Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Dialekthärmare vill passa in

Från 2014
Uppdaterad 22.09.2014 15:56.
Caroline Sandström
Bildtext Dialektforskaren Caroline Sandström säger att vi ofta härmar dialekter omedvetet för att passa in.
Bild: Yle/Carina Bruun

Har du undrat varför du alltid börjar härma rikssvenska när du pratar med någon från Sverige? Eller varför en flytt kan innebära att dialekten ändrar? Myteriet pratade med dialektforskaren Caroline Sandström om varför vi härmar andras sätt att prata.

Myteriet: Måndagspodden 220914

Programmet är inte längre tillgängligt

Hur folk runtomkring en pratar har väldigt stor inverkan på ens eget språk. Dialektforskaren Caroline Sandström har svaret på varför vi härmar andras dialekter.

– Det handlar om ett grundläggande drag i vårt mänskliga beteende. Vi blir påverkade av människor i vår omgivning, inte bara av hur vi pratar utan även på andra sätt.

Att härma är alltså ett sätt att passa in, man vill känna samhörighet, även om det lätt blir konstlat. Oftast imiterar man någon annans sätt att prata undermedvetet, men den som blir efterapad kan lätt tolka det helt annorlunda.

Känsligt att härma

Om någon helt tydligt härmar ens dialekt kan det lätt hända att man blir irriterad om man upplever att den andre gör narr av en.

– Dialekt har så otroligt mycket att göra med identitet. Vi har en massa små drag i dialekter som är svåra att härma och de har ju även en social betydelse. Om vi upplever att någon börjar härma oss blir vi nästan sårade om det blir fel, säger Caroline Sandström.

Genom att efterapa dialekten vill man undermedvetet visa att man förstår den andra, men gränsen mellan smicker eller hån är hårfin.

Vissa bättre att härma

Det är alltid lättare, för alla, att härma en dialekt som liknar ens egen i både ljud och grammatik. Men alla är inte lika bra på att härma andra dialekter. Det har spekulerats att musikaliskt begåvade personer har lättare att göra det, men någon forskning som styrker det har inte Caroline Sandström i varje fall sett.

Standardsvenskan försvagas

De flesta med en stark dialekt har redan från tidig ålder fått höra i skolan att de måste tala standardsvenska. Men att det finns en enda neutral standardsvenska är något som dialektforskare och språkvårdare tvivlar på.

– Vi har mer och mer frångått det här att det finns en neutral standardsvenska. Alla bär med sig något från sitt modersmål. Man behöver inte utplåna sig själv och försöka bli någon annan, säger Sandström.

Vi ska värna om och använda våra dialekter, men det är också viktigt att kunna uttrycka sig på ett språk som man kan göra sig förstådd på över ett större område, anser Sandström.

Lyssna på Måndagspodden där nylänningen My och österbottningen Axel pratar om hur de reagerar när folk härmar deras dialekter. Dessutom hör du intervjun med Caroline Sandström!

Mer om ämnet på Yle Arenan