Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Skuldtyngt Italien vill reformera arbetsmarknaden

Från 2014
Uppdaterad 22.09.2014 18:41.
Premiärminister Matteo Renzi i italiensk tv den 9 september 2014

Ett av den italienska ekonomins största problem är att landets arbetsmarknad fungerar så dåligt, rapporterar Yles medarbetare i Rom, Petri Burtsov.

Samtidigt som ungdomarna har lågavlönade korttidsjobb är äldre italienare ofta fast anställda med avtal som kan sägas upp bara via domstol. En planerad arbetsreform är högsta prioritet för premiärminister Matteo Renzi.

En stor del av de italienska ungdomarna är utanför arbetslivet, säger forskaren Claudio Fossia vid LUISS-universitetet i Rom. Han säger att det under de tio senaste åren varit oerhört lätt för företagen att erbjuda ungdomar korta anställningar. Han betecknar arbetsmarknaden som alltför flexibel för ungdomarnas del.

Elisa Giuliani, 34, är socialarbetare i Rom. Under sex års tid sökte hon jobb och fick tillfälliga anställningar, och tvingades rentav grund ett eget företag för att få jobb. På det viset behövde arbetsgivaren inte betala socialskyddsavgifter, säger hon.

Till slut fick hon fast anställning med en lön på 1 300 euro i månaden. Trots den låga lönen anser hon sig höra till de lyckligt lottade eftersom hon hittade ett fast jobb.

Dansk modell

Renzis arbetsmarknadsreform betecknas i media som ett steg mot den danska modellen, där tröskeln är låg för att anställa och säga upp en person, samtidigt som arbetslöshetsersättningen är väl tilltagen.

Fassio säger att det är bra med flexibilitet om det innebär att myndigheterna aktivt hjälper de arbetslösa att få jobb eller utbildning. Problemet är att det är dyrt med ett skandinaviskt arbetslöshetsskydd, säger han. EU kräver att Italien ska spara, och Renzi har inte sagt hur reformen ska finansieras.

Renzi vill också förenkla lagstiftningen om arbetsavtal. För närvarande finns det över 40 olika slags anställningsavtal, men i och med reformen ska alla ha samma slags avtal. Det ska vara enkelt att säga upp nyanställda, men ju längre man är anställd, desto starkare blir uppsägningsskyddet.

Forskaren Claudio Fassio säger att det är viktigt att villkoren för uppsägning klart definieras i anställningsavtalet. Det nuvarande systemet är rörigt och leder ofta till utdragna och dyra juridiska tvister.

Italiens skuldbörda oroar

Forskaren Claudio Fossi är inte den enda som undrar hur Italien ska finansiera den offentliga sektorns verksamhet.

Italiens ekonomiska läge är de facto ohållbart, skriver Wolfgang Münchau i en kolumn i den brittiska tidningen Financial Times. Italien tvingas förr eller senare ställa in lånebetalningarna, om det inte uppstår en plötslig och hållbar förändring till det bättre, skriver Münchau som är direktör vid Eurointelligence, en oberoende ekonominyhetstjänst specialiserad på eurozonen.

Om den italienska ekonomin fortsätter att stagnera under 2015 och 2016 kommer statsskulden att stiga till 150 procent av BNP, skriver Münchau. Han skriver att den enda utvägen för Italien är att BNP börjar stiga snabbare än statsskulden. Problemet är att Italien som euroland inte kan sänka landets styrränta, devalvera valutan eller öka penningmängden genom att köpa upp italienska statsobligationer, konsterar Münchau.

Münchau anser att Europeiska centralbanken kan bidra till en lösning genom att köpa europeiska värdepapper och skuldebrev, men det krävs extrema och samordnade åtgärder för att göra det möjligt för Italiens ekonomi att växa, så att landet kan stanna kvar i eurozonen. Hanteringen av den här frågan avgör hela eurozonens framtid, anser Münchau.

Radikal lösning

I The Telegraph skriver för sin del Roger Bootle som är vd vid Capital Economics, ett forskningsbolag som analyserar ekonomiska frågor för institutionella kunder och företag. Också Bootle anser att Italiens skuldbörda är bekymmersam och att Italien, liksom resten av eurozonen, snabbt skulle behöva en ordentlig ekonomisk tillväxt. Djärva åtgärder från ECB och tysk stimulanspolitik skulle kunna sätta fart på tillväxten, men man kan inte räkna med det här, skriver han.

Det radikala alternativet är enligt Bootle att Italien lämnar eurozonen och låter en svagare valuta stimulera exporten, sätta fart på inflationen och sänka skuldbördan.