Glädjen av en gunga – om konsten att smuggla in leksaker åt dagisbarn

Från 2014

Publicerad 02.09.2014 21:55. Uppdaterad 30.10.2015 11:24.

Palestinska barn i Hebron njuter av sin nya gunga — Bild: Trine Straume Fjeldmann

Jag kunde skriva om dagens husrivning, med arbetslöshet och förstörda trädgårdar som följd, besöket på ett flyktingläger som funnits så länge att det blivit en stad, eller om de aggressiva israeliska bosättarnas senaste påhopp.

Det tänker jag inte göra. Ibland måste man fokusera på det goda här i livet, så nu tänker jag berätta om dagisbarnen som fick nya uteleksaker, trots hårt motstånd från både den israeliska armén och bosättarna.

Här på den ockuperade Västbanken finns många eldsjälar i form av människorätts- eller fredsaktivister, som med sitt engagemang och sitt outtröttliga motstånd lyckas göra ockupationens vardag lite bättre för palestinierna. De finns både på den israeliska och den palestinska sidan. Rörelsen bakom Shuhada Street Kindergarten är ett exempel på det. Att öppna ett dagis i en övergiven palestinsk byggnad i H2 – dvs det område som är under israelisk militär kontroll – är nämligen ingen enkel historia.

Det stod "Gasa araberna" på Shuhada Street Kindergartens vägg i Hebron. Så dagisbarnen målade över klottret med blommor. — Bildtext "Gasa araberna" stod det på hebreiska på Shuhada Street Kindergartens vägg. Så dagisbarnen målade över klottret med blommor
Bild: Nanette-Marie Forsström
klotter,hot,väggmålning

Bakom projektet står i första hand organisationen Youth Against Settlement (YAS) – en grupp frivilligarbetande unga vuxna som försöker motarbeta att de israeliska bosättningarna sprider ut sig.

Bildtext Vägen till daghemmet Shuhada Street Kindergarten är både brant, smal och stenig, och dessutom kantad med taggtråd.
Bild: Nanette-Marie Forsström
daghem,skolväg,hebron

De har varit tvungna att smuggla in cement och annat byggmaterial under hot av israeliska bosättare och soldater för att kunna renovera den fallfärdiga byggnaden. Bosättarna har i flera repriser trängt in i dagiset och kallat på armén att stoppa arbetet. En man blev så illa misshandlad av soldaterna att han hamnade på sjukhus.

Förra veckan hjälpte vi observatörer till med att klä dagisets gård med platsgräsmatta. Dessvärre är det en veritabel risk för palestinier att försöka föra in en lämplig kniv för arbetet. Om de blir ertappade med en kniv i fickan blir de högst antagligen arresterade, och riskerar fängelsestraff eller dyra böter. Så också den lilla oumbärliga kniven för att skära gräsmattan krävde sin särskilda smugglingsoperation.

Igår blev dagiset sist och slutligen färdigt, då YAS efter flera försök lyckades smuggla in uteleksaker till gården. Också det har lett till högljudda protester av bosättarna, som med soldaternas hjälp har försökt sätta stopp för arbetet.

Vi observatörer från EAPPI möttes av skratt, glädjetjut och otyglad iver då vi tågade in på gården. De kanske högst femåriga barnen kunde knappt vänta på sin tur då alla gungor, rutschkanor och gunghästar skulle provåkas. Två års kamp för ett dagis för palestinska småbarn i Hebron har äntligen nått sitt mål.

Om skribenten

Nanette-Marie Forsström är volontär inom ramarna för det internationella människorättsprogrammet EAPPI, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp. De åsikter som EAPPI-volontärerna framför är personliga och representerar inte nödvändigtvis värdorganisationens (Kyrkans Utlandshjälp) ståndpunkt.