Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Yles utsände i förstört Gaza: FN:s hjälparbetare har svårt att klara trycket

Från 2014
Uppdaterad 19.09.2014 20:49.
Yle Nyheter: Välkomna, säger folk som sitter i ruinerna av sitt hem - Spela upp på Arenan

I Gaza kämpar invånarna vidare trots svåra förhållanden efter kriget. Vår utsände har träffat mänskor som fortfarande möter främlingar med gästvänlighet och är villiga att dela med sig av det lilla de har – också då deras liv bokstavligen ligger i ruiner.

Kvistarna sprakar i den öppna ugnen – och kvinnor i tre generationer sitter och bakar bröd. Mormorsmor i familjen Nour ger instruktioner åt de andra medan hon kastar in degplattorna och lyfter ut de färdiga bröden.

De sitter precis intill Salahaddin-vägen – som går igenom hela Gaza från gränsövergången Erez i norr till den här lilla byn Huzar i söder precis invid gränsen till Israel.

Familjen sitter utanför det som tidigare var deras hem – men som nu precis som alla andra hus längs den sista biten av vägen bara är en hög med bråte.

När vi kommer närmare och ställer frågor – bjuds vi på bröd.

Trots att allt familjen har lyckats rädda ur sitt hem står inne i de tre små tälten snabbt uppslagna av presseningar och smala brädor på en sandplätt bakom husruinen – visar de fortfarande samma gästvänlighet som under bättre tider.

Välkomna – säger de och visar oss runt.

En av männen som sitter i närheten pekar på grannruinen – och säger att både hans hem och levebröd förstördes på samma gång.

Förstörda hus i Gaza i byn Azar Beit Hanoun
Bildtext Alaa Kassem visar var hans och hans släktingar hus bombades i byn Azar Beit Hanoun
Bild: Yle/ Viktor Heikel

Under betongen urskiljer man fortfarande framlyktorna på en av de kännspaka gula Gaza-taxina.

De andra männen i familjen har också förlorat sina jobb i och med kriget – de lever på biståndsransoner som de drygar ut med sånt de ibland får av vänner och släktingar som har det bättre ställt.

Familjen Nour har valt att inte söka skydd i en av de många FN-skolorna som fortfarande hyser över 100 000 flyktingar.

På en av skolorna nära Beit Hanoun träffar jag Alaa Kassem – som bor i ett klassrum tillsammans med sin familj på sju personer – och över trettio andra släktingar.

- Vi har varit här sen krigets början, säger Kassem. I över 50 dagar.

Mat var fjärde dag

Det 20 kvadratmeter stora rummet delas itu av en presenning – ena sidan är för kvinnorna och andra för männen – ett hörn med en enkel gasspis får agera kök.

Köket har blivit också det här tillfälliga hemmets hjärta – för maten är det alla tänker på. Det finns helt enkelt inte tillräckligt av den förklarar Kassem.

- Till en början delades det ut mat varannan dag – men nu får vi mat bara var fjärde dag. Men vad kan man göra då man har barn. Man måste bara handskas med situationen på något sätt. Barnens magar förstår inte att det inte finns mat.

De vuxna har skurit ner sina ransoner till en, eller högst två små måltider per dag - då de får tag på mer mat – så att barnen ska få äta sig mätta.

I grannklassrummet är oron över mat också stor – men främst oroar sig Im mohammed om hennes barns mentala hälsa. Barnen vägrar lämna klassrummet för allt skrämmer dem nu, förklarar hon.

- Vi var inne i huset när det träffades förklarar hon. Hon berättar att de inte hann ut i tid. Ingen dödades men Im själv skadades och barnen såg henne blöda. Sen dess är de rädda för allt – framförallt den yngsta sonen som inte klarar av höga ljud – något som är svårt att undvika i skolan som inhyser flera tusen personer.

Förstörelse i Gaza, september 2014
Bildtext Sjukhuset i Shejaiya förstördes under krigets sista dagar.
Bild: Yle/ Viktor Heikel

En annan sak Im Mohammed säger att inte går att undvika i den trånga skolan är sjukdomar.

- Först blev det ena barnet sjukt, och sen blev alla de andra också det. De fick hög feber men vi fick inte tillräckligt med medicin. Bara en flaska för alla barnen. Var är all medicin, frågar hon. Var är allt bistånd som kommer in till UNRWA.

FN:s hjälparbetare under hård press

På FN-organet UNRWA:s lager i Gaza city jobbar man dygnet runt för att möta behoven – men Johan Eriksson som är talesperson för UNRWA säger att hjälparbetarna hela tiden ligger efter.

- Vi räknar att det är drygt en miljon mänskor som inte klarar sig utan UNRWA:s hjälp i form av matransoner och penningdistribution.

Hur klarar ni då er under det här trycket?

- Trycket är enormt. Nu kommer det in fler konvojer in genom godsterminalen i Kerem Shalom dagligen men det räcker ännu inte till. Nu bönar vi och ber till de israeliska myndighetera för att den här trafiken ska bli snabbare. Den måste vara snabbare än under kriget och snabbare än under normala förhållanden för trycket är så mycket större nu.

Det ökade trycket beror delvis på att en så stor del av den ekonomiska verksamheten i Gaza – bland annat områdets största fabriker – förstördes under kriget.

Men främst beror det på att så massiva mängder hus har förstörts. I Shejaiya öster om Gaza City ligger hela kvarter sönderslagna – antingen jämnade med marken eller urholkade och skalade på väggar och tak.

Av de hus som fortfarande står är också de flesta inte användbara – för överallt finns hål i väggar och tak efter granaterna.

- Behovet av byggnadsmaterial är skriande, mycket större än någonsin tidigare. Förstörelsen är alldeles ofattbar. Mycket större än vid något tidigare krig.

Det finns nu planer på att återuppbygga – men ingen vet när de kan sättas i verket.

Förstörelse i Gaza, september 2014
Bildtext Stora delar av Shejayia är nu ett öde spöklandskap och nästan inga hus har klarat sig oskadda.
Bild: Yle/ Viktor Heikel

Trots den över 30-gradiga värmen oraor sig mänskorna inför vintern – som kommer att föra med sig kyla och regn.

Varken skolorna – eller de tält, kåkar och halvsprängda hus som nu agerar hem åt så många är lämpliga för vinterbruk.

Och det råder stor brist på både bränsle och el – något som kommer att kännas av ännu mer då vintern kommer.

UNRWA försöker få tillstånd bättre förhållanden med olika lösningar – men Johan Eriksson säger att det inte råder någon större optimism för att man ska kunna hjälpa mer än en bråkdel att hitta dugliga tillfälliga hem för vintern.

- Det finns planer på att ta in containerbyggsatshus för att råda bot på det mest skriande bostadsbehovet. Men det kommer antagligen inte heller att räcka till så antagligen kommer vi att se tältbyar i Gaza igen, tyvärr. Tältbyar med lerig mark kring tälten, när vintern kommer, säger Eriksson.

Ingen av de Gazabor jag träffar är heller speciellt optimistiska vad gäller återuppbyggandet eller för sin framtid. Det är många som säger att omvärlden nu har glömt dem – då kriget är slut.

Läs också:
"Förödelsen omöjlig att beskriva"