att gå till skolan eller jobbet ger hälsa och förlänger livet. Denna motion kostar ingenting, den kan utövas var som helst och den kräver ingen speciell utrustning. En trevlig skolväg med vänner kan ge livslånga minnen.

Kanske man borde överväga att inleda ett system med att ge befrielse från de normala motionstimmarna då man promenerar varje dag minst tre kilometer till och från skolan. Då skulle alla vara nöjda både de som vill springa eller sparka boll med blodsmak i munnen och de som vill gå och njuta av omgivningen och få en naturlig livslång motionsvana.