Svensk välfärdskapitalism
När Benita Zweygberg Wirgart gick till vallokalen i Solna senaste vecka var en av frågorna som ställdes: är välfärden till salu? Välfärden i Sverige är förvisso ännu offentligt finansierad, men privata aktörer blir allt vanligare. Och det flesta av dem drivs i vinstsyfte.
Det började med Pysslingen, ett dagis i Nacka kommun. För 30 år sedan öppnades dörrarna till Sveriges första daghem som skulle drivas med skattemedel och samtidigt göra vinst.
- Det här slog ner som en bomb, konstaterar Kent Werne, författare och journalist. Pysslingen var en testballong från svenskt näringslivs sida.
Radar: Den svenska välfärdskapitalismen
I boken ”Den stora omvandlingen”, som Kent Werne är redaktör för, granskas den svenska välfärdsmarknaden. Och mycket har hänt efter det att testballongen släpptes i Nacka.
Systemskifte
Idag drivs en växande del av den svenska välfärden i privat regi. Andelen av den skattefinansierade välfärden som drivs privat ökade från 7 procent år 1998 till 17 procent 2012. Vinstdrivande företag (aktiebolag) kontrollerar 83 procent av den privata andelen. Och trenden är klar.
- Om nuvarande trend håller i sig kommer andelen att vara en tredjedel om 10 år, säger Kent Werne. Det är helt enkelt fråga om ett systemskifte.
Det som kan tyckas något förvånande är att det här systemskiftet inleddes på 80-talet när Olof Palmes socialdemokrater satt vid makten. Socialdemokraterna lagstiftade de facto mot vinstintresset i välfärden i form av Lex Pysslingen trots att partiet internt var splittrat i frågan. Men det skulle visa sig vara en pyrrhusseger.
Näringslivet och de borgerliga partierna hade nämligen snappat upp en trend bland svenskarna som hade börjat redan tidigare; motståndet mot en allt starkare förmyndarstat. Därför styrdes debatten allt mer in mot valfrihet och mångfald.
Valfrihetsrevolutionen
Det föll i god jord. I början på 90-talet röstar Sverige för en borgerlig regering som leds av moderaten Carl Bildt. Föga överraskande river man upp Lex Pysslingen och nu öppnas nya dörrar mot en växande välfärdskapitalism. Moderaterna och statsministern talar om valfrihetsrevolutionen.
- Det var egentligen en näringslivskupp, menar Karin Svanborg-Sjövall på den borgerliga tankesmedjan Timbro apropå Pysslingen. Ingen hade fram till det kommit på något så vansinnigt som att driva ett dagis i företagsform.
Men när de borgerliga väl hade tagit makten var fältet fritt för nya steg mot det som har kommit att kallas den nya svenska modellen; mera privatisering och mera valfrihet på en skattefinansierad marknad.
- Fördämningarna brast när center-höger regeringen tog över, säger Svanborg-Sjövall. Om man inte hade ändrat regelverket så hade inte den här utvecklingen kunnat ske.
En utveckling som har varit snabb och som har uppmärksammats internationellt. Ekonomimagasinet The Economist har hyllat den svenska modellen och definierat den som välfärdskapitalism. Tidskriften går så långt som att skriva att den marknadsliberala ekonomen Milton Friedman skulle känna sig mera hemma i Stockholm än Washington när det handlar om valfrihet.
Det är just i Stockholm där valfrihetsrevolutionen syns tydligast. En tredjedel av sjukvården inom landstinget drivs privat och inte mindre än två tredjedelar av primärvården. På Timbro är man i princip nöjd med utvecklingen.
- Det blir bättre välfärd med ökad konkurrens, intygar Karin Svanborg-Sjövall.
Hon skulle egentligen vilja gå ett steg längre i utvecklingen mot öppnare marknader.
- Utifrån mitt liberala perspektiv skulle jag önska att vi hade mera privat finansiering.
