Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Din fantastiska, briljanta, unika hjärna!

Från 2014
Uppdaterad 03.05.2016 14:50.
Pojke tittar ut genom glugg i Raseborgs slottsruins mur.
Bild: Marcus Rosenlund

En kväll för inte så länge sedan, strax innan barnens läggdags, satt jag vid köksbordet då min äldre son, 7 år, kom till mig och undrade vad jag gjorde.

- Läser en artikel, sade jag och pekade på iPaden på bordet. Det var en artikel om hjärnforskning. Den illustrerades med en bild av en hjärna.

- Vad är det där? undrade min son, som har en lätt utvecklingsstörning.

- En hjärna, sade jag och pekade först på mitt eget huvud, sedan på hans. Vi har alla hjärnor i våra huvuden, vi funderar och drömmer med dem.

- Jag har en dålig hjärna, sade han och tittade sorgset på mig en stund, och skrattade sedan så där lite förläget.

Det var första gången någonsin som jag förstod att han förstod att han inte är riktigt som alla andra. Men grejen är att hans hjärna är allt annat än dålig. Han förstår saker på ett djupt plan. Han observerar och minns saker som har gått mig totalt förbi. Han har en fantastisk intuition, han är otroligt känslig. Jag vill gärna tro att han kommer att bli en stor konstnär en vacker dag för han ser på världen på ett helt unikt sätt och håller sakta men säkert på att lära sig att återge det, i ord och bild.

Och jo, jag sade åt honom att hans hjärna inte är dålig, tro aldrig det! Jag berättade för min son hur den mänskliga hjärnan är som en dator (dem känner han och gillar), och inte bara det, hans hjärna är mer komplex och avancerad än någon av världens mest kraftfulla superdatorer, eller hela det kombinerade internet.

Du har ett gott hjärta, visst, men det är "bara" en muskel som pumpar blod. Din hjärna är fullständigt unik, den *är* du, allt du har varit och någonsin kommer att bli! Men den är också universum som tittar på sig självt och förundras, efter nästan fjorton miljarder år av de mest osannolika och fantastiska händelser; tack vare jättestjärnor som dog och spred sitt stoft över kosmos; atomerna, de pyttesmå byggklossarna, stjärndammet som efter fantastiska, nästan oändligt otroliga sammanträffanden och genom en så gott som evig kedja av långsam, gradvis utveckling sammanstrålar och bildar din makalösa hjärna! Tro aldrig att den är dålig! Ingenting kan vara så fullständigt galet häftigt superbt som din hjärna!

Jag upprepar: Ingenting!

Precis allt det här sade jag inte till honom, jag blev så tagen och ställd av hans ord att jag låg vaken länge den natten och tänkte på vad han sade. Men vi ska ha den här diskussionen i finare detalj sedan då han är beredd, och jag är övertygad om att han kommer att förstå det en vacker dag. Och jag hoppas ju att skolan och världen också ser och förstår att ta vara på det här. Inte bara min son, utan alla andra med ett unikt sätt att betrakta världen, men som behöver det där extra stödet för att frodas.

En vacker dag kommer de här killarna och tjejerna att komma på någonting som räddar världen. För som sagt, de ser saker som vi missar, eller som vi avfärdar som självklarheter. Det här om någonting är vad som avses med "think outside the box". Och framför allt, det är inte bara vår plikt att hitta resurserna som krävs för det, vi gör oss själva som samhälle en enorm tjänst genom att lyssna till vad de har att säga. Vi har allt att vinna och vår mänsklighet att förlora.

Läs också:Annika Sylvin-Reuter: Vi tröga behöver stöd, hjälp och uppmuntran

Mer om ämnet på Yle Arenan