Finns det valmys i Sverige?
Man märker det genast man går bland valstugorna i Stockholm och ute i småstäderna: här är det populärt att stå! Många stannar och pratar med valarbetarna, hela skolklasser får i uppdrag att gå runt bland valstugorna och fråga ut partierna. Jag hör 15-åringar gå omkring och intervjua: varför ska man rösta på er? Jaha, varför ska man inte rösta på de andra då? Demokratifostran i skolorna är aktuellt åtminstone i valtider.
Men temperaturen är även annars hög i den svenska valrörelsen. Intresset är stort, vilket syns bland annat i att över 82 procent röstar i riksdagsval i Sverige, mot 70 procent i senaste riksdagsval i Finland. Och de som verkligen driver på "supervalåret", som det kallas, är medierna. Den stenhårda konkurrensen mellan mediehusen och webb-tv:s intåg i tidningshusen har skapat en väldigt lång räcka debatter, som aldrig vill ta slut. Partiledarna är med i samtal om allt från psykiska sjukdomar i flödesprogrammen i radio till stenhårda utfrågningar i valtenterna.
Att båda kvällstidningarna satsar stort på partiledardebatter ger också ett lyft då det gäller sättet att göra valdebatter på. Här samsas en lämplig mängd nöje med sakligt innehåll. Aftonbladet fick gott betyg för sin partiledardebatt som hade ingredienser av "Vill du bli miljonär" till det yttre, med rökmaskiner och ljussättning som påminde om nöjesfrågesporter. Men ämnena var väl valda: de välkända debattämnena skola och jobb, men också miljö, jämställdhet och flyktingar. De hade röstats fram av unga tittare och greppet blev mindre "pannan i djupa veck för nu är vi viktiga" och mera öppenhet och avslappnad inställning från partiledarnas sida.
Expressen fick inte lika goda omdömen om sin debatt, men också där fanns försök att göra annorlunda, då man bland annat lät barn ställa frågor i debatten, i stil med "Är det roligt att vara statsminister?". Det gav kanske inte det mest uttömmande svaret från statsminister Fredrik Reinfeldt, men försöket att plocka fram en mänska bakom politikern fanns där.
Frågan är om det blir för många debatter och det är lätt hänt att folk tröttnar, efter att de har hört begreppen vård, skola, omsorg varvas i timme efter timme. Under en kväll i tv-soffan kan man se till om med en utfrågning av en enskild partiledare, en duell mellan två partiledare och en hel valdebatt. Och då talar vi bara om traditionell tv och inte webb-tv, radiodebatter och tidningarnas utfrågningar. Det är inte många timmar nattsömn för partiledarna veckorna före valet, och frågan är om väljarna så småningom börjar prioritera nattsömnen fram om valretoriken.
Å andra sidan är många svenskar stolta över att de, åtminstone fyra av vem, utnyttjar sin rätt att gå och rösta. När jag frågar väljare på stan om de vill ställa upp för finländsk tv och radio, så är det få som tackar nej till en intervju. Självklart, vad roligt!, kan vara svaret. Jag är inte van att få det samma svaret när jag försöker övertala väljare i Finland att ställa upp på korta radiointervjuer och då kräver jag inte ens alltid att de ska tala svenska. Man kan nästan säga att det råder någon slags valyra eller valglädje - inte så att den kan jämföras med Sverige i landskampsmatch i fotboll, Prideparaden eller Melodifestivalen. Men man kan tala om ett uppriktigt intresse för valet och en grundpositiv inställning till att snacka politik. Eller som en svensk kollega i lunchkön uttryckte det: härligt att sitta i soffan och mysa när det blir valvaka!
' /%3E%3C/svg%3E)