Skandalerna
Det är inte alldeles självklart att det önskemålet uppfylls. Vårdskandalerna i allmänhet och Caremafallet i synnerhet har lett till en motreaktion bland allmänheten.
- Nånstans mellan 65 och 80 procent av svenskarna vill förbjuda vinstuttag ur de skattefinansierade bolagen, berättar Kent Werne.
När jag besöker en vallokal i välbärgade Solna tillsammans med Benita Zweyberg Wirgart på valdagen är det svårt att hitta väljare som skulle ha mycket till övers för de riskkapitalister som äger de stora vårdkoncernerna Vardaga (tidigare Carema), Attendo Care eller Praktikertjänst. Åtta av de tio största vård- och skolkoncernerna ägs av så kallade buyout-bolag (riskkapitalbolag).
Benita som själv har goda erfarenheter av privata vårdcentraler och deras kundbemötande sällar sig likaså till kritikerna när det gäller vinsterna i välfärden.
- Pengarna borde återinvesteras i företagen, anser Benita Zweygberg Wirgart.
Hon är långtifrån ensam om den åsikten även om den här frågan inte är svartvit på något sätt. Det är egentligen bara Vänsterpartiet som entydigt vill förbjuda vinstuttag ur välfärdsbolagen. De övriga rödgröna partierna är inte lika kategoriska, men nog kritiska de också. De borgerliga partierna är rent principiellt för valfrihet och marknadstänkande i välfärden, men också de har på senare tid allt tydligare krävt att verksamheterna synas noggrannare.
Valresultatet senaste vecka gav kanske en fingervisning om vart Sverige är på väg. Moderaterna som under de senaste åren varit de tydligaste förespråkarna för valfriheten rasade. Å andra sidan stampade Vänsterpartiet på stället trots att man profilerat sig väldigt starkt just vad gällde vinstuttag i välfärden.
De flesta verkar tro på en viss skärpa i regelverket; till och med på Timbro.
- Att det blåser vänstervindar är ju ganska tydligt. Dom privata aktörerna kommer att gå ganska tuffa tider till mötes, tror Karin Svanborg-Sjövall.
Kent Werne ser framför sig en medelväg.
- Fortsatt valfrihet och fortsatt möjlighet att välja mellan vårdcentraler och äldreboenden. Men det skulle ske inom ramen för ett system där man inte tillåter vinstdrivna företag. Valet skulle i så fall vara mellan det offentliga och icke-vinstdrivande företag.
Finlands väg
Här i Finland går vi mot en spännande ”SOTE-höst”. Vår egen social- och hälsovårdsreform ska upp för debatt och beslut. Den svenska modellen med mera valfrihet och privata lösningar har förts fram som en möjlighet av en del politiker.
Men det är näringslivets tankesmedja EVA som allra tydligast dragit en lans för den här modellen. I sin rapport ”Vuosikymmenen valinta” (Årtiondets val) säger man rent ut att just den svenska modellen skulle vara den bästa.
En av rapportens författare, rådgivare Bo-Erik Ekström, som länge sysslat med kommunal ekonomi, tror på marknadsmässiga lösningar också hos oss.
- Valfriheten inför man enklast – som i Sverige – på primärvården. Då kan du välja till vilken hälsostation du går och är du inte nöjd med servicen så kan du byta station, säger Ekström.
Men finns det då en förståelse för dem som räds ett marknadsmässigt tänkande just inom social- och hälsovården? En marknad med företag som primärt strävar efter vinst.
- Jag märker att ordet marknad har en politisk laddning, svarar Bo-Erik Ekström. När marknaden är fri och öppen är det Adam Smiths osynliga hand som gäller. För att marknaden ska fungera ska det finnas fri etablering, det ska finnas konkurrens och du ska ha fritt val.
Finns det bevis att marknaden styr på ett effektivt sätt?
- Absolut. Valfriheten skapar effektivitet och konkurrens, fastslår Bo-Erik Ekström.
' /%3E%3C/svg%3E)
