Lotsen är en färgklick på havet

Femton minuter söderut från Salutorget finns en naturlig oas med sjöfåglar och orörd natur, dit få personer har tillträde. -Det här är ett underbart ställe att jobba på, säger lotskutterföraren Markus Stenvall.

På fraktfartyg får lotsen klättra upp för en repstege till bryggan. -Markus Stenvall

För några år sedan bytte Markus Stenvall det öppna kontorslandskapet mot böljan den blå, och kör idag en av de orangefärgade lotskutterbåtarna som för ut lotsen till fartyg som anlöper Helsingfors.

-Lotsuppdraget är lagstadgat, så alla som vill komma in på våra farleder använder sig av Lotsverkets tjänster, förklarar Stenvall, vars uppgift är att föra ut lotsen till fartygen.

Lotsen får klättra på repstegen

Stenvall bor en vecka i taget på ön Gråhara där han jobbar på lotsstationen, och när ett skepp behöver lots under hans arbetstur så hoppar han i lotskuttern Tuula och för ut lotsen till fartyget.

-På fraktfartyg får lotsen klättra upp för en repstege till bryggan, men på passagerarfartyg finns det ofta en dörr vid lotskutterns höjd, säger Stenvall.

Till fartyg som regelbundet anlöper Helsingfors behöver Stenvall inte köra ut sin lots.

-Till exempel Sverigebåtarna har en linjelots ombord som kan rutterna, så de behöver vi inte fundera på, förklarar han.

På ön finns allt man behöver

Yle Huvudstadsregionen besöker Gråhara lotsstation en regnig junimorgon, och möts av lotskuttern vid Salutorget. Det går inte att ta miste om båten, den är knallorange och har texten PILOT på sidan. Båten är ny och bekväm, och inne i kajutan hör man knappt de mäktiga motorernas ljud. Det hela känns lite som att åka minivan till sjöss.

-Den här är jätteskön att köra, medger Stenvall. Det finns knappt något väder som vi inte skulle kunna ta oss igenom.

Livet på Gråhara är också bekvämt. Lotsarna och kutterförarna jobbar i skift och bor på ön. Här finns en köksa som serverar upp frukost, lunch och middag, rekreationsutrymmen och en enastående utsikt.

-Under påskhelgen förekom ett väderfenomen som gjorde att vi såg ända ut till Tallinn, berättar Stenvall.