Edith Södergrans Sankt Petersburg

Agneta Rahikainen är ett brännhett namn inom Edith Södergran-forskningen. Rahikainens bok "Kampen om Edith - Biografi och myt om Edith Södergran” kom ut i våras och boken grundar sig på årtionden av forskning och Rahikainens doktorsavhandling om Södergran.

Milena Parland har gjort en radiodokumentär om Edith Södergrans år som skolflicka i Sankt Petersburg. För Svenska Yle intervjuar hon Agneta Rahikainen om Edith Södergran och Södergrans hemstad Sankt Petersburg:

Sankt Petersburg och Edith Södergran, hör de ihop?

Vi vet egentligen så otroligt lite om Edith Södergrans liv! Vi vet nästan ingenting om hennes relation till sina föräldrar, till sina vänner och sin skola. Men det är viktigt att försöka förstå vilken slags bildningsmiljö hon växte upp i, att försöka måla upp en tidsbild av Sankt Petersburg, precis som du gör i ditt radioprogram. Edith kunde promenera till Eremitaget när som helst, som hade en av världens absoluta främsta konstsamlingar på den tiden och hela staden Edith bodde i var fylld av museer och konst. Petrischule där Edith hade ytterst god rennomé.

Kolonialistisk syn

Problemet är att många som skrivit om Edith Södergran inte förstår det här. De blir lätt så att man ser på Sankt Petersburg och Raivola och Ryssland från en västerländsk, kolonialistisk synvinkel. Man tycker att Petersburg är väldigt annorlunda och att Raivola är en fjärran och isolerad by. Man förstår inte att Petersburg på Edith Södergrans tid var en metropol i klass med Paris, London, Wien och Berlin. Det var en oerhört intressant stad med folk från många kulturer och den staden var Edith Södergrans kulturvagga, hennes hem. Sankt Petersburg var ett verkligt kosmopolis. Det är viktigt att förstå att man i staden på den tiden kunde leva sitt liv som till exempel finländare, på svenska eller finska. Det fanns till och med en svensk småbarnsskola skola i staden.

Kan du förklara vad ett kolonialistiskt synsätt betyder då vi talar om Sankt Petersburg?

Det innebär att man inte bryr sig om stadens historia, inte vill sätta sig in i den utan resonerar så att man utgår från en idé om västerländsk kultur som överlägsen och eftersträvansvärd och väsensskild från allt i Ryssland. Man beskriver Sankt Petersburg som något annat, något främmande och till och med något skrämmande. För Edith Södergran kan knappast staden ha varit främmande, det var ju tvärtom hennes hemstad.

Edith var petersburgare i tredje generationen, inte sant?

Ja, hennes morfar Gabriel Holmros kom till staden på 1840-talet, etablerade sig och var framgångsrik. Ediths mor fick gå i anrika tyska Annenschule. Hon trivdes i storstaden och var mycket språkkunnig. Det var sedan alltid mamma Helena som skötte om Ediths skolgång och utbildning. Det är Helena Södergran som har skrivit under alla Edits skolbetyg från Petrischule, det var nog ovanligt på den tiden att fadern inte gjorde sådant. Ediths pappa Mats Södergran, som kom från landsbygden i Österbotten höll mest till på sommarvillan i Raivola och äktenskapet var olyckligt.

Så Raivola var familjens sommarställe och inte deras fasta boningsort?

Det var typiskt att förmögna familjer hade sommarhus, datjor utanför staden. Man kom bekvämt med tåg från Finlandsstationen rakt till Raivola. Det var kanske därför familjen bodde i stadsdelen Viborgssidan nära stationen.

Petrischule och det tyska

Men först bodde man på Petersburgssidan nära tyska Sankta Mariakyrkan och Treenighetsbron. Bron byggdes medan Edith var helt liten. Petrischule blev i och med den nya fina bron ett bra val också med tanke på skolväg.

Varför orienterade sig Edith mot det tyska?

För hennes mycket borgerliga familj var tysk skola ett naturligt val. Då för tiden var ju tyskan kulturspråket i hela Norden och Ediths mor valde Petrischule för sin enda dotter. Skolan har haft elever som kompositören Modest Musorgskij, poeten Daniel Harms och semiotikern Jurij Lotman, för att nämna några. Flera av Sankt Peterburgs mest berömda arkitekter har också gått i Petrichules som är stadens äldsta skola. Estetik och konstämnen undervisades på hög nivå.

Vilken betydelse hade Petrishule för Edith?

Petrischule gav henne en bildning som kunde tävla med den bildning elever i andra europeiska metropolers bästa skolor fick. Språkundervisningen var god och mångsidig. Den europeiska litteraturens kanon var en del av skolprogrammet i Petrishule. Man läste mycket och dessutom på originalspråk och det är klart att det hade betydelse för Ediths kommande författargärning. Hon börjar förresten skriva redan under skolåren.

Hur föddes idén att skriva om Edith Södergran-myten hos dig?

Den tanken har funnits länge hos mig, ända sedan 1993 när jag lusläste alla Edith Södergrans brev. Jag märkte då att Ediths brev till Hagar Olsson skiljde sig från alla de andra breven i samlingen. Vem man skriver till påverkar hur man skriver! Hagar Olsson och hennes syn på Edith Södergran är speciell, hon hade en ganska komplicerad relation till Edith Södergran. Hagar Olsson ville framställa Edith Södergran som ett naturbarn, som ointellektuell och fylld av emotioner.

Innehåller Edith Södergrans brevsamling på Svenska litteratursällskapet överhuvudtaget brev som Edith skrev till sina petersburgska vänner?

Nej. Det är många av de brev hon skrev som inte finns där, förstås. Brevsamlingen innehåller till exempel inte heller de brev som Edith skrev till skulptören Gunnar Finne. Han brände dem nämligen på uppmaning av henne. Det skulle nu vara dags för någon ung, språkkunnig forskare att spåra upp Ediths skolkamrater från Petrischule. De flesta skingrades och lämnade Petersburg i och med första världskriget, eftersom förföljelser mot alla med tyskt ursprung då tog vid. Många åkte västerut, andra försvann österut.

Den tyska minoriteten hade en mycket stark ställning i staden före revolutionen och kejsaren omgav sig med tyskar och tyskarna stödde de vita. De röda hatade dem. Alla med utländskt påbrå skingrades. Tyskarna drabbades redan i och med första världskriget utbrott. Staden ändrade karaktär och Ediths krets och vänner försvann helt enkelt.

Jag spårade Edith klasskamrat Tusnelda Thomson, hon landade i Estland och var verksam där inom kulturlivet.

Man kan säkert spåra flera klasskamrater, ingen har gjort det på allvar hittills så det är intressant på alla vis.

Du är kritisk till den gängse bilden av Edith Södergran?

Man har skapat en myt av henne som är typisk och könsbunden. Hon ska ha ett tragiskt öde, hon ska vara fattig, sjuk, med trassliga relationer till föräldrarna, utan kärlek och samtidigt ett geni. Hon ska inte vara intellektuell, kunnig och viljestark, ett subjekt, utan ett genialt naturbarn.

Är det romantikens syn på konstnären som spökar?

Ja, den lever ännu kvar. Man kan jämföra med Knausgård i dag. Myten om honom bygger på samma romantiska idé om det skapande, lidande geniet. Man ska tycka synd om honom. Ändå handlar det ju på riktigt om fiktion, om att han utnyttjar sitt eget liv i den mån han vill. En myt om honom skapas och hans verkliga person och hans fiktiva jag blandas ihop.

Men för att klargöra könsperspektivet i myten om Edith vore det kanske mest effektivt att jämföra med en mer samtida författare än Knausgård. Kanske Henry Parland som också föddes i Sankt Petersburg? Han blev sjuk och dog ung precis som Edith.

Henry Parland är man. Då ser myten lite annorlunda ut. Han är missförstådd och nydanande, och sjuk, men dessutom får han supa, ljuga, bedra sina föräldrar, kasta omkring sig växlar och erövra kvinnor och det klär honom utmärkt. Det här är tillåtet för det manliga geniet. Ett kvinnligt geni har en annan roll. Hon får inte vara en bråkstake som lever rövare. Edith levde inte rövare, men det finns ett annat problem. Hon var en förmögen ung kvinna och hade inga som helst ekonomiska problem förrän de allra sista fem åren av sitt liv. Det här försöker man skyla över. Man skildrar henne som utblottad och ensam. Ensamhet skapar man genom att hävda att Raivola var en isolerad avkrok fastän byn låg helt intill Östersjöns största metropol. Sankt Petersburg skriver man knappt om eller avfärdar den som en stad Edith Södergran inte tyckte om, därför att hon i någon dikt skildrar stadens mörka sidor. Ediths kärleksliv är också ett problem, här passar hon inte heller in i mallen. Hon borde ha en älskare eftersom hon skriver om kärlek och sex. Det borde helst vara ett olyckligt förhållande, men det viktigaste är att det ska finnas en älskare. Om man inte känner till något om det här börjar man spekulera, det gör de båda kända Södergran-experterna Gunnar Tideström och Olof Enckell. De söker med ljus och lykta efter en Man. De kan inte låta saken bero.

Här kunde kanske brev till petersburgska vänner vara av intresse?

Jag tänker mer på hennes sanatorieliv… både i Nummela och i Davos. Där kunde hon ha hur många relationer som helst, sanatorielivet var som skapat för det.

I mitt program presenterar jag Ediths morfar och hans gjuteri, jag gjorde en del efterforskningar i Sankt Petersburgs stadsarkiv.

Ja, du har en del ny information om morfaderns gjuteri. Överhuvudtaget är det svenska och finländska i Petersburg av stort intresse, tycker jag. Jag för också fram en hel del nytt i min bok kring det svenska och nordiska Petersburg. Kyrkoherde Eero Sepponen i svenska Katarinaförsamlingen i Sankt Petersburg har varit mig till stor hjälp.

Du har varit mycket i Sankt Petersburg. Är du på väg dit igen?

Nej. Just nu blickar jag västerut. Edith Södergran är ett avslutat kapitel för mig, andra får ta över. Jag själv vill fortsätta med att forska kring biografier. Jag läser hela tiden biografer. De speglar alltid sin egen tid, ger ett tidsavtryck. Kanske någon så småningom skriver på nytt om Edith och drar mattan under fötterna på mig och omkullkastar det jag hävdar i min bok hi-hi!

Intervju: Milena Parland

Milena Parlands radiodokumentär om Edith Södergran, Mina läppar har blivit glödande kol, sänds i Radio Vega 21.6 kl. 9:03 och 24.6 kl. 11:03

Dokumenterat: Mina läppar har blivit glödande kol

Programmet är inte längre tillgängligt