Varaktig stagnation i ekonomin?

Är vi på väg in i en långvarig period av låg tillväxt? Det menar åtminstone ett flertal kända nationalekonomer som har myntat begreppet ”varaktig stagnation”. Svenska Yle hade i fjol ett flertal artiklar om den låga tillväxten. Nu har det kommit ut en e-bok om fenomenet.

Efter finanskrisen 2007-2008 har världsekonomin ännu inte återhämtat sig. I USA har tillväxten börjat komma igång, men i Europa fortsätter den låga tillväxten för sjunde året i rad. Är det frågan om en normal lågkonjunktur eller är det ett tecken på ”det nya normala”?

Det var Harvardprofessorn Lawrence Summers som för knappt ett år sedan började tala om varaktig stagnation som ett sätt att beskriva läget i de utvecklade marknadsekonomierna. Han talade om att de utvecklade länderna är kanske på väg in i en lång period av låg tillväxt. Han använde begreppet ”secular stagnation”, som kan översättas med varaktig eller till och med permanent stagnation.

Livlig debatt om varaktig stagnation

Det blev en hel del diskussion om varaktig stagnation både bland ekonomiska bloggare och bland akademiska ekonomer. Många blev inspirerade av det nya synsättet, andra ansåg att det inte bidrar till förståelsen av den låga tillväxten. En i början lite luddig tanke har förädlats under debattens gång.

Den nya e-boken (länk i slutet av artikeln) som nu sprids på sociala medier försöker presentera olika aspekter av fenomenet varaktig stagnation. Bland skribenterna finns kända amerikanska professionella ekonomer som Larry Summers, Paul Krugman, Robert Gordon, Olivier Blanchard och Barry Eichengreen. De europeiska deltagarna är mindre kända.

Summers och Krugman

Summers bidrar med en artikel om varaktig stagnation där han utvidgar sina tidigare tankar. Han slutar inlägget med två rekommendationer för att undvika varaktig stagnation: 1) realräntan måste sänkas ytterligare; 2) efterfrågan borde ökas genom att öka investeringarna och minska sparandet.

I det första fallet kunde man höja inflationsmålet, som nu är två procent i både Eurozonen och i USA. I det andra fallet kunde man öka de offentliga investeringarna, minska barriärer som bromsar de privata investeringarna och öka företagarförtroendet samtidigt som man stärker det sociala förtroendet genom att minska på ojämlikheten.

Paul Krugman lyfter fram några poänger som enligt honom kan tala för att vi är på väg in i en varaktig stagnation. För det första har det större betydelse än man tidigare har trott att räntan har nått golvet. Räntesänkningar kan inte längre användas för att stimulera ekonomin.

För det andra finns en trendmässig sänkning av realräntan. För det tredje bromsar den långsammare befolkningstillväxten ekonomin i framtiden. Detta är ett speciellt stort problem i Europa. Krugmans slutsats är därför att det behövs ny ekonomisk politik för att greppa de nya problemen.

”Eget fel”

Barry Eichengreen skriver att ifall USA:s ekonomi faller in i ett tillstånd av varaktig stagnation är det helt självförvållat. Det kommer i så fall vara ett resultat av att man har lamslagit infrastrukturen, utbildningen och jobbträningen. Och man har inte gjort tillräckligt för att komma från effekterna av finanskrisen för sex år sen. I praktiken har man inte gjort något åt långtidsarbetslösheten.

En frisk fläkt i boken är Joel Mokyr som inte köper konceptet om en varaktig eller permanent stagnation. Mokyr hävdar att den teknologiska utvecklingen kommer att vara så snabb att det kommer att visa sig att pessimisterna har fel. Det gäller särskilt utvecklingen av IT, material och genetik.

Läget är värre i Europa

Flera av författarna jämför situationen i Europa med situationen i USA. Nicolas Craft skriver att det fortfarande är oklart om vi är på väg mot en varaktig stagnation. Men ifall vi är det, så är Europa mycket mera illa ute än USA. Det beror på betydligt sämre befolkningsutveckling, stora obalanser i de offentliga finanserna och Europeiska centralbankens (ECB) låginflationspolitik.

Guntram B Wolff är inne på samma linje, men enligt honom är högre inflation inte en permanent lösning. I stället borde ECB lätta på penningpolitiken med riktade kvantitativa åtgärder samtidigt som regeringarna borde öka de offentliga investeringarna.

Också utbudet spelar roll

Tre europeiska centralbanksforskare tar i det avslutande kapitlet fram en annan synvinkel. Medan de flesta andra skribenter håller sig till rekommendationer som ökar totalefterfrågan i ekonomin, lyfter de tre forskarna fram utbudssidan.

För det första borde man sänka kapitalkostnaderna genom att göra det finansiella systemet smidigare och effektivare. För det andra borde man genomföra strukturella reformer för att öka produktiviteten. Att produktiviteten är låg i Europa kan också vara en positiv sak. Genom strukturella reformer kan den fås att stiga relativt enkelt, menar forskarna.

Låg realränta avgörande

Enligt bokens redaktörer kan man urskilja några gemensamma drag i konceptet om varaktig stagnation:

För det första måste realräntan (nominell ränta minus inflation) vara negativ för att sparande och investeringar ska vara lika vid full sysselsättning.

För det andra är oron stor att varaktig stagnation kan göra det svårt att uppnå full sysselsättning med låg inflation och styrräntor som ligger nära nolll.

För det tredje måste man fundera på nya sätt att tackla problemen, eftersom de gamla verktygen inte längre fungerar. Till exempel fungerar traditionell penningpolitik inte i en ekonomi som har gått in i ett skede av varaktig stagnation.

Boken ger bra bild av hur forskarna ser på hypotesen om ”varaktig stagnation”. Något klart svar kan de inte ge, utan de kan bara peka på faktorer som talar för och emot att vi är på väg mot varaktig stagnation.

Secular Stagnation: Facts, Causes, and Cures. A VoxEU.org eBook. Du kan ladda ner boken här.

Läs också:
Permanent stagnation?
Är det slut på tillväxten?