Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

"Finlandssvenska är så otroligt vackert"

Uppdaterad 26.08.2014 13:25.
Frida Andersson och Bosse Sundström, Bo Kaspers Orkester
Bildtext Frida och Bosse på samma scen igen

Bo Kaspers sångaren Bosse Sundström blir lyrisk när han talar om det han kallar den finlandssvenska dialekten.

- Finlandssvenskan slår an en sträng hos många svenskar. Det är en så otroligt vacker ton i ert språk. Och så har ni förebilder såsom Tove Jansson och Stina Ekblad. Det är liksom det vi relaterar till.

Ja, han låter lyrisk när han talar om vårt finlandssvenska språk. Bosse Sundström, på turné med BKO i Helsingfors och Ekenäs.

På spelningen i Ekenäs var ekenäsbördiga Frida Andersson en självklar gästartist. Mycket handlade just om Fridas språk när Bosse och killarna ville ha henne med på sin julturné ifjol.

- Jag hörde en okonstlad sångröst. Som sjöng på finlandssvenska. Men Frida skulle ju inte vara vårt förband. Vi ville inkorporera henne med oss på scen, berättar Bosse.

Bosse Sundström ogillar hela idén med förband.

- Du ska stå där och spela för en publik som bara väntar på huvudartisten. Till exempel Peter Gabriel har tagit med svenska Jennie Abrahamsson på sina världsturnéer och deras duettversion av Don´t give up har blivit en hit, konstaterar Bosse.

- Och sen kunde vi utnyttja Frida helt hämningslöst att köra i våra låtar, skrattar Bosse.

- Jag kände mig inte alls särskilt utnyttjad, säger en glad Frida Andersson.

Jag hörde en okonstlad sångröst. Som sjöng på finlandssvenska

Samarbetet fortsätter

På Bo Kaspers spelning i Ekenäs 22 augusti återförenades BKO och Frida igen. För många i konsertpubliken var det första gången de fick uppleva ekenästjejen på scen tillsammans med ett av Skandinaviens populäraste liveband.

Frida körade i en handfull låtar och Bosse var med henne i Drömlänges, naturligtvis.

När Frida hade skrivit den låten i våras och frågade Bosse om han ville vara med fick hon för andra gången ett jakande svar av BKO.

- I Drömlänges hörde jag en rar text som inte är så sexualiserad. Och just det gjorde det möjligt för mig att vara med. Att som 52-åring sjunga en love story med en 26-åring skulle inte kännas rätt, säger Bosse. Det skulle bli konstigt för mig. Etiskt konstigt.

- I dom sångerna får du bjuda in en yngre duettpartner, skrattar Bosse.

Lite som en mentor

Vårt samtal handlar alltså om språk och tonen i låttexterna. Det handlar om innehållet i sångerna. Om att skriva ljusare texter när man är yngre och mörkare storyn när livet drabbar en.

Vi pratar också om att stå i rampljuset utan att få nojor och scenskräck.

- Många artister lider ju av en sådan scenskräck att de helt enkelt inte orkar ta det längre, säger Bosse.

- Om det är någonting jag är bra på är det nog att inte ha ett överjag med mig på scen. Ett överjag som viskar saker som får mig osäker och distraherad.

Frida berättar att det ändå inte alltid är helt lätt. När hon skulle julturnera med BKO fick hon lov att lämna den trygga gitarren hon har med sig på sina egna spelningar.

- Mina armar blev plötsligt kilometerlånga där jag stod. Bosse tittade på mig och sa: lägg åt sidan tanken på vad andra ser hos dig. Var dig själv.

Enligt Bosse får rummet, eller omständigheterna, inte ha så stor betydelse under en spelning.

- Jag vill vara online, närvarande och ett med musiken vi spelar.

- Och när det gäller texterna är det ungefär som om jag ville charma en kvinna. Jag vill vara lite rolig, jag vill ha ett djup och visa på någon sorts intellekt. Om man nu en gång skriver låttexter så vill man nog ha någonting att säga, eller hur!

Det är lätt att hålla med Bosse där. Men det är få som kan skriva som han. Med "ett bedrägligt lugn på ytan, men i texterna lurar kaos och misär", som någon recensent skrev.

Möt Bosse Sundström och Frida Andersson!
I Radio Vega, Vega Visor, måndag 1.9 kl. 21.05!