Hoppa till huvudinnehåll

Titta och lyssna

Efter Nio: Robban blir ett med klippan

Från 2014
Uppdaterad 28.08.2014 14:22.
robban nilsson klättrar
Bild: YLE/Parad Media

I mitt sökande efter andlighet hamnade jag på en bergvägg tillsammans med Pata Degerman. Höjdrädd och med en något luddig föreställning om vad andlighet faktiskt var, menade Degerman att den här klättringen skulle kunna reda ut de flesta frågetecknen.

Inne på redaktionen är det en verbal ”hela havet stormar” runt mötesbordet. Idéer till inslag, reportage och intervjuer kastas fram och tillbaka. Det är allvar, humor och drömmar som slängs fram. Plötsligt är det någon som säger andlighet. När jag lyfter blicken från anteckningsblocket inser jag att det är jag som skall ta mig an och jobba med just detta. Jag skall söka andlighet!

robban nilsson klättrar
Bild: YLE/Parad Media

Andlighet som ord vållar mig problem. När jag processar ordet i min egen skalles hårddisk dyker det inte upp någon betydelse. Det är ett ord, ett begrepp, som jag inte kan definiera. Andlighet är, för mig, som begrepp så komplicerat att jag inte ens vet hur jag skulle börja mig på en definition. Jag måste söka helt enkelt. Det är lite som att vara med i en orienteringstävling utan karta. Var skall sökandet börja?

Efter Nio: Robban strävar att bli ett med klippan - Spela upp på Arenan

På vägen framåt efter mötet träffar jag många människor som alla har tankar om andlighet. Jag bestämde mig för att ta åt mig av vad alla sade. Lyssna noga för att stämma av med det som jag själv känner. Eller tror mig känna. För att tänka tillbaka till orienteringstävlingen så kändes det efter mötena som att kartan kanske inte riktigt fanns ännu. Men, nu kunde jag åtminstone se träden i skogen framför mig.

I mötena med människor, via telefonsamtalen och mailen, har jag börjat förstå att andlighet är mycket subjektivt. Det finns ingen klar, allmängiltig definition av begreppet. Många av samtalen handlar om det innersta i oss. Det talas om själen, att vara i kontakt med sig själv, dela med sig av sig själv till andra och att uppleva ett slags lugn. Harmoni.

klättringsutrustning
Bild: YLE/Parad Media

De jag talat med hänvisar till att de kunde känna andlighet i en kyrka. Under en gudstjänst eller då en kör sjunger i kyrkan. Via meditation. Att fullständigt slappna av och glömma vardagen. Det lugnet som då infann sig kunde ge vissa en förnimmelse av andlighet. Jag talade med en kvinna som sade att andlighet för henne var att kunna skratta och gråta tillsammans med andra. Alla dessa sakerna kunde det rationella jaget i mig förstå. Alla dessa samtal var som små pappersbitar jag började tejpa samman till en karta.

Kanske var det så att jag upplevt andlighet men inte förstått det? Kanske var det så att själva sökandet efter andlighet i sig kunde vara mitt sätt att ”uppnå andlighet”? Vad andlighet än är för människor så verkar det absolut ha en plats i deras liv. Andligheten finns där, under ytan. Även i vår materiella värld, där andlighet inte verkar ha en särskilt framskjuten plats på agendor, så har den en plats. Det är något som har en betydelse i folks liv.

Så stod jag där, i skogen. Framför mig en massa träd. Plötsligt bröts skogens mjuka linjer av en vass brant klippa. Vid klippans fot stod en man som förklarat för mig att andlighet enligt honom handlade om att bli ett med omgivningen. Att till exempel under en klättring i ett berg totalt hänge sig åt klättrandet och naturen runt sig. I det kom andligheten över honom, så som han såg på saken.

pata degerman under ett regnskydd
Bildtext Pata Degerman förbereder klättringen.
Bild: YLE/Parad Media

Hans definition skiljde sig så mycket från vad andra talade om, att jag helt enkelt var tvungen att försöka se om jag kunde uppnå andlighet längs en bergvägg. Eller talade han om samma sak som många av de andra, fast på ett annat sätt? Pata Degerman log när jag steg fram mot honom för att börja klättra. Kanske jag inte borde avslöja att jag är höjdrädd? Ett visst mått av rädsla, inför något nytt, kan ju faktiskt bidra till att upplevelsen av det nya blir mycket bättre. Tror jag.

Klättringen gav mig något som jag inte känt förut. Det är svårt att sätta ord på vad det var. Efter klättringen satt jag tillsammans med Pata i vårt ”läger” och försökte samla tankarna. Där, i ett regnskydd, vid en bergvägg insprängd mellan Lahtisleden och Ring 3:an hände något. En slags andlighet, tror jag, kom faktiskt över mig.

Robban söker andlighet tillsammans med Pata Degerman i Efter Nio, Yle fem, kl 21.00 den 28 augusti.

Mer om ämnet på Yle Arenan