Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Patrik Schauman: Javisst, herr minister?

Från 2014
Uppdaterad 27.08.2014 11:26.
Patrik Schauman arbetar för Svenska Yle nyheter

Kan Finland klara sig ur den ekonomiska krisen utan att fatta riktiga beslut? Jag menar beslut som på riktigt ändrar samhället. Inte bara sådana som ser ut att göra det.

För om vi behöver riktiga strukturella reformer och verkliga förändringar hoppas jag att alla beslut inte är lika urholkade som förändringen av hemvårdsstödet. Den representerar en byråkratisk kullerbytta som för första gången på över tjugo år fick mig att minnas BBC:s 80-talssatir ”Javisst, herr minister” (Yes, Minister). TV-serien som gjorde narr av maktkampen mellan politiker och tjänstemannakåren blev mycket populär, och var också Margaret Thatchers favoritprogram.

I serien tvingas den fiktiva ministern Jim Hacker ofta se sina kraftfulla politiska initiativ smulas sönder av sin politiska sekreterare Sir Humphrey Appleby.

I dagens Finland har vi en regering som utan att rådfråga sina tjänstemän har beslutat att dela upp hemvårdsstödet mellan mammor och pappor. Stödet skall endast betalas ut till den förälder som verkligen sköter barnet; en begränsning som inte finns i dagens lag.

När Yle Nyheter började nysta i beslutet var förvaltningens första reaktion att beklaga att politikerna hade fattat sina beslut utan att rådfråga tjänstemännen. En berättigad fråga är varför. Vill våra politiker fatta dåligt underbyggda beslut? Struntar de i beslutens konsekvenser? Var det bara så bråttom att de inte hade tid att kolla? Har politiker svårt att få tjänstemän att objektivt föreslå sparbeslut, eller ens förändringar inom sitt eget förvaltningsområde?

Den kritik som tjänstemännen riktade mot förändringarna i hemvårdsstödet verkade väl underbyggd. Det fanns många öppna frågor. Hur påverkar förslaget mammor som inte har en arbetsplats, eller familjer med bara en arbetande förälder? Hur skall socialen veta vem som verkligen har skött ett barn: Tänk om mamman sköter barnet trots att det är pappan som uppgett att det är han som gör det? Skall samhället då inrätta en hemvårdspolis som besöker hemmen och granskar vem som egentligen byter blöjorna och matar barnen?

Tjänstemännens lösning är som hämtad ur ”Javisst, herr minister”. Dagens enkla klara lag ersätts av en komplicerad och svårgreppbar lag där politikernas alla krav finns inskrivna, men lagförslaget saknar regler för hur man skall definiera vem som sköter ett barn. I praktiken kommer det alltså inte att finnas något sätt för myndigheterna att följa upp om familjerna faktiskt följer den nya lagen. Texten är ny. Reformen är genomförd. Ingenting förändras i praktiken.

Skulle detta vara ett avsnitt av ” ”Javisst, herr minister” skulle politikernas nästa drag sannolikt vara att kräva mera substans i lagen för att inte se skrattretande ut i offentligheten. Tjänstemännens motdrag skulle troligen vara att artigt tillsätta en kommitté där frågan förhalas för att slutligen begravas.

För tillfället ser Finlands ekonomiska situation igen mörkare ut än för några månader sedan. Krisen i Ukraina och Rysslands importrestriktioner bromsar upp den ekonomiska ljusning som många nästan såg hägra vid horisonten. Det finns ingen garanti för när, hur eller ens om vi får nya företag som kan ersätta pappersindustrin och Nokia som ekonomiska lokomotiv för landet.

Vi har all orsak att hoppas att verkligheten inte följer ”Javisst, herr minister”-seriens satir. I svåra tider av förändring behöver Finland så väl beredda, moget övervägda och verkliga politiska beslut som möjligt.

Du kan lyssna på politiska motiveringar för och emot förändringarna i Slaget efter tolv 19.8.

Ett illustrerande utdrag ur ”Javisst, herr minister”: