Kommentar: Klimatet svårare att rädda än ozonskiktet
Ozonskiktet återhämtar sig tack vare ett effektivt internationellt förbud mot freoner. Att på motsvarande sätt bromsa klimatförändringen blir däremot svårt.
I veckan har det rapporterats att hålet i ozonskiktet över Antarktis har slutat växa. Halterna av de industrikemikalier som bryter ner ozon har minskat betydligt i atmosfären, och FN:s miljöorgan UNEP förutspår att ozonskiktet år 2050 nästan helt har återhämtat sig till nivåerna år 1980, då uttunningen ännu inte hade tagit fart.
Det är otvetydigt en positiv miljönyhet. Ozonskiktet skyddar både människor och annat liv på jorden från ultraviolett strålning. Ozonuttunningen har bland annat ökat risken för hudcancer och ögonskador. Att ozonskiktet nu repar sig är ett exempel på att internationella miljöavtal verkligen kan fungera.
Världens mest framgångsrika miljöavtal
FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan har kallat Montrealprotokollet från år 1987 "världens kanske mest framgångsrika internationella avtal", och det är lätt att hålla med. Det var först vid medlet av 1970-talet som forskare upptäckte att CFC-molekyler (freoner) kan nå stratosfären och bryta ner ozon i stora mängder.
Genom Montrealprotokollet kunde världens nationer bara ett drygt årtionde efter upptäckten enas om att fasa ut användningen av CFC och andra liknande kemikalier, och i dag ser vi att arbetet har burit frukt. Så lyfter UNEP och WMO också fram Montrealprotokollet som en förebild för förhandlingarna om ett nytt internationellt klimatavtal.
Klimatförändringen en svårare fråga
Det finns ändå vägande skäl att vara försiktig med parallellerna och inte hänge sig åt ogrundad optimism. På ytan kan ozonuttunningen och klimatförändringen verka liknande, i bägge fallen handlar det ju om utsläpp från mänsklig verksamhet som skapar förändringar i atmosfären.
Den mest betydande skillnaden är ändå ekonomisk. CFC-föreningar användes bland annat som köldmedium i kylapparater som drivmedel i sprayförpackningar och som lösningsmedel. Men trots att freoner på 1980-talet fanns i ett oräkneligt antal kylskåp, frysar, luftkonditioneringsanläggningar och sprayflaskor, så kunde de snabbt ersättas med mindre skadliga ämnen. Det handlade om begränsade användningsområden, där man kunde finna tekniska lösningar som inte rubbade produktionens ekonomiska förutsättningar.
Försöken att hejda klimatförändringen har däremot hittills visat magra resultat, och orsaken är likaså ekonomisk. De fossila bränslena är huvuddrivmedel både för klimatförändringen och världsekonomin. Över tre fjärdedelar av världens primärenergi kommer från kol, olja och gas. Att ersätta de här energikällorna med förnybara alternativ eller kärnkraft är både dyrt och svårt. Energieffektivitet lyfts ofta fram som det mest klimatsmarta alternativet, men inte heller det är någon lätt match i ett läge där världens befolkning ökar och allt fler uppnår en högre levnadsstandard och konsumtionsnivå.
Genom Kyotoprotokollet från år 1997 kom de industrialiserade länderna överens om bindande mål för utsläppen av växthusgaser. Kyotoavtalets andra avtalsperiod gäller fram till år 2020, men bland andra Ryssland, Kanada har ställt sig utanför och USA ratificerade inte ens det ursprungliga Kyotoavtalet. Under de senaste åren har klimatförhandlingarna löpt trögt, men målet är att under nästa år nå ett avtal som från och med 2020 också definierar utsläppsmål för utvecklingsländer.
Montrealprotokollet är visserligen ett gott exempel, men det kommer att krävas betydligt mer av ett framtida internationellt klimatavtal.