Hand i hand i 600 kilometer
På lördagen hade det gått 25 år sedan upp till två miljoner invånare i Baltikum skapade en 600 kilometer lång människokedja genom de dåvarande sovjetrepublikerna Estland, Lettland och Litauen. Det var en spektakulär manifestation av viljan till frigörelse från Sovjetunionen. Flera minnesevenemang ordnades i Baltikum på årsdagen.
Sommaren 1989 jäste det i hela Baltikum då kraven på återupprättad självständighet blev allt starkare och den sovjetiska förtrycksapparaten hade gett folk lösare tyglar under partiledaren Michail Gorbatjovs glasnost och perestrojka.
Den baltiska frihetsrörelsen togs inte på allvar på alla håll i väst och balterna behövde åstadkomma något alldeles extra för att manifestera sin vilja.
Kommentar: Imponerande
Dagen då kedjan skapades åkte jag och en fotograf längs en landsväg i södra Estland.
Jag minns att jag slogs av folks entusiasm. Många hade tagit på sig sina bästa kläder.
Jag var också imponerad av hur allt hade organiserats.
Det fanns ju ingen erfarenhet av sådant och organisatörerna kunde inte veta hur mycket myndigheterna skulle gå med på.
Det är oklart vem som lade fram idén om en människokedja genom länderna, men de så kallade folkfronterna i alla tre länder (Rahvarinne, Tautas Fronte och Sąjūdis) enades om projektet den tolfte augusti, bara knappt två veckor innan dagen var inne.
På mycket kort tid mobiliserades och organiserades en styrgrupp, transportmedel och mediebevakning.
Morgonen den 23 augusti var tiotusentals bilar och bussar i trafik och hade i uppgift att köra folk till på förhand utsedda platser längs sträckan mellan Tallinn och Vilnius via Riga. Speciella radiosändningar i alla tre länder hjälpte till att koordinera och dirigera mera folk till platser där det fanns luckor i kedjan.
Den var världens längsta människokedja någonsin och händelsen fick enorm genomslagskraft i omvärlden.
Moskva vågade inte ingripa med annat än med verbala protester och nästa vår hölls Sovjetunionens första fria val i de baltiska republikerna som följdes av självständighetsförklaringar och unionens sönderfall.
Molotov-Ribbentrop-pakten
Människokedjan skapades på årsdagen av den ökända Molotov-Ribbentrop-pakten 1939 då Nazityskland och Sovjetunionen delade upp Östeuropa sinsemellan och lovade att inte angripa varandra.
Molotov-Ribbentrop-pakten
Sovjetunionen och Nazityskland lovade att inte angripa varandra.
Ingicks den 23 augusti 1939 av utrikesministrarna Vjatjeslav Molotov och Joachim von Ribbentrop.
Innehöll ett hemligt tilläggsprotokoll som blev känt först efter krigets slut 1945.
I protokollet delade länderna upp delar av Europa i s.k. intressesfärer och gav varandra fria händer där.
Finland, Baltikum och östra Polen tillföll Sovjetunionens intressesfär och öppnade för sovjetisk invasion eller invasionsförsök (vinterkriget).
Pakten var en av grundbultarna i de baltiska ländernas argumentering för självständighet.
Logiken var att pakten och dess hemliga tilläggsprotokoll öppnade för den sovjetiska ockupationen av Baltikum, som började med ett ultimatum om militärbaser strax efter att pakten ingåtts och fullföljdes året därpå 1940.
Finland fick ett liknande ultimatum men vägrade acceptera de sovjetiska kraven. Sovjet gick till anfall och vinterkriget bröt ut.
Balterna ansåg att införlivandet i Sovjetunionen på grund av Molotov-Ribbentrop-pakten kunde betraktas som illegalt och att alla lagar som stiftats i länderna efter 1940 därmed var ogiltiga.
Moskva hävdade hela tiden att länderna anslöt sig till Sovjetunionen frivilligt. Att medge något annat hade öppnat för krav på enorm ekonomisk kompensation för illegal ockupation. Läs om hur Estland anslöts 1940 och jämförelse med Krim.
Kontroversiellt samarbete
Det hemliga tilläggsprotokollet förblev hemligt hela kriget (även om det gick rykten om det) och dök upp först under Nürnbergrättegångarna 1945 då de tyska arkiven var i kaotiskt tillstånd efter landets militära kollaps.
Sovjetunionen förnekade hela efterkrigstiden att protokollet existerade och hävdade att de fotografier av dokumentet som fanns var förfalskningar. Protokollets existens erkändes först 1989, några månader efter människokedjan genom Baltikum.
Moskva förnekade likaså att Tyskland och Sovjet hade nära samarbete och att säkerhetstjänsterna NKVD och Gestapo flera gånger möttes och utbytte know-how innan Tyskland bröt nonaggressionspakten och gick till attack.
Efter det tyska anfallet och efter krigsslutet framställdes Nazityskland entydigt som en ond fiende.
Det här ämnet är fortfarande kontroversiellt för många.
En lettisk film från 2008 om det tysk-sovjetiska samarbetet som bland annat hävdade att Nazityskland lärde sig effektivare dödslägerteknik av Sovjet väckte ett ramaskri i proryska kretsar.
I Finland försökte aktivisten Johan Bäckman stoppa visningar av filmen utan att lyckas.